Tough day- many emotions and thoughts

Jaha ja, tyvärr blir det negativa besked ifrån Linköping idag...

 

Jag var på plats strax efter åtta och värmde upp, precis som de andra, men nio fick jag veta att jag och hälften av de andra inte skulle köra förrän drygt en timme senare- bad luck.

Så man fick försöka hålla sig någonlunda varm i en timme och socialisera lite grann, innan det var min halvas tur.

På förmiddagen var det ett "allmänt rörelseprov", som endast bestod av två jazzdiagonaler, en kort balettserie och en kort danskombination.

Balett är inte mitt starkaste ämne, så där vajade jag till på någon balans, men annars så kändes det som om jag satte det väldigt bra!

Eftersom provet var väldigt basic och visade ytterst lite teknik så tänkte jag att det måste vara för att gallra ut de som inte hade någon chans, inför eftermiddagens olika prov i de olika dansstilarna.

 

Sen efter lunchen när de skulle berätta vilka som hade gått vidare så tappade jag nästan hakan när mitt nummer inte ropades upp.

MIn enda miss var i balettövningen, och det stod tydligt i min ansökan att jag främst dansar jazz och street.

Dessutom hade de mina betyg (mvg i all dans utom i en kurs i ettan), meriter och referenser.

Ändå ville de inte se mig i jazz- och streetproven.

Och provet jag hade gjort hade ju inte visat på knappt någon jazzteknik alls.

Kort sagt så kände jag mig snuvad på chansen att få en ärlig chans att visa vad jag vet att jag kan, och jag är så förvirrad varför. Enligt deras hemsida ska alla dansstilar väga lika tungt.

 

Det var extra tufft för det var ju verkligen där jag ville gå.

Jag hade mailat med nuvarande supernöjda elever, Linköping ligger bra placerat mellan Göteborg och Stockholm och jag fick verkligen bra vibbar av staden.

De flesta folkhögskolor är nämligen på internat ute i skogen och det är inte riktigt min grej.

Nej, jag ville verkligen gå där, och så gick det såhär.

Visst, det var fler sökande och på högre nivå än jag hade trott, men att inte ens gå vidare efter första gallringen kändes som ett slag i magen.

Resetn av dagen har jag känt mig helt tom och förtvivlad över vad tusan jag ska göra nu.

Vill jag gå någon annan folkhögskola? Vill jag jobba ett år till och söka igen? Resa? Plugga till sjukgymnast?
Allt innuti mitt huvud och min magkänsla bara vändes upp och ner idag.

Självklart kommer jag smälta det, för det är såhär den här branshen funkar.

 Men det hade känts mycket bättre att få visa vad jag kan och sen ändå inte komma in.

 

 

Förstår dina känslor ifrån dagen. Men ge inte upp för detta, det blir fler chanser, var så säker. Kramar!

Ja, du blev tyvärr en erfarenhet rikare idag som verkligen sved. Helt otroligt är min uppfattning men det är uppenbart en tuff bransch men att inte få chansen att visa vad man går för kan jag inte smälta. :(