Såhär 1,5 månad senare är det fullt försteåligt om ni inte kommer ihåg, men jag hade officiellt sagt att vi skulle komma hem från USA lunchtid söndag den 5e juni- precis i tid att se Andreas bal.
I själva verket var det sedan länge planerat att vi skulle lämna New York sent på kvällen onsdag den 1a, var hemma på kvällen den 2a och ge mig en "jeglagsdag" innan överraskningen på Lollos möhippa lördag den 4e.
Jag hade varit väldigt noggrann med hemlighetsmakeriet så bara en handfull i Falkenberg visste mitt riktiga hemkomstdatum och jag hade fått Evelina och Hanna att spela med så de inte skulle lägga upp något avslöjande som "sista dagen i USA" på sociala medier. Vi postade inget alls om dagen vi åkte hem (och åkte på ett par förseningar), att vi kommit hem eller vad vi gjorde på fredagen. Jag gömde mig hemma och skickade meddelanden till Lollo för att spä på vilseledningen. Jag skrev att jag hade panik över hur jag skulle hantera vikten på mina resväskor, när jag i själva verket satt hemma i köket och visste att jag hade klarat mig precis på gränsen. Jag hade också i ett par veckor tjatat om att vi borde ses lördagen därpå, pga jag hade fullt upp med jobb i veckan men ville träffa henne så snart som möjligt. Hoppet var att hon skulle bli misstänksam och tro att vi planerat in möhippan den lördagen. Och detta skulle allt såklart skrivas på specifika tider (15.00-06.00) för att anpassa till amerikansk tid, haha. Jag var troligen överdrivet noggrann men när man planerat detta så länge och hållit det hemligt vill man ju inte att det avslöjas i sista stund!

Jag var uppe redan åtta för att duscha och förbereda pastasallad. Jag mötte upp de övriga tjejerna vid Vinbergs IP, där vi bad främmande fotbollspappor att ringa Lollo med instruktioner att hon skulle klä på sig det som låg i väskan utanför dörren och komma ner till fotbollsplanerna.
Hela gänget hade håret i två tofsar, rosa läppstift och vita linnen. På våra stod det "Team Lollo" medan den blivande bruden hade "Jag är Lollo". Hon hade dessutom ett rosa Bride To Be-band och prinsessmycken.
När Lollo kom gående försökte vi förgäves gömma oss bakom några glesa björkar, men det var ju mer eller mindre onödigt eftersom hon såklart förstått att det var möhippa på gång när hon öppnade väskan.
Min överraskning verkade funkat bra just denna dag, men hon sa att hon vid tidigare tillfällen hade tänkt att luriga jag nog skulle kunna vara en sån som ljuger om hemkomstdatum. Well well, what to do?

Vi hoppade in i bilarna och körde Lollo till hemlig destination. Hon slapp ögonbindel eftersom det lätt framkallar åksjuka och det hade ju inte varit någon kul start på dagen...
Dagens första anhalt var Hjärtaredsjön, där det blev picknick och kubb i väntan på den stora aktiviteten. Vädret var verkligen toppen så det var bara härligt att starta soft i solen (även om det resulterade i enorma blinningbett på mina ben!).

Den stora aktiviteten som jag och hennes syster Evelina hade kommit på några månader tidigare var höghöjdsbanan Upzone i Ullared. Ingen hade gjort det tidigare och en fysiskt och äventyrlig grej passar Lollo jättebra. Det fanns fyra olika banor i olika svårigheter och ett så stort gäng kunde inte hänga ihop så efter den lilla träningsbanan hängde jag på Sara och Johanna- till den svåraste banan. "Lika bra att börja med den så är den avklarad, haha".
Jag kan säga att jag inte är särskilt höjdrädd och känner mig fysiskt väldigt duktig på att klättra och sånt, men detta var tufft! Det var fysiskt ansträngande, stora avstånd (stackars korta Johanna nådde ibland inte med benen utan fick sitta och gunga från stock till stock!), upp till 20 meter högt och det vinglade rejält! Även om man hade sele och visste att man skulle bli hängande i luften snarare än falla ner så ville man ändå inte tappa fotfästet på till exempel balanslinan!
Småkillarna som kom efter hos hade dock inga problem alls utan verkade studsa ikapp bakom oss hela tiden haha.
Men när väl den svåraste banan var avklarad så kändes de övriga ganska lätta och mest bara kul! Hade man börjat med de lättare hade man ju fått uppleva nervositeten inför varje ny bana istället för bara en gång, så vi hade nog en vinnande taktik haha. Man hann inte alla banor på den utsatta tiden så vi missade en, men den svåraste var tillräckligt för att bli nöjd. Vilken kick asså! Jättekul!
Det ska ju inte vara enkelt hela tiden utan utmaningen gör det ju roligare!

Efter höghöjdsbanan tog vi en fika och började hålla i Lollo cider. Av förklarliga skäl var man tvungen att vara nykter när man skulle klättra, så vi korkade inte upp förrän vid halv fem, men dagen skulle ju bli lång så det var nog rätt bra.
Runt Gekås utgång var det fullt med folk så det var en perfekt plats för Lollo att utföra de utmaningar hon fått på lappar i rosa ballonger. Det var uppdrag som "Ta en selfie med en hund/pensionär/barn", "Ta kort på så många som möjligt som pussas på två minuter", "Lär ut en koreografi till resten av gruppen" och "Utmana en främling i rim". Lollo klarade uppdragen utmärkt och även om vi fick en hel del konstiga blickar så verkade de flesta runt omkring roade.

Därefter åkte vi in till stan och Rebeckas lägenhet. Vi lagade Flygande Jacob, duschade och åt efterrätt. Det blev några halvdana försök till snapsvisor (fler borde kunna studentvisorna vi kör på sittningar!) och Lollo fick måla porträtt av sin blivande man.

Slutligen avslutades dagen med utgång på Hermans och konstigt nog var man inte trött när man kom hem, trots att jag fortfarande hade jetlag och hade varit uppe sedan halv åtta på morgonen. Det berodde nog på en kombo av hype och två eller tre Celsius, hehe. Man vill ju inte riskera att lite jetlag förstör ens engagemang på ens bästa väns möhippa!

De flesta bilderna är tagna av Lollos syster Evelina och Davids syster Sara.