Being unintentionally bad towards myself

Det var faktiskt inte så hemskt att ha missat dansen förra veckan.
Jag lär mig riktigt snabbt- något som jag är tacksam för.
Det är ju knappast en nackdel som dansare om man säger så.

Dock gick inte allt lika bra.
Tanken var att jag skulle ätit innan Monicas pass, men så blev jag kvar så länge med flytten och så hanns det inte med.
Så en bit in i Viccans pass började det verkligen kännas att jag inte hade ätit sen halv tolv och jag blev helt svimfärdig. Not good at all!

Det har blivit så några gånger för mig, att jag helt omedvetet inte hunnit äta (äter man för mycket och för nära inpå ett pass får man ju hemsk håll), och det har straffat sig så att jag har svimmat eller varit nära.
Obehagligt som tusan och verkligen inget jag vill!
Sen är jag så extremt envis när det gäller dansen och sätter mig inte när jag börjar må dåligt, utan pushar mig till bristgränsen.
Så, det enda alternativet är att sköta mellanmålen bättre.
Så nu, som läkaren en gång tipsade om, tänker jag bunkra upp som tusan med frukt- det perfekta danssnackset!


Kommentarer
Postat av: Mari-Anne

Glöm ej att äta, det straffar sig som Du redan vet!!!

2012-10-02 @ 19:12:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0