Kvart i tio började jag min soliga promenad till Amerikanska ambassaden och jag får erkänna att jag vid det laget hade börjat få hyfsade nerver.

Allting gick faktiskt snabbare än jag hade trott. Jag hade blivit förvarnad om att bara själva kön utanför ambassaden kunde ta flera timmar, så jag är nöjd med att allt som allt var klart på två timmar och tjugo minuter. Jag pratade en hel del med tjejen efter mig i kön så förmiddagen gick smidigare än väntat och trots formaliteterna var visumintervjun inget att vara orolig för, så länge man hade rätt papper och uppgifter.

Jag och Alice fick därför ett par timmar extra i stan innan vi behövde ta tåget hem, så vi fikade, strosade runt i Gamla Stan (stegräknaren för hela helgen var mycket mycket nöjd) och kikade i affärer en sista gång.

Vi tog tåget mot Göteborg strax efter fem och rullade in med endast fem minuter tills Falkenbergståget skulle gå. Alice tog våra väskor och jag körde en sprint till biljettautomaten så vi slapp vänta en extra timme på Centralen.

Jag klev in genom ytterdörren vid kvart i tio och efter en väldigt trevlig helg var det trots allt lite skönt att komma hem.