Jag saknar gymnastiken!
Jag saknar laget och jag saknar känslan. Jag älskade att öva på svåra volter och skruvar på studsmattan och göra flickisar på gräsmattan. Jag saknar tävlingarna. Ens låt spelas, och för 3 minuter kollar alla på en när man kör sin rutin. Gymnastik är en underbar sport (och krävande, om ni bara visste), men efter att axeln skadades fick jag bara lov att göra de lättaste sakerna och då var det inte alls samma sak längre. Men jag har alltid kvar mina minnen!


Detta måste varit många år sedan!


Tävlingarna var helt underbart kul.


Lingvallens sommarläger var grymt! Ledarna var några av Sveriges bästa gymnaster och sköna prickar.


Ett år i Gympa natt och dag (turnering) fick vi tävla klockan ett på natten. Jobbigt men askul!