I början av september såg det dock annorlunda ut- cheeruttagningarna hade inte ägt rum ännu och trots att jag kraschade kurser mycket flitigt så hade jag inte lyckats få en enda kurs som jag ville ha. Med detta orättvisa system för att få kurser var jag orolig över vad jag skulle lyckas få och skulle jag varken ha bra kurser eller en plats i cheerleadinglaget så var jag osäker på om jag verkligen ville lägga den en så stor summa pengar på ytterligare en termin...

Nu vet jag ju att jag vill stanna, men som en plan B slängde jag iväg en anmälan till kurser i Sverige och för ett par dagar sedan kom antagningsbeskedet. Jag upptäckte att det tog emot väldigt mycket att tacka nej och plötsligt började jag leka med tanken att jag kanske kan ge mig an någon av distanskurserna härifrån USA.

Utan att veta vilka kurser jag får här till våren är det svårt att uppskatta hur tufft det blir, så jag måste ta en chansning. Folk har sagt att jag borde fokusera på det jag har här, men magkänslan säger att jag är så oerhört sugen på någon (egentligen båda) av dessa kurser...