Dagar som denna är guld.
Egentligen har det väl inte hänt något så jättespeciellt, för premiären är ju imon, men det är känslan.

Precis all fokus ligger på föreställningen.
Skolan, kärleksbekymmer, vänner, jobb eller vad nu det kan vara som normalt gnager i huvudet existerar inte.
Det största problemet just nu är om jag hinner få 3 sekunder att andas mellan danserna eller om jag sätter mina trippelpriuetter eller får nöja mig med två varv.
Rätt Överkomliga saker!

Efter denna veckan kastas man dock raskt in i verkligheten igen, framför allt med plugget.
Men det tänker jag inte bekymra mig om förrän då!