Mitt 2016 delas av naturliga anledningar upp i två delar eftersom jag var i USA till 1 juni och sedan hemma på svensk mark igen.
Andra terminen i USA innehöll både mer äventyr och samtidigt mer vardag än första. Jag hade kommit in i mitt liv i Los Angeles, gick intressanta kurser och höll på massor med cheerleadingen fram tills säsongens slut med tävling i mars. Jag kom hem från tävlingens andra dag sent på kvällen och ägnade en oerhört effektiv timme till att duscha, byta om och packa om mina väskor. Sedan bar det nämligen av till Hollywood där familjen som anlänt bodde på ett hotell innan vi tidigt på morgonen skulle bege oss till Las Vegas. Snacka om intensivt dygn haha!
Men det var 2,5 riktiga toppenveckor med tävling med underbara laget, Las Vegas, San Fransisco och även LA med familjen minus Eve. Vi gjorde det mesta av tiden vi hade och tog oss igenom en hel del Bucket List-saker.
Sedan blev det ganska mycket vardag igen tills Eve och Hanna anlände i maj och då började Bucket List pt 2, haha. Efter att ha försökt få biljetter till inspelningen av Ellen DeGeneres show i 8 månader hade jag lyckats endast ett par dagar innan vi lämnade Cali, så det blev en perfekt avslutning på min tid där! Slutligen följde en vecka i New York, som även den var helt fantastisk och innehöll mängder av saker man länge velat se och uppleva. Jag är så oerhört glad att både min familj och sedan Eve och Hanna flög över Atlanten och upplevde alla dessa saker med mig!
Ser man tillbaka på året i USA så var det nämligen under dessa totalt 5 veckor som jag upplevde och gjorde som allra mest. Visst gjorde jag roliga saker resten av året och lärde känna många härliga människor (framför allt i laget), men det kunde också bli väldigt ensamt och var inte alls en ren dröm 24/7, vilket många verkar tro.
Mina första veckor tillbaka i Sverige i juni var också några av årets mest intensiva- med Lollos möhippa, Andreas bal & student, min gamla klass examen och bröllopet, innan det sedan blev en jobbarsommar som dessvärre inte bjöd på så mycket strandväder.
I augusti flyttade jag tillbaka upp till Göteborg och började i en ny fysioterapiklass för sista året på Sahlgrenska Akademin och Göteborgs Universitet (eller?). Också en hel del vardag där, men mer saknad sådan!
Jag tog steget från danslärare till cheerleadingtränare och är så oerhört tacksam över att ha Kittycats i mitt liv. Att bli tränare för de 23 tjejerna tillhör bland det bästa med detta året, även om de testat mitt tålamod en del haha. Samtidigt är det också en stor tyngd att jag inte själv är aktiv och tävlar denna säsongen, även om mina hand- och fotleder vet att det är rätt.
Jag tog istället upp dansen igen efter 3 års uppehåll och det känns jätteroligt!
Ja, man skulle såklart kunna skriva en himla massa mer, men detta blir redan ett oerhört långt inlägg så vi nöjer oss här. Tankar inför 2017 tar vi någon annan dag, för nu ska jag börja fixa iordning mig för att fira ut 2016 och in 2017 med ett gäng riktigt nära vänner som jag träffar på tok för lite.
Andra veckan i december och näst sista veckan på praktiken. Jag vet att jag typ alltid säger såhär, men shit vad tiden går fort!
Asså hur gullig?!
Mindre gulligt... Jäklar vad förbannade vi var! Och genomfrusna!
Inte bästa kombon med en väckarklocka som ringer 6... En fördel med att komma tillbaka till skolan igen blir den extra timmen sömn jag får tillbaka varje natt eftersom jag inte haft vett att lägga mig tidigare än innan, haha.
Eve tyckte 8 matlådor var sjukt. Standard tyckte jag.
Terminens sista dansklasser är över för denna terminen och jag ska verkligen försöka dansa för samma lärare till våren- awesome!
Och så är det ju de där tillbakablickarna som Facebook påminner en om varje dag.
Tänk att det var 4 år sedan min sista "ordentliga" produktion, Memento Mori.
Och tänk att för exakt ett år sedan hade vi gastande varm fotografering framför minibibblan (aka Sky High) i mer än 30 grader, haha!
Idag fick jag brev från andra sidan oceanen och kunde först inte förstå vad tusan det kunde vara, men det var mina betyg från CSUN!
Jag visste redan att jag i mina två sista kurser hade fått totalt 93.5% och därmed precis klarat att hålla A från att bli A- men visst var det ändå en härlig boost att på officiella papper se mina straight A's och GPA på maximala 4.0.
Det spelade ju som sagt ingen större roll här, men det kommer alltid vara kul att veta att jag klarade att leverera på ett amerikanskt universitet.
Och jag har fått med mig intressanta kurser och nya kunskaper på vägen.
Trots att vi noga förklarat för hotellet att vårt flyg lyfte 23.00 och vi därför ville vara på flygplatsen 20.00, så bokade de vår transfer till 17.15 och vi befann oss på JFK... 18.30!
Absolut att man alltid ska vara i god tid men detta var väldigt långt innan. Dessutom såg vi direkt att vårt flyg var försenat till 00.20- jippie...
Men men, det var bara att bita i det sura äpplet och när man väl checkat in och tagit sif genom säkerhetskontrollen så blir det mer bekvämt. Senaste avsnittet av Game of Thrones, något poddavsnitt, musik, lite mat och vips var det faktiskt dags att boarda.
Väl på planet somnade jag efter kanske en halvtimme och vaknade inte förrän vi skulle landa haha. Där flög de 7,5 timmarna smidigt iväg!
Tågturen hem till Falkenberg gick dock inge lika smidigt. När vi kom till perrongen hade tåget precis gått så vi fick vänta i 55 minuter på nästa. Och ytterligare nästan en timme för det tåget var försenat. Vilket i sin tur senare innebar två tågbyten för snabbhetens skull istället för att åka hela vägen till Falkenberg i en sträcka. En massa spring och stress med mina två bagage plus två väskor med andra ord, haha.
Tyckte lite synd om gulliga mamma som fixat inför att vi skulle komma hem. Efter dessa förseningar och krångel var man riktigt mör och seg när man väl klev in på Pelle Molins väg.
En liten (!) posthög väntade.
Gulle mamma hade satt upp lapp på dörren och lagat finmiddag.
Sista dagen i New York hade vi ändå ganska mycket tid eftersom flyget inte skulle lyfta förrän 23.00.
Vi tränade på morgonen, drack frukostsmoothie en sista gång på Pure Green och packade in i sista minut inför utcheckningen klockan 12. Jag som hade lite övervikt (la saker i Eves väska) redan från LA till New York var riktigt nojig över vikten på mina väskor och hotellet hade blivit av med sin bagaevåg så vi kunde inte heller kontrollera.
Jag slängde alla kem artiklar, vilket utgör mycket vikt, och hoppades på det bästa helt enkelt. I värsta fall skulle troligen inte både Eve och Hanna vara uppe i maxvikt på sina väskor så vi kunde lösa det mellan oss.
Efter utcheckningen lämnade vi kvar väskorna på hotellet och begav oss till bokhandeln. Jag hade tänkt köpa lite böcker direkt när jag kommer hem eftersom det är onödig extravikt i bagaget, men som tur var hade jag kollat upp cdon.com kvällen innan jag upptäckt att min kära Wicked inte fanns där! Jag ville ju inte veta handlingen innan musikalen för att få maximal upplevelse, men nu i efterhand vill jag gärna läsa boken som musikalen är baserad på.
Väl på Barnes & Nobles så köpte faktiskt även Eve och Hanna varsin bok på engelska, efter att sett trailern för Me Before You en massa på tv. Just den boken stod även på min lista sedan länge, så nu kan jag smidigt nog bara låna den av syrran. Den verkar både så romantisk och sorglig!
Med våra nyinköpta böcker och lagom soligt väder bestämde vi oss för att chilla lite i Central Park, men på vägen stannade vi på Grand Central Station för att spana in den och även köpa med lite fika. Hur mysigt är det inte ändå att sitta på en filt i Central Park med en bok och fika?!
Lite senare blev det en sista hamburgarlunch på Shake Shack (nope, inte tröttnat ännu) och strosandes i souvenirbutiker vid Broadway/Times Square. En lugn och lagom sista dag.Det är fortfarande lite nypa-sig-i-armen-känsla av att vardagligt strosa förbi skyltar som säger till exempel Broadway eller Hollywood!
Näst sista dagen blev en upptäckardag bortanför Manhattan. Vi åkte över till Queens och Brooklyn som var väldigt trevliga områden och lite mer av platser att faktiskt bo på än Manhattan. Inte så mycket sevärdheter, men vi ville i alla fall ha sett dessa platser.
Först ett litet frukoststopp. Näst största parken i efter Central Park är Flushing Meadows i Queens, där bland annat denna stora jordglob fanns. Tyvärr sprutade inte vattenstrålarna, vilket verkar väldigt fint! En fin och mysig park som jag kan tänka mig passar lokalbor som inte vill trängas med alla turister i Central Park. Lunch på en supermysig pub/resturang i Brooklyn. Litet och ganska folktomt men med en väldigt läskande meny! Vy över Williamsburg Bridge när vi korsade Brooklyn Bridge påväg tillbaka till Manhattan. Riktigt fint!
På kvällen tog vi sedan tag i att testa något typiskt amerikansk, nämligen pedikyr!
För 19 dollar satt vi massagestolar med fotbad där vi fick fötterna badade, scrubbade och filade, samt naglarna omskötta och målade. En ganska härlig grej att unna sig ändå!
Sneaky smygfoto på salongen medan Eves nagellack skulle torka Syns inte så bra men en ljusrosa färg med lagom mycket skimmer från Essie.
Och slutligen blev det dricka i mängder för mig denna kväll då jag var törstig som tusan efter pedikyren och sedan även köpte dricka med kvällsmaten. Varför inte köpa storlek Large (eller i svenska mått snarare XL...) när det skiljer så himla lite? Hehe. Bara sisådär en liter vardera eller något.
Efter att ha tränat lite lätt i hotellets gym på morgonen (hur länge sedan man tränat senast kommer jag nog inte ens på...) så åkte vi till Harlem för att äta på Red Rooster- en känd resturang som ägs av en svensk stjärnkock!
Maten var jättegod och vi lyxade till det lite med bubbel, men Hanna är någon månad från USA's 21 års gräns så stackarn fick nöja sig med Cola.
Asså ja...
Efter en del strosande och shopping j bland annat mysiga West Village så styrde vi stegen mot ett känt cupcake-bageri som heter Mangolia Bakery. Det pyttelilla bageriet hade en rejäl kö och en massa gulliga cupcakes, kakor och tårtor så det var svårt att välja vad man skulle testa men jag tog till slut key lime cheesecake medan Eve och Hanna delade på morotskaka och red velvet cupcake.
Vi åt våra bakelser i en liten park tvärs över gatan och sedan gick vi en gata tillbaka till Perry St. Den gatan är nämligen känd för Carrie i Sex and the City's lägenhetsbyggnad ligger där så den ville vi absolut se. Det var dock ett rent sammanträffande att vi passerade just den gatan på vägen för vi hade ingen aning om att den låg där!
På kvällen tog vi ännu en tripp till Times Square eftersom det är en helt annan upplevelse när solen gått ner. Galet fullpackat med folk och smått kaos, men absolut ett måste när man är i New York!
Still going stong efter 13 år! Inte alls besatt...
Dessutom avslutade vi kvällen med att testa hamburgerstället Shake Shack. Man kan nästan kalla vår resa för en hamburgarresa hehe...
Av våra sju dagar i New York så åt vi hamburgare minst fem!
Söndagen inleddes med frulle på Pure Green- ett favvoställe vi hittat supernära vårt hotell. Vi åt frulle där typ varje dag från och med lördagen haha.
Acai bowls
Efter lite fixande med alla våra prylar och dylikt så åkte vi iväg och åt igen, haha. The Butcher's Daugther hade både jag och Hanna sett nämnas flera gånger så det kände vi att vi verkligen skulle spana in- och shit vilket supertrevligt litet ställe!
Härlig och unik inredning plus väldigt god mat!
Avocado toast
Himmelskt god fruktsallad. Och en grapefrukt mimosa, tihi.
Söndagens stora event var sedan ytterligare en musikal på Broadway- nämligen Chicago!
Jag var den enda av oss som sett filmen så de andra hade ingen aning om vad de skulle förvänta sig, men båda var väldigt taggade över att se en Broadway-musikal.
Chicago var absolut bra (framför allt Cell Block Tango- definitivt det enskilda nummer som lockar mest med hela musikalen!) men inte i klass med Wicked eller We Will Rock You. Dock är ju alla dessa musikaler väldigt olika så det beror mycket på vad man gillar för typ av handling, musik och dans. Här var det jazzigt, kaxigt och lite lättklätt och vågat. Framför allt de två huvudrollerna klarade sina uppdrag med bravur! Hon som spelade Welma har tydligen gjort det i över tio år nu.
Sämre platser än när jag såg Wicked men självklart betydligt billigare pris. Och man både såg och hörde fint ändå.
Eftersom vi var i närheten passade vi på att spana in Times Square. Det var häftigt att se i verkligeheten och maffigt med alla stora reklamskärmar runt om från alla håll, men det var svårt att fånga på bild.
Trötta som vi var på kvällen så kände vi att det passade fint att köpa med mat till hotellrummet och kolla på Harry Potter-maraton som visades på ABC.
Avslutningsvis på lördagen så besökte vi 9/11 Memorial, platsen där tvillingtornen stod och som tidigare kallats Ground Zero.
Det var mäktigt att vara där men samtidigt svårt att ta in att det var på denna plats allt det fruktansvärda hände för 15 år sedan!
Monumenten är fontäner som står där tornen stod och vars kanter bär namnen av alla de som dog på platsen. Det var så hemskt att på vissa ställen läsa kvinnonamn följa av texten "and her unborn child". Och tanken att för nästan 3000 människor som trodde att 11 september 2001 skulle vara en helt vanlig dag så blev det plötsligt deras allra sista...
Efter att ha spanat in utsikten från Top of the Rock begav vi oss en kort promenad utmed shoppinggatan Fifth Avenue till Central Park.
Där fanns flera platser vi kände igen från Gossip Girl (bland annat bron Blair och Chuck gifter sig under) och Trainwreck (dammen med fjärrstyrda segelbåtar där paret har sin "whitest couple in America-date").
Vi gick massor, slappade även mycket i skuggan och såg flera otroligt mysiga ställen! Det enda frågetecknet är varför vattnet ser så äckligt grönt ut?! Dock såg det inte fullt så illa ut i verkligheten som på bilderna, som tur är.
Bilderna gör faktiskt inte rättvisa överlag. Vi fullkomligt älskade Central Park. Lugnet mitt i kaoset liksom.
Vi trotsade i alla fall det gröna vattnet och hyrde en eka i en timme. Att turas om att ro runt i parken medan solen gassade på med mer än 30 grader var kanske denna underbara dags höjdpunkt- så rogivande och härligt!
Djurliv på nära håll- inte ett dugg skygga för människorna. Alice i Underlandet.
Beatles-monument. Rosen någon lagt dit var en fin touch.
Trots att vi såg väldigt mycket i parken så tog vi oss inte ens upp genom halva! Jag tror dock den södra delen -där vi var- hade mer turistattraktioner och att resten var mer "vanlig park" med basebollplaner, stora gräsplättar etc. Troligen mindre folk och mer trevligt ställe att hänga på för lokalborna. När vi lämnade Central Park hamnade vi vid Metropolitan Art Museum/The Met och fick ännu mer Gossip Girl-vibbar.
Jag är hemma i Sverige igen och har haft riktigt fullt upp så bloggen har hamnat ännu mer efter, men det ska tas tag i nu!
På lördagen började vi med att besöka Rockerfeller Center och åka upp till Top of the Rock. Det var ett billigare alternativ än Empire State Building och hade enligt omdömen dessutom både kortare köer och bättre utsikt. Win-win!
Vi stod faktiskt bara i kö någon minut innan vi fick ta hissen upp till 67:e våningen och tog sedan rulltrappa de sista två våningarna upp.
W-O-W vilken fantastisk utsikt!
På ena sidan låg en massa skyskrapor med Empire State Building i mitten och andra sidan blickade över Central Park som en stor grön rektangel mitt bland alla höga byggnader- så fräckt!
Fun fact: Central Park är större till ytan än hela Monaco!
Vi gick upp tidigt på fredagen och åkte till ett fik nära Grand Central Station som hette inget mindre än "Fika".
Där mötte vi upp Ina, som också kommer från Falkenberg men för tillfället är au pair strax utanför New York. Jättekul att mötas upp för att snacka om saker som hänt hemma och jämföra New York/Los Angeles/Sverige.
Efter den svenskinspirerade frukosten blev det mycker strosande till fots för vår del. Vi gick över Brooklyn Bridge (vilken utsikt till Manhattan!) och tog färjan till Staten Island, som nämligen passerar självaste Frihetsgudinnan!
Sedan åkte vi till området Chelsea, där vi åt oerhört god mat på New York Burger innan vi traskade upp på otroliga High Line. Det var tidigare en järnväg som gick en våning över mark men numera är det en vacker gångväg med växer, bänkar och fullt av turister som traskar runt bland skyskraporna.
Turkey burger och sweet potato fries!
Ingen dålig utsikt från ett par bänkar
Och helt plötsligt tog den hamla järnvägen bara slut, en bit innan vattnet.
Efter att ha kommit upp i drygt 25000 steg och många intryck orkade vi sedan inte med mer än en lugn och skön tv-kväll på hotellrummet.
Inför vår familjeresa till London hösten 2012 så googlade jag runt lite och föreslog att vi skulle se Wicked, som verkade rolig att se och hade strålande recensioner sedan flera år tillbaka, men min kära lillasyster var helt fast vid att vi skulle se The Bodyguard och det slutade med att jag fick ge mig. The Bodyguard var inte mer än okej och allt eftersom tiden gick och jag blev ett allt större fan av Wicked så har det svidit av tanken att jag var så nära att se den på West End.
Därför kände jag nu att jag bannemig skulle se den, oavsett om de andra följde med eller inte! Haha.
När jag väl kommit fram till den känslan så var det rätt härligt ändå, typ "Wow, jag känner att jag verkligen vill detta!".
Eftersom Wicked tillhör de lite dyrare musikalerna på Broadway så kände de andra att de ville avvakta med biljettköp tills en bit in på resan så de visste hur mycket pengar de hade kvar och när de en vecka innan beslutade att de ville boka Wicked så var tyvärr alla biljetter i de billigare sektionerna slutsålda. Jag förstår absolut att de inte ville lägga över tusen spänn på en musikal så jag bestämde mig för att unna mig det och gå själv. Och eftersom jag bara hade min egen ekonomi att ta hänsyn till så kunde jag även unna mig en biljett med riktigt bra plats, hehe.
Jag hade dock inte full koll på att min bra biljett var så oerhört bra att jag satt i mitten av fjärde (!) raden! Hihi...
Visst hade man absolut sett fullt ok längre bak också, men nu var jag så nära att jag såg varje ansiktsuttryck och detalj i skådespeleriet.
Jag var så oerhört taggad att jag var rädd att föreställningen inte skulle kunna leva upp till mina förväntningar...
Dessutom hade jag hört alla låtar och sett massa klipp med orginalcasten (bland annat välkända Kristin Chenoweth och Idina Menzel) och var rädd att framför allt Glinda och Elphaba skulle vara en besvikelse.
MEN både hela musikalen och specifikt huvudrollerna var helt otroligt fantastiska!!!
Skådespeleriet från de båda var fenomenalt och båda hade pipor av världsklass, även om Elphaba/Rachel Tucker hade ytterligare något extra.
Det var väldigt häftigt att äntligen få höra låtarna jag kunde utantill live och att även för första gången få reda på handlingen som flätar samman låtarna. Då föll ju verkligen allt på plats.
Nej, detta var något av en "dream come true" upplevelse för mig och lämnade en high on life-känsla som jag fortfarande känner när jag skriver detta flera dagar senare!
Jag är oerhört glad över att jag faktiskt såg till att gå på den själv och jag vill absolut se den igen! I London kanske?
En Elphaba-grön apple slushie i Wickedkopp och en karta över Oz som ridå.
På grund av vår sena ankomst somnade vi riktigt sent, men vi släpade oss ändå tappert upp i tid för att komma iväg till dagens uppdrag- shopping på outletstället Jersey Gardens.
Efter frukost hade vi redan upptäckt morgonrushen här, både på gatorna och inne på Starbucks. Vi bor på södra Manhattan, i det så kallade Financial District där bland annat Wall Street ligger.
Vi fixade 7-dagars kort på tunnelbanan och tog sedan en buss ut till New Jersey, vilket blir femte delstaten på listan för oss alla.
Flera olika personer hade tipsat oss om denna outlet och sagt att de handlat så mycket att de haft med sig resväskorna dit!
Även om outleten absolut var superbra kändes det ändå skönt att jag "endast" spenderade 135 dollar (ca 1120kr). Ärligt talat har jag ju i princip ingen plats i mina väskor (hehe) och skickade hem en hel av det jag shoppat tidigare med familjen i början av april. Trots att Nike alltid lockar oerhört lyckades jag hålla mig borta med viljestyrkan och intagningen om att massor med oanvända Nike-produkter väntar på mig hemma haha.
Jag såg faktiskt mest fram emot Victoria's Secrets outlet, eftersom de inte har någon i LA och vi fyndade som tusan förra året i Florida, men ett tag såg det ut som vi skulle få skippa att besöka den affären. Det var nämligen ca 25 meters kö av folk utanför butiken och de släppte bara in nytt folk då och då. Sjukt!
Till skut ställde vi oss dock i kön och även om det var fullkomligt kaos innuti butiken och vi fick köa en bra stund även till kassan så kändes det värt våra fynd.
Högt där uppe, på våning 27 av 29, bor vi. Inne på outleten var det som vanlig överanvändning av AC, men bara de tio minuter vi väntade på bussen fick oss att nästan få värmeslag och till slit tog alla skydd bakom busskuren!
Udda att det är varmare här än i LA! Då hade vi gärna haft 30 grader och hängt mer på stranden.
Inte behövde vi resväskor till outleten för att kunna bära allt- men vi såg mycket folk som hade det!
Dag ett fortsatte för min del sedan med... *trumvirvel*... WICKED!
Det tycker jag är så fantastiskt att det förtjänar sitt eget inlägg!
När vi står i kö vid gaten cirka halv 10 och är redo att boarda planet så ropar de plötsligt upp att planet behöver underhåll och vårt flyg blivit försenat från 10.15 till 14.30! Sååååå segt!
Som tur är hade vi inget viktigt att hinna med den dagen (till skillnad från de stackare som hade anslutande flyg och liknande...) så även om det var trist så satte vi oss snällt ner och plockade fram mobiler och datorer. Jag kollade senaste avsnittet av Game of Thrones och sedan kollade vi på Trainwreck, så tiden flöt på rätt smidigt tills det blev dags att käka lunch, som flygbolaget stod för. Efter ytterligare lite försening lyfte vi slutligen vid klockan tre, landande 22.15 lokal tid ( +3 timmar från LA, -6 timmar från Sverige) och var på hotellet strax innan midnatt.
Att bo i ett 8-bädds rum på hostel i Santa Monica funkade absolut bra, men det kändes riktigt bra att kunna ha våra saker liggandes framme igen och inte påverkas av att andra vill ha det tyst och släckt en viss tid! Och dessa sköna sängar istället för våningssängar- booyeah!
Vår sista dag i Santa Monica (tisdagen) inleddes med en härlig morgonpromenad längs stranden ner mot Venice. Atmosfären på Santa Monica Beach på morgonen är superhärlig, med folk som hurtigt tränar allt möjligt. Vi såg många löpare och folk som likt oss promenerade, men även yoga, balansgång, gruppträning, boxning, dans och träning i ringarna.
Vi vände dock i Venice för där var det istället en massa hemlöst folk som låg med sina tillgångar precis utmed gåvägen och det röktes en himla massa weed...
Sedan blev det något av en fixardag. Vi åkte till Northridge för att hämta min väska, fixa med mobil/bank/försäkring och äntligen (!) sälja bilen. Hade hoppats på mer än 600 dollar men bilen hade sina skavanker och jag behövde verkligen bli av med den nu så jag får nöja mig med det extra shoppingkapitalet.
Tillbaka i Santa Monica blev det hamburgare på härliga Streak & Shake, strosande på 3rd Steet och packningskaos. När man varit här så länge så har man en massa packning och framför allt mängder med kläder man inte vill slänga. Sedan väger alla olika sorters skor och necessären massor... Det slutade med att jag fick snacka till mig lite plats i Eves väska och får återkomma till problemet när vi ska hem från New York, hehe.
Eftersom vi inte fick plats på inspelningen av The Late Late Show with James Corden förra torsdagen så fick vi istället "garanti-biljetter" till något annat tillfälle. Vi hittade ingen specifik show vi ville gå på under vår kommande vecka i LA (för självklart skulle Rebel Wilson från Pitch Perfect och How to be Single gästa dagen efter vi åkt till New York haha) så de andra var snälla nog att låta mig utnyttja möjligheten för att gå på en inspelning när de var i Las Vegas över helgen. Och med tanke på att de lyckostarna lyckades komma iväg till Grand Canyon jättebilligt så var det i alla fall en liten tröst att jag skulle få se Kristin Chenoweth, haha.
För allmänheten är Kristin Chenoweth kanske mest känd från tv-serier som Glee (April) och Good Christian Bitches eller som Maleficent i Disneys Descendants, men först och främst är hon en legend på Broadway- bland annat som ursprungliga Glinda (den goda häxan i Trollkarlen från Oz) i WICKED! För att aldrig ha sett showen eller ens veta hur handlingen är i detalj så fullkomligt älskar jag Wicked- jag har sett mängder av klipp och lyssnar på låtar från orginalcasten varje dag. Så att nu ha sett båda de ursprungliga huvudrollerna (Idina Menzel var "onda" gröna häxan Elphaba) känns awesome!
Idina Menzel fick jag höra sjunga en hel konsert på Hollywood Bowl i höstas och här blev det dessvärre ingen sång, men det var jag förberedd på.
James Corden var störtskön som vanligt, Kristin Chenoweth var supersprallig och den andra gästen - Dominic Cooper från bland annat Mamma Mia-filmen - hade varit roommate med Corden tidigare och de körde en massa interngrejer och minnen, så allt som allt var det en väldigt rolig inspelning!
De visade även denna nya Carpool Karaoke, som är lång men rolig!
Passar på att flika in detta klipp som släpptes för några veckor sedan och gjorde Wicked-fans över hela världen överlyckliga: de två orginalen sjöng en duet från musikalen tillsammans, för första gången på 12 år!
Slutligen ytterligare ett succévideoklipp från internet: denna unga tjej som tog alla med storm när hon slaktade väldigt svåra Defying Gravity från, jajamen, Wicked. Är någon här vid tangenterna oerhört taggad på att åka till Broadways hemstad tro?!
Detta var alltså måndag den 16 maj, men jag har helt enkelt varit för upptagen för att sätta mig ner och blogga vid datorn vilket krävs för videoklippen (tror jag).
Kan flika in lite snabbt att vi är i New York nu men jag kommer försöka uppdatera ikapp i kronologisk ordning så bloggen stannar i LA någon dag till.
Måndagen hade vi sett fram emot med skräckblandad förtjusning länge!
Vi hade nämligen chans att hamna i publiken på freaking Ellen DeGeneres show!
För att göra en lång historia kort så är det super-duper-mega-svårt att få biljetter dit så jag hade kollat hemsidan varenda vecka i 8 månader och skickat intresseanmälan vare gång chansen gavs, men inte fått chansen förrän nu- och då endast Standby-biljetter. Standby innebär typ att man köar tidigt som tusan (kl 8 var vi på plats, men de tidigaste kom vid 5) och man vet inte förrän på eftermiddagen om man får en plats i publiken eller får se showen från klipprummet och istället få riktiga biljetter till ett annat tillfälle. Det hade ju dock inte funkat för oss eftersom vi skulle åka två dagar senare, så vi var ganska nervösa och väldigt förväntansfulla inför att få veta om vi kom in eller ej!
Schysst nog av dem så fick vi klockan nio nummerlappar och kunde göra vad vi ville till halv två istället för att sitta och nöta bänk hela dagen.
Vi (jag, Amanda i mitt lag här, Eve och Hanna) spenderade därför timmarna på Warner Bros Studios Starbucks och hade det trevligt. Vi övervägde att ta rundturen filmjätten erbjuder men kände att det sved ekonomiskt med ännu en större utgift, så vi nöjde oss med kaffe, goda grillade mackor och en massa snack.
Av de kanske 100-150 pers med Standby-biljetter var vi på plats 17-20 så vi hoppades innerligt att det skulle räcka- vilket det gjorde!!!!! WIHOO!!!!
Med liten marginal dock!
Asså, att sitta i Ellens studio och vara med om en inspelning- när man sett programmet en massa gånger och mer eller mindre avgudar Ellen- var så sjukt häftigt!
Sen är ju Twitch hennes DJ och välkänd från bl.a. SYTYCD, Step Up-filmer och Magic Mike 2, så där blev man också smått starstruck.
Den bästa av gästerna var Anne Hathaway, men det blev även ett uppträdande av Steven Tyler från Aerosmith och kortare besök av några andra gäster.
Stämningen var jättehärlig och både Ellen & Twitch var underbara!
Efter inspelningens slut tog sig Ellen tid att hålla ett ärligt och värmande litet tal till oss innan hon och Twitch avslutade med att bjuda på lite skojdans.
Inte nog med detta!
Ellen gjorde rösten till Doris i Hitta Nemo och den nya Hitta Doris som till slut kommer ut 17 juni har varit förväntad i åratal av många.
Under showen visades en ny trailer till filmen och efteråt säger Ellen plötsligt att vi i publiken ska bli de första i hela världen att få se filmen- 4 veckor förr premiären och före filmteam-medlemmarna, press, kändisar och hela bunten. Smått sjukt ändå!
Så efter showen skickades vi iväg med buss till en biograf, fick popcorn & läsk och fick alltså se denna film som mitt kompisgäng hemma har laddat inför i ett par år haha.
Självklart fick vi skriva på avtal att inte avslöja något om filmen, men jag rekommenderar den väldigt starkt!
För att minska risken för läckage fick vi lämna mobiler och annan kamera/videoutrustning utanför salongen med Ellen-personal!
Allt som allt så bara Wow! Efter alla mina försök att få biljetter till showen så kändes det oerhört kul att faktiskt få se den live innan jag åkte! Massor med kärlek till grymma Ellen!
Vi inledde med en stor och trevlig marknad i Hollywood där jag spenderade lite för mycket pengar på olika smycken med stenar som grön jade och lila ametist, hehe.
Därefter blev det lite allmänt turistande och shopping vid Walk of Fame, där de höll på att förbereda för premiären av nya Alice i Underlandet-filmen.
"Best Drama Queen" Dessa "udda" stjärnor hade jag helt missat
På kvällen blev det sedan ett snabbesök i gamla lägenheten i Marina Del Rey och jag visade de andra området, som de älskade. Därför blev det en perfekt avslutning med cheesecake till kvällsmat, då Cheesecake Factory i Marina Del Rey ligger galet vackert vid vattnet!