Han har ju tyckt det sett/känts väldigt bra ända sedan första besöket men velat hålla mig kvar med tanke på hur kort tid som gått sedan skadan.

Nu närmar vi oss tre månader och vi båda kände att det är dags att "släppa mig fri". 

Det som återstår är för att jag ska vara helt tillbaka är flickisarna- det som gjorde att jag skadade mig.

Jag ska ge mig an dom en träning när jag känner mig redo och höra av mig om hur det gick.

Antingen så håller armen eller inte. Det kan låta brutalt men det enda sättet är att testa och då är det lika bra att få veta så snart som möjligt.

Men visst är det ett hyfsat psyke som ligger och trycker för just detta moment.