Idag påväg till tåget mot Halmstad stötte jag plötsligt på läraren som jag hade i Ledarskap inom lek och idrott i tvåan.
Helt sjukt konstigt hur det kan kännas som om man gick i skolan igår men samtidigt som om det vore år sedan!!

I alla fall så visade det sig att han och klassen skulle på Paolo Robertos föreläsning på NollTreFem men inte visste var det låg, och hur perfekt passade det inte då att jag precis samtidigt skulle dansa just där och dessutom hittar dit i sömnen, haha?

Det var streetworkshop för Ida och Viccan som gällde, och jag fick sticka en kvart tidigare för att hinna med mitt tåg hem.
Tror ni inte då att tåget såklart är tjugo minuter försenat?
HLT in my ❤...
Så istället för att dansa satt jag på tågstationen- utan musik, bok, en mobil vid liv eller något alls att göra.
Helt sjukt ändå vad vi är beroende av att alltid ha fokus på något och i princip aldrig bara "är". Inte jag i alla fall.
Jag kanske vore filosoferat över livets stora frågor eller nåt, haha.