There's usually always some good and some bad
De senaste dagarna har jag både haft flyt och oflyt. Ska man börja med bra eller dåligt? Hmm...
- Nästan fullsatt, tv-sänd basketmatch för killarna mot Hawaii i torsdags kväll. Det var riktigt jämnt och spännande tills så lite som 30 sekunder kvar, men då när det väl gällde gjorde våra killar några missar och inte Hawaii.
Oflyt:
- Någon självisk dummer vägrar lämna tillbaka boken till biblioteket som jag behöver för min onlinekurs och skulle fått för minst en vecka sedan nu. Visst att den personen förmodligen också behöver boken men man borde respektera systemet och jag har stått i kö i en månad...
- Ledig onsdag och flera planer för en underbar dag. Istället väcktes jag 8.30 av byggarbetare som tydligen skulle byta våra fönster just då. De stannade i tre timmar, vilket innebar att jag fick avboka både yoga och art workshop. Whoop...
Sen när jag skulle fixa lite ärenden hade jag helt lyckats missa att det ösregnade, hehe. Gissa vem som blev totalt genomdränkt?
Men onsdagen avslutades i alla fall med två effektiva timmar gympa och värkande magmuskler.
- Dessvärre värkte mer än bara magmusklerna efter gympan, och av fel anledning. Jag kan nu lägga till fotleder på min långa lista av "överbelastningsskador", eller som jag själv kallar det: en kropp som är mer trött på gymnastik än vad huvudet är.
Det är i alla fall bra att vi har tillgång till Athletic Trainers på skolan, så där ska jag börja hänga två gånger i veckan igen.Och så lite flyt också:
- Att "utmana ödet" med hur lite jag kan plugga och ändå få toppbetyg är riktigt dumt och väldigt onödigt, men ännu en gång visade det sig att tentorna här i USA är betydligt lättare än hemma, så jag klarade mig undan igen. Kanske för jag slappnade av och litade på mig själv denna gången istället för att stressa upp mig?
- Nästan fullsatt, tv-sänd basketmatch för killarna mot Hawaii i torsdags kväll. Det var riktigt jämnt och spännande tills så lite som 30 sekunder kvar, men då när det väl gällde gjorde våra killar några missar och inte Hawaii.
Vi är såpass många i cheerlaget igen att alla egentligen bara skulle varit aktiva utmed sidlinjen en halvlek och sedan sitta på läktaren en halvlek, men en tjej saknades och jag fick köra allt istället. Tröttsamt, men roligare än att sitta på läkaren!
Basketsäsongen är slut om mindre än en månad och om exakt en månad kör vi vår första och sista tävling. Vad konstigt att sedan inte ha detta 3-5 gånger i veckan! PUSS
Kommentarer
Trackback