I got pranked

Tidigare i veckan lyckades jag skrämma Ted, en av skådisarna, och han svor på att han skulle lyckas hämnas.
Han hade försökt alla de klassiska knepen men utan resultat och frågade idag om det inte finns något jag är riktigt rädd för.

Många av er har säkert koll på att jag verkligen, verkligen hatar ormar. Egentligen är det inte så mycket att jag är rädd, men jag hatar dom verkligen!
Jag sa att det fanns en sak, men att jag aldrig skulle säga det och han försökte länge pressa de få som visste- utan framgång.

Så när jag ska sticka så märker jag att något ligger i jackärmen. EN J*VLA PLASTORM!!
Jag kastar iväg ormen och börjar svära högt.
Ted flyr som en pil och alla andra i rummet skattar- inte det minsta förvånade!
Nej, för då har det tydligen varit allmänt känt bland typ alla att detta ska hända!
Ni kan nog gissa hur kul de tyckte att det var!
Folk gick runt med den jäkla ormen och försökte reta/skrämma mig resten av tiden där.

Jag tvivlar inte en sekund över vem det som har lagt ormen där, men fly förbannad över vem som har skvallrat.
Eftersom typ ingen visste om det så börjar jag i princip korsförhöra Klara och Viccan, men det avslöjas till slut att Ted hade hört det av mig själv en gång för länge sedan och han hade lyckats lägga det på minnet.

Mina så kallade kompisar (ta åt er) som visste om detta och sket i att förvarna mig ska nog allt få igen!
Visst, nu tog jag det rätt bra, men när det handlar om ens största rädsla så hade jag kunnat reagera helt annorlunda.

Men jag får erkänna- det var en sjukt kul grej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0