Därför känns det extra bra att kunna säga att min lördag knappat kunde startat bättre.

Jag drog på mig löparskorna och gav mig ut med sommarprat i lurarna.

Istället för min klassiska runda á 5 km som jag nästan alltid springer så fick jag ett infall att springa någonstans utan att ha bestämt vart. Jag hamnade på kullarna nere vid Näset, med blåsten I håret och stranden som utsikt. Sprang huller om buller på olika stigar och riktigt njöt.

Det blev lite långsammare tempo än vanligt men längre sträcka och det kändes lättare. Se vad lite variation kan göra!

Hemma igen följde jag Fredrik Wikingssons avslutande uppmaning (vill ni veta vad den var får ni lyssna själva), lagade bananpannkakor för första gången på länge och tog ett långt, varmt bad.

Om ett tag ska jag börja bege mig mot stan för en lunch med girlsen, och det känns som en otroligt bra helg!