Ååååååh, jag går på överdos av endorfiner just nu!

Jag hade tänkt smyga mig till ett hörn och inte synas så mycket under passet- men det var lättare sagt än gjort när vi var fyra pers!
Varav en gått ut Balettakademien och en går på PAS...

Allting var extremt tufft och väldigt svårt både tekniskt, styrkemässigt och med vighet.
Uppvärmning, styrka, stretch, koreografi- ingenstans kunde varken mi arma kropp eller hjärna slappna av.
Jag hängde ändå med över förväntan och läraren var framme en hel del och rättade till småsaker som typ höften eller knäts vinkel- vilket är skitbra!
Dessutom var hon framme och pushade mig massa i både styrkan och stretchen- AJ! Men även det grymt bra!

Jag fullkomligt älskade hela passet, även om inte någon av oss knappt kunde lyfta en muskel den sista kvarten.
En riktigt utmaning men ändå inom räckhåll med övning.
Påväg till tåget snackade jag först med hon som gått BA och sen med läraren, och det var verkligen superpostivit!
Galet skön och duktig lärare (Anna G)!

Tyvärr kommer jag dock inte kunna gå på just detta passet efter lovet (svider väldigt mycket!)- dels för det krockar med Viccans street och dels för att jag i så fall skulle komma hem tolv, och ska upp tio i sex... Det svider verkligen för oj vad jag vill komma tillbaka och kämpa mig bättre!
Men Johanna har också mellan/avancerad, så jag ska ge mig an den nästa vecka!

Det återstår att se ifall jag kommer upp ur sängen imon... Framför allt ryggen känns som om den blivit brutalt mördad...