Fuertoventura är en av Kanarieöarna, så det tog nästan sex timmar att flyga dit.

Det ligger strax utanför Afrika, men tillhör Spanien, så mina spanskakunskaper fick lite påminnelse. Typ apelsinjuice, kycklingbaugette, kolsyrat vatten osv, haha.

Det var ovanligt varmt för att vara Fuertoventura och temperaturen höll sig runt 30-strecket, men varma vindar underlättade.

Själva ön är väldigt lik öken och det finns inte mycket levande, men på hotellet fanns det en massa planterade palmer och sånt.

Vi bodde i lägenheter på 3-5 pers.

Morgon och kväll blev det buffé och på lunchen åt vi i poolbaren, så det blev en hel del pizza och pommes.

Lägg till rostat bröd med nutella på morgonen och god glass och frukt varje kväll så kan vi nog allt säga att det var tur för figuren att vi var där på träningsläger.

Vi hängde mest vid vår sköna pool, men hann med att doppa oss i Atlanten också.

Vi hade inte dåligt väder en enda dag, utan när vi inte hade träningspass så stekte vi rejält.

 

Vi hade med oss en lärare i jazz, Therese, och en i hip hop, Emilia.

Varje dag hade vi en klass av vardera.

Eftersom vi var närmare 40 elever delades vi in i två grupper, beroende på nivå och ålder, och jag blev smått orolig när jag fick veta att jag skulle dansa med de som brukar dansa på Base högsta nivå.

Här kom liksom lilla jag ifrån småstaden på västkusten.

Men jag är nöjd med mig själv och hängde med bra!

Sen fanns det ju vissa i gruppen som var riktigt duktiga, och framför allt kommer bli det om ett par år! Lycka till!

 

Klasserna var otorligt kul och väldigt varierande.

På jazzen körde vi välkända You och en mer lyrisk, och på hiphopen körde vi allt från Bieber till Lil Wayne och en riktig mello-koreografi (Eddie Razaz Alibi).

Jag behövde detta efter att ha varit lite omotiverad till dansen på sista tiden, men dock känner jag inte samma hunger till förbättring som innan jag gick till osteopaten och fick veta att dansskola är i princip kört.

Men fortfarande var det extemt roligt!

 

Över hälften av passen hade vi utomhus på en typ tennisplan, och med den stekande solen växlade det mellan skönt och otroligt jobbigt!

Vi stod och hände vatten ur dunkar över oss.

Men definitivt en kul upplevelse som inte lär hända igen på första taget.

 

Las Playitas är ju en träningsanläggning, så det fanns ett stort utbud av passa att ta.

Dock tog dansen mycket energi och vi ville passa på att njuta av solen och vattnet, så jättemycket annan träning blev det inte.

Men vi testade i alla fall på morgonyogan, morgonjoggen, vattengympan och stretch&relax.

Kan ju tipsa om detta stället om det är någon som vill åka iväg både för att sola och träna.

Det fanns cykling, tennis, fotboll, gym, spa osv.

 

På kvällarna efter att ha ätit så gick vi ibland ner till stranden, ibland körde alla lekar tillsammans, spanade in vad som hände i sportsbaren (testade bland annat salsa) och sen tillslut så brukade vi hamna ett gäng på olika rum och bara hängde.

På midsommar körde vi en rolig 5-kamp (där tyvärr en kille skrapade upp benet så illa att han fick åka till sjukhus), någon kväll blev det musikquiz och sista kvällen visade vi i grupper upp uppträdanaden som vi hade förberett.

Det hände ju inte jättemycket livat där vi var, så vi fick göra vårt bästa med att komma på egna saker.

 

När resan började närma sig så slog det mig mer och mer att jag inte kände någon och att de troligen skulle känna varandra hela bunten (de dansar ihop 5-7 dagar i veckan visade det sig).

Men alla ska ha stor cred för att vara så öppna och inbjudande!

I början kände man sig lite som ett plåster ibland, men allt eftersom veckan gick så lärde man känna folket mer och mer, framför allt de i min dansgrupp, och på Arlanda så var de riktigt jobbigt att säga hejdå till vissa! 

Det hade jag inte alls räknat med, men är ändå väldigt tacksam för.

 

I början så slogs man en del av tanken om hur perfekt det hade kunnat vara att åka iväg med Folkuniversitet eller kompisgänget- framför allt när de andra knuffade i varandra i poolen mm och verkligen njöt över att vara där med just varandra. För även om jag lärde känna folk mer och mer så blev det ju aldrig på den nivån för mig, men jag är nu i efterhand väldigt stolt över att jag vågade åka iväg själv och över att ha lärt känna dessa människorna!

 

Framför allt lärde jag såklart känna mina roomies, Cathryn och Erna, och det är jag verkligen glad över.

Troligen hamnade jag med just dom av en anledning, och det märktes verkligen hur bra de var på att få en att känna sig delaktig och inte bara som den som kommer in utifrån.

 

Förresten så märkte jag redan på Arlanda att det var två killar som fick ta fanbilder med tjejgäng.

Det visade sig att de var halva gruppen The Fooo, som öppnade för Justin Bieber på hans konserter i Globen.

Inga dåliga gig direkt...

Förr hade jag bara vagt hört att det var svenska killar som var förband, men nu när man lärt känna dom lite så ska det väldigt kul att se hur det går för dom, för de är väldigt duktiga!

Så håll ögon och öron öppna!

 

Och sen ska jag hålla ögonen öppna på varje TV-sänd svensk gala framöver, för tydligen uppträder Base en hel del på såna.

Bland annat fick två från balettlinjen delta på öppningen av Friends Arena- också helt ok.

 

Det var en helt fantastisk resa och upplevelse.