Möjligheterna i Sverige är ju ganska begränsade, medan de förekommer ofta i Kalifornien, så jag har tänkt hela året här att jag borde passa på men möjligheterna har inte riktigt dykt up.

När jag kollade igenom Outdoor Adventutes terminsschema i februari såg jag att en surfdag var planerad, så jag gick och bokade upp mig direkt! 

Att denna dag var i slutet av april var väldigt skönt eftersom vädret hunnit komma upp i 25-30 grader- något kallare än förra helgen men absolut helt ok! 

Väldigt skönt med Outdoor Adventutes är att de fixat transport till och från Santa Monica, våtdräkter, surfbrädor och instruktörer- plus att man fick uppleva detta med 15 andra CSUN studenter! 

Jag klickade väldigt bra med Priscilla, Nanki och ledaren Brielle, och umgicks med dem hela dagen i härliga Santa Monica. Nanki smsade mig till och med på kvällen och skrev att hon ville hitta på fler saker tillsammans, vilket är jättekul! 

Efter vi kämpat på oss de tajta våtdräkterna så fick vi en snabb genomgång i vattenetikett & säkerhet, och sedan övade vi lite med brädorna på stranden hur man tar sig upp från liggande till stående.

En väldigt underhållande kille- något av ett "orginal" som drog skämt och gåtor hela hiken i torsdags- sa att det nog inte skulle vara några problem alls, eftersom han "alltid brukar vara bra på det han ger sig an". Jag har nog aldrig hört en svensk vara så ärlig, haha. 

Jag gick dock lite i samma tankebanor, då jag brukar ha lätt för att lära mig nya sporter och har väldigt mycket balansträning i bagaget, men för min egen skull ville jag inte ha för höga förväntningar. Därför räknade jag med att falla många gånger men hoppades på att lyckas ställa mig upp i alla fall någon gång.

I vattnet och efter att en instruktör hjälpt mig hitta en våg lyckades jag faktiskt ställa mig upp på allra första försöket- wihoo!

Sedan blev det kämpigt...

Det blåste rejält vilket innebar hyfsade vågor och på ett bra tag lyckades jag inte ta mig tillräckligt långt ut i vattnet igen för att kunna vända mig om och försöka surfa.

Istället blev jag omkullvält av vågorna gång på gång på gång...

Hamnade under vattnet, voltade runt och svalde några liter saltvatten(kändes det som). Som tur är träffades jag aldrig av brädan när jag blev omkullvält, men visst var det smått läskigt ändå... 

Fast det bidrog också till upplevelsen! För hur ofta gör vi saker som känns fysiskt läskiga? Visst, vi pushar oss i olika sporter och så, men ofta under så kontrollerade former som möjligt, och havet kan man inte kontrollera.

Efter en liten paus och snack både med de andra deltagarna och instruktörerna så erkände vi alla att just paddlingen ut i vattnet mot dessa tuffa vågor var det svåraste och ändrade taktik.

Vi kämpade fortfarande till viss del med paddlingen för träningens skull (riktigt tufft) men för att vi skulle få chansen att faktiskt rida på vågorna så turades instruktörerna om att dra med oss ut tillräckligt långt i vattnet tills vi kunde vända brädan om och klara oss själva.

Och hade jag alltid fått ha en personlig instruktör som hjälpte mig ut i vattnet hade jag faktiskt varit rätt bra på att surfa, haha.

Som sagt så har jag mycket balansträning med mig, så medan vissa kämpade tappet för att lycka ställa sig upp två gånger totalt så lyckades jag ställa mig upp så gott som varje gång.

Instruktören kallade mig faktiskt för en "rockstar on the board" (rockstjärna på brädan) och sa att det enda jag behövde var fler timmar i vattnet för att få in vanan. 

Självklart oerhört kul att höra och något jag kommer leva länge på!