I fredags slutade vi som vanligt klockan två (yes, jobblyx) och efter det var vi några stycken som tog ut oss med ett improviserat cirkelpass på en solig gräsplätt.

Vi köpte mat och snacks, sedan cyklade vi hem till Jenny i hennes underbara lägenhetshus nära havet i Hansagård. Det blev en sallad i solen och en massa gött snack kollegor emellan. Kollegorna är typ viktigast för att trivas på arbetet och vi har ett så fantastiskt gäng, som både skrattar, snackar världen och öppnar upp oss privat. Guld värt!

Sen bar det i alla fall av ner till Bastuholmen, där vi varvade cider i bastun med dopp i havet. 

Japp, ni läste rätt- dessa kollegor har alltså fått mig att bada i svenska havet både i november och april!!!! Smått sjukt...

Men det var verkligen en upplevelse- så vackert och fridfullt ute på holmen, där himlen hann övergå från strålande sol till stjärnhimmel!

Lördagen spenderades främst inomhus, men kidsen är värda att missa några soltimmar för och vi hade fått till en superlördag med fem timmars träning. Vi har precis gått upp till level 2 inför sista tävlingen och tjejerna är villiga att satsa hårt på att uppnå så mycket som möjligt på kort tid.

Idag har jag välbehövt tagit det lite lugnt, men också hunnit med att träffa Lollo & Elna, och hoppa trampolin. På en härlig promenad kunde jag inte låta bli att fota blommorna, som äntligen kikat fram!

Slutligen är jag påväg till Varberg för att avsluta helgen med mina två hjärtan. Jag har inte träffat Torres på några dagar nu, så minipantern ska få extra mycket gosande, även om det kanske inte är hans högsta önskan haha.

Så det blev ett dygn med väldigt höga ångestnivåer, mängder med sms och uppfinnande av plan a, b, c, d...

Först när vi kom till Borås på lördagen så fick vi helt klartecken att Agnes vaknat, var något bättre och skulle komma till tävlingen- phew. Vilken krigare för laget! 

Vi hade en jättehärlig dag och tjejerna var superduktiga, men där fanns tyvärr en tydlig tabbe och vår klass är så oerhört tajt att vi tänkte att vår högsta förhoppning fick bli mot ett brons.

Därför var vi oerhört lyckliga när vi kallades ner på mattan i topp 3, och att komma 2a strax efter vår egen förenings systerlag Kittycats kändes som bästa möjliga utväg. Kittycats hade gjort sitt livs prestation och kändes väldigt välförtjänta sitt guld.

Och jag kan lova att hels föreningen jobbat galet hårt, trots flera motgångar med sista-minuten skador/sjukdomar. Detta kändes välförtjänt, och allra bäst är den kärleken som inte begränsas till de egna lagen, utan verkligen gäller genom hela föreningen! 

MEN, sen visade det sig faktiskt när man granskade protokollen noggrant att vi hade tagit GULD! 

Det var oerhört tajt och i det hade domarna tyvärr misstolkat resultatet.

Enkelt förklarat så hade Kitty ett något lättare program, som de satte helt klockrent, och vi hade ett ganska maxat program för vår level, så vi fick höga poäng trots tabben. Sen blir man lätt hemmablind- för förutom den där tabben (som slutligen inte syntes jättemycket) så var även mina tjejer klockrena.

De överraskades av våra fantastiska lagmammor med en lagaktivitet som jag tyvärr inte kunde vara med på pga sent jobb, men jag fick i alla fall meddela de glada nyheterna över FaceTime.

Så nu ska mina tjejer också få guldmedaljer och så blickar vi vidare mot nya äventyr genom att gå upp till level 2 inför sista tävlingen! 

Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle lyckas kamma hem guldet i minior level 1 både på November Cup och DM- men wow vilken glädje och känsla att få maximal utdelning efter vårt slit tillsammans!

Kika gärna på tjejernas prestation på YouTube!

Och så en throwback till tävling med förra årets älsklingar.