Är det bara jag som känner mig jättestressad, fastän det är jullov?

Först berodde min panik på att vår psykologilärare lagt det betygsavgörande provet första veckan tillbaka- inte schysst.
Men nu har jag börjar planera upp hur min vår ska se ut (typiskt mig) och det lär bli den jobbigaste på länge.
Förutom den vanliga skolan ska jag ha 5 extra lektioner i veckan, dansa i Varberg, ta körkort, plugga, träna, umgås med kompisar och umgås med pojkvännen. Sounds tough.
Jag vet att det är jag själv som har satt mig i den här sitsen och jag vill inte ta bort något, men jag har väl rätt att känna panik ändå?
Men jag ska klara det. Sedan jag var 10 har alla sagt till mig att jag inte klarar göra så mycket som jag gör- men det har gått snart 8 år and I'm still standing!



PUSS