När allt slit ger resultat

Idag när jag kom hem låg ett stort kuvert på min säng och väntade på mig.
Avsändare: Göteborgs Universitet.

Visst, informationen hade jag läst förr eftersom jag fortfarande har förra årets brev hemma, så jättespännande var det kanske inte- men känslan var ändå helt annorlunda nu!

Mest intressant bland all formell information var såklart nollningsschemat, haha.
I nästan tre veckor ska vi nollas, varav två veckor blir samtidigt som skolan håller på.
Det lär bli veckor att se fram emot!

Med "vi" så menar jag oss 47 av 620 förstahandssökande som kom in på Sjukgymnastprogrammet.
Intagningspoängen hamnade på 21.3 även i år, så jag hade min trygga marginal- men i fredags kände jag mig inte så trygg...
Efter att självsäkert ha gått runt sedan i maj och varit helt inställd på att jag skulle komma in, så smög sig plötsligt oron fram de sista dagarna.
Tänk så hade det fått bli Lund istället, när jag har lägenhet, provtränat med ett lag och totalt ställt mig in på Göteborg?
Såna tankar smög sig fram och när beskedet kom i fredags så kände jag en enorm lättnad!
En sten som jag inte visste fanns där lyfte från bröstet och de frågetecken och "kansken" som svävade i luften gick upp i rök.

Egentligen hade jag ingen anledning att vara orolig.
Mina betyg har slagit gränsen för sjukgymnast på samtliga landets skolor i många år, så det hade krävts något utöver det vanliga för att stoppa mig- men man vet ju aldrig.
Jag är i alla fall väldigt stolt över mig själv och det känns helt otroligt skönt att äntligen få ett konkret resultat på att allt plugg under hela skoltiden gav utdelning till slut!
Nu känns det värt det.

Åh, jag är helt otroligt taggad på att påbörja detta kapitel av mitt liv!!

PS, mamma var inte fullt så glad när hon hamnade lite i kläm när jag skulle hämnas på Eve för att hon försökte lura i mig att hon hade misslyckats med sitt körkort.
Mamma och Eve var i samma konversation på min mobil och jag trodde inte hon skulle reagera så allvarligt över att jag skrev att jag var reserv.
Men jag älskar henne för att hon tog det så hårt pga hur hårt hon trodde jag hade tagit det...
Dåligt samvete deluxe på den!


Kommentarer
Postat av: Mari-Anne

Gött och Lycka till. Skräm aldrig någon av föräldrarna någon mer gång. Tänk så orolig R-M blev.

2013-07-17 @ 16:26:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0