Det senaste dygnet har jag fått uppleva många nya saker. Jag har fått uppleva hur det är att springa igenom glas, chocken när man ser sin hand helt blodig, paniken av att inte kunna lyfta fingret, åka ambulans, sövas ner, opereras, att inte kunna äta eller dricka någonting utan att spy pga narkosen och ja, det var nog det mesta i korta drag.

Det var lagfest hos Amanda och vi satt ute i ett partytält. De har ett uterum som stängs med glasdörrar. När jag gick ut till tältet var de öppna. När jag skulle springa in på toa var de stängda. På grund av regnet höll jag vänster hand snett framför ansiktet och kisade. Måste påpeka att jag inte ens var full! Ändå fattade jag inte ens att glaset var där förrän jag var igenom.
Fick syn på min hand och allt blod och sedan dess var jag nog i ckocktillstånd. De rusade ut för att hjälpa mig och ringde ambulans och min mamma. Det bar av direkt till Halmstad och jag skulle egentligen vidare till Malmös handkirurgi-avdelning, men en handkirgurg i Halmstad skulle jobba under förmiddagen så de sydde ihop det översta och skickade hem mig för natten. Julle, min ängel, cyklade till mig mitt i natten för att hjälpa mig och hålla om mig.
Vi somnade vid tre (var ju inte hemma förrän två) och väcktes redan halv nio. Då var det dags att åka in och operera. På grund av en skada på en sena kunde jag inte lyfta pekfingret. Under operationen visade det sig att det var 3 senor, och de var av! Jag fick i alla fall på mig sjukskjortan och mössan och skiljdes åt från mamma och Julle. I operationssalen fick jag svälja några tabletter och fick slangar instoppade i mig. Sedan kom narkosen och det blev rätt snurrigt innan jag somnade. Några timmar senare vaknade jag i sjuksängen med handen i ett rejält gips. Vi fick bli kvar ett tag för dels skulle jag vakna till, dels spydde jag. Det räckte att jag drack ett halvt glas vatten så kom det upp igen. När vi till slut skulle hem fick de köra mig i rullstol för jag var så svag.

Fin och fräsh...

Hemma igen har jag spytt ännu mer och inte mått bra alls. Julle åkte hem så jag kunde sova. Någon timme senare kom Carina på besök, med godis som tröst. Dröjer nog ett tag innan jag kan äta det. Nu ser jag Hairspray med Zac Efron som tröst. Imon ska jag till ICA och snacka med cheferna, jobb på tisdag är ju inte troligt. Sedan ska jag nog träffa Ulrika innan jag ska kolla på träningen och försäkra alla om att jag mår bra.

Gips i fyra veckor. Stygnen tas bort om två. Sedan väntar rehab för att uppnå bästa möjliga styrka och rörlighet i fingrarna igen. Sommarjobb, fotboll, dansvecka och bada på stranden ser ju inte så ljust ut...

PUSS