Oj oj vilket långt år, på så sätt att det har hänt otroligt mycket olika saker och framför allt inneburit flera stora förändringar!

Och så kort, på så sätt att det riktigt flugit iväg...

 

När året började hade jag precis bestämt mig för att ge dansen ett seriöst försök, så jag ansökte till olika skolor och ägnade all ledig tid åt dans. Jag började till och med åka upp till Göteborg för att utvecklas mer.

Men så kom första auditionen i maj och jag fick svaret att de ansåg att jag verkade ha skaderisker och i det läget ville de inte riskera att ta in mig. Då tog jag mig i kragen och gick till en osteopat, som snabbt kom fram till domen att alla mina överrörliga leder kombinerat med att vissa andra delar är låsta gjorde det till en osäker risk att försöka behandla mig. Jag fick själv välja hur mycket det var värt det och kom fram till att jag inte ville riskera min framtida fysik för att få dansa på heltid.

Självklart var det en jäkla käftsmäll utan dess like och helt plötsligt hade jag ingen aning om vad jag ville, men efter det hade sjunkit in kändes det ok att jag trots allt kan ha kvar dansen på hög hobbynivå bara för att jag älskar det.

Allvaret valde jag istället att lägga på sjukgymnastprogrammet, som hade funnits i bakhuvdet sedan jag var 15.

Så efter sommaren blev det hejdå Nelly.com's lager efter 14 månader och hej Sahlgrenska Akademin i Göteborg.

Jag trivs verkligen som fisken i vattnet och det känns som helt rätt val!

 

Efter att under våren (och egentligen de senaste åren) ägnat all ledig tid åt olika dansstilar, teknik och förbättring så var jag väldigt mätt på det.

Som en frisk fläkt kom istället cheerleadingen- en riktig barndomsdröm, som jag alltid känt vore passa mig väldigt bra. Och visst stämde det! Jag tror faktiskt aldrig jag trivts så bra med en sport... Jag får min älskade gymmnastik och dans, men även hopp, stunt m.m. Det känns underbart bra och jag trivs helt oerhört bra i både föreningen och mitt älskade lag!

Nu väntar tävlingssäsongen, men även mer dans, eftersom jag saknat grupperna jag gick i här hemma i Falkenberg.

 

Jag har flyttat hemifrån och flyttat hem igen. Upptäckte att jag bodde för långt ut i Göteborg och framför allt hur ensamt det blev. Att vara tillbaka hemma, i alla fall för ett tag, känns bäst just nu.

 

Den tuffa dansveckan på Fuertoventura med grymma Base23 från Stockholm var helt underbar!

Att få dansa med dom och känna att man faktiskt platsade behövdes så mycket för självkänslan efter käftsmällen månaden tidigare, och det är även ett underbart gäng som jag aldrig glömmer. Tack!

 

Filminspelningen för Svart Kung var också en upplevelse utöver det vanliga! Håll utkik nästa år efter mina få men väldigt lärorika minuter framför kameran!

 

Sen har det tränats, pluggats, festas, mysts, fikats en hel del och ja, det mesta vanliga ungdomar gör.

Jag ändrade från tonåringar till ungdomar, eftersom jag faktiskt lämnade tonåren bakom mig strax innan halva året gått. En förbaskat bra tid men otroligt många minnen- men den kommande tiden ser bra spännande ut den också!