Questions about flexibility
På senaste tiden har jag fått en hel del frågor om vighet och efter att ha fått ett gäng igår med så tänkte jag att jag kunde göra ett inlägg om det.
Den vanligaste frågan är: Hur blev du så vig och hur blir man lika vig som dig?
För det första så kan det ju diskuteras hur vig jag egentligen är, för när jag ser på SYTYCD så känner jag att jag ligger i lä, haha.
Men visst, vig är jag. Och tyvärr tjejer, det finns inga genvägar.
Pressa, pressa och pressa.
Har man tur är man ganska flexibel från början. Jag gillade att gå ner i split och spagat redan som liten och fick en bra grund där. Sen höll jag på med gymnastik 2003-2009 och har dansat sen 2009, och då blir det ju att man tänjer en del där.
Har man ingen bra grund går det såklart ändå, men det blir mer jobb.
Sätt upp mål för er själva, och ge er inte förrän ni når dit. Men tänk på att det tar sin tid.
Ska jag pressa brukar jag sätta tidsgränser, som jag sedan ökat successivt. Det handlar mycket om psyke- att lära sig tåla smärtan. Då är det skönt att ha en speciell tid som man kan räkna ner. För att lägga fokus på något annat kan det vara bra att lyssna på musik, se på tv eller läsa samtidigt.
Testa er också fram. Många "övningar" gäller det bara att känna till.
Hämta inspiration från andra, TV eller använd er fantasi!
Hoppas att detta kan vara till hjälp eller inspiration för någon där ute!
PUSS
Den vanligaste frågan är: Hur blev du så vig och hur blir man lika vig som dig?
För det första så kan det ju diskuteras hur vig jag egentligen är, för när jag ser på SYTYCD så känner jag att jag ligger i lä, haha.
Men visst, vig är jag. Och tyvärr tjejer, det finns inga genvägar.
Pressa, pressa och pressa.
Har man tur är man ganska flexibel från början. Jag gillade att gå ner i split och spagat redan som liten och fick en bra grund där. Sen höll jag på med gymnastik 2003-2009 och har dansat sen 2009, och då blir det ju att man tänjer en del där.
Har man ingen bra grund går det såklart ändå, men det blir mer jobb.
Sätt upp mål för er själva, och ge er inte förrän ni når dit. Men tänk på att det tar sin tid.
Ska jag pressa brukar jag sätta tidsgränser, som jag sedan ökat successivt. Det handlar mycket om psyke- att lära sig tåla smärtan. Då är det skönt att ha en speciell tid som man kan räkna ner. För att lägga fokus på något annat kan det vara bra att lyssna på musik, se på tv eller läsa samtidigt.
Testa er också fram. Många "övningar" gäller det bara att känna till.
Hämta inspiration från andra, TV eller använd er fantasi!
Hoppas att detta kan vara till hjälp eller inspiration för någon där ute!
PUSS
Kommentarer
Trackback