Såhär 1,5 månad senare är det fullt försteåligt om ni inte kommer ihåg, men jag hade officiellt sagt att vi skulle komma hem från USA lunchtid söndag den 5e juni- precis i tid att se Andreas bal.
I själva verket var det sedan länge planerat att vi skulle lämna New York sent på kvällen onsdag den 1a, var hemma på kvällen den 2a och ge mig en "jeglagsdag" innan överraskningen på Lollos möhippa lördag den 4e.
Jag hade varit väldigt noggrann med hemlighetsmakeriet så bara en handfull i Falkenberg visste mitt riktiga hemkomstdatum och jag hade fått Evelina och Hanna att spela med så de inte skulle lägga upp något avslöjande som "sista dagen i USA" på sociala medier. Vi postade inget alls om dagen vi åkte hem (och åkte på ett par förseningar), att vi kommit hem eller vad vi gjorde på fredagen. Jag gömde mig hemma och skickade meddelanden till Lollo för att spä på vilseledningen. Jag skrev att jag hade panik över hur jag skulle hantera vikten på mina resväskor, när jag i själva verket satt hemma i köket och visste att jag hade klarat mig precis på gränsen. Jag hade också i ett par veckor tjatat om att vi borde ses lördagen därpå, pga jag hade fullt upp med jobb i veckan men ville träffa henne så snart som möjligt. Hoppet var att hon skulle bli misstänksam och tro att vi planerat in möhippan den lördagen. Och detta skulle allt såklart skrivas på specifika tider (15.00-06.00) för att anpassa till amerikansk tid, haha. Jag var troligen överdrivet noggrann men när man planerat detta så länge och hållit det hemligt vill man ju inte att det avslöjas i sista stund!

Jag var uppe redan åtta för att duscha och förbereda pastasallad. Jag mötte upp de övriga tjejerna vid Vinbergs IP, där vi bad främmande fotbollspappor att ringa Lollo med instruktioner att hon skulle klä på sig det som låg i väskan utanför dörren och komma ner till fotbollsplanerna.
Hela gänget hade håret i två tofsar, rosa läppstift och vita linnen. På våra stod det "Team Lollo" medan den blivande bruden hade "Jag är Lollo". Hon hade dessutom ett rosa Bride To Be-band och prinsessmycken.
När Lollo kom gående försökte vi förgäves gömma oss bakom några glesa björkar, men det var ju mer eller mindre onödigt eftersom hon såklart förstått att det var möhippa på gång när hon öppnade väskan.
Min överraskning verkade funkat bra just denna dag, men hon sa att hon vid tidigare tillfällen hade tänkt att luriga jag nog skulle kunna vara en sån som ljuger om hemkomstdatum. Well well, what to do?

Vi hoppade in i bilarna och körde Lollo till hemlig destination. Hon slapp ögonbindel eftersom det lätt framkallar åksjuka och det hade ju inte varit någon kul start på dagen...
Dagens första anhalt var Hjärtaredsjön, där det blev picknick och kubb i väntan på den stora aktiviteten. Vädret var verkligen toppen så det var bara härligt att starta soft i solen (även om det resulterade i enorma blinningbett på mina ben!).

Den stora aktiviteten som jag och hennes syster Evelina hade kommit på några månader tidigare var höghöjdsbanan Upzone i Ullared. Ingen hade gjort det tidigare och en fysiskt och äventyrlig grej passar Lollo jättebra. Det fanns fyra olika banor i olika svårigheter och ett så stort gäng kunde inte hänga ihop så efter den lilla träningsbanan hängde jag på Sara och Johanna- till den svåraste banan. "Lika bra att börja med den så är den avklarad, haha".
Jag kan säga att jag inte är särskilt höjdrädd och känner mig fysiskt väldigt duktig på att klättra och sånt, men detta var tufft! Det var fysiskt ansträngande, stora avstånd (stackars korta Johanna nådde ibland inte med benen utan fick sitta och gunga från stock till stock!), upp till 20 meter högt och det vinglade rejält! Även om man hade sele och visste att man skulle bli hängande i luften snarare än falla ner så ville man ändå inte tappa fotfästet på till exempel balanslinan!
Småkillarna som kom efter hos hade dock inga problem alls utan verkade studsa ikapp bakom oss hela tiden haha.
Men när väl den svåraste banan var avklarad så kändes de övriga ganska lätta och mest bara kul! Hade man börjat med de lättare hade man ju fått uppleva nervositeten inför varje ny bana istället för bara en gång, så vi hade nog en vinnande taktik haha. Man hann inte alla banor på den utsatta tiden så vi missade en, men den svåraste var tillräckligt för att bli nöjd. Vilken kick asså! Jättekul!
Det ska ju inte vara enkelt hela tiden utan utmaningen gör det ju roligare!

Efter höghöjdsbanan tog vi en fika och började hålla i Lollo cider. Av förklarliga skäl var man tvungen att vara nykter när man skulle klättra, så vi korkade inte upp förrän vid halv fem, men dagen skulle ju bli lång så det var nog rätt bra.
Runt Gekås utgång var det fullt med folk så det var en perfekt plats för Lollo att utföra de utmaningar hon fått på lappar i rosa ballonger. Det var uppdrag som "Ta en selfie med en hund/pensionär/barn", "Ta kort på så många som möjligt som pussas på två minuter", "Lär ut en koreografi till resten av gruppen" och "Utmana en främling i rim". Lollo klarade uppdragen utmärkt och även om vi fick en hel del konstiga blickar så verkade de flesta runt omkring roade.

Därefter åkte vi in till stan och Rebeckas lägenhet. Vi lagade Flygande Jacob, duschade och åt efterrätt. Det blev några halvdana försök till snapsvisor (fler borde kunna studentvisorna vi kör på sittningar!) och Lollo fick måla porträtt av sin blivande man.

Slutligen avslutades dagen med utgång på Hermans och konstigt nog var man inte trött när man kom hem, trots att jag fortfarande hade jetlag och hade varit uppe sedan halv åtta på morgonen. Det berodde nog på en kombo av hype och två eller tre Celsius, hehe. Man vill ju inte riskera att lite jetlag förstör ens engagemang på ens bästa väns möhippa!

De flesta bilderna är tagna av Lollos syster Evelina och Davids syster Sara.

Ja, det är super-duper-megadåligt att detta inlägg inte blivit av förrän nu...
I början kändes det för känslosamt för att skriva och många gånger kändes det som min hemlängtan efter mina vänner skulle kännas mycket mer om jag tog tag i detta inlägg. Var det något jag verkligen saknade i USA var det ju familj och vänner! Jag blev aldrig supertajt med svenskarna jag lärde känna på plats (förutom Amanda som kom efter jul men hon bodde en bit bort, hade besök många av de veckor hon var där och hade sedan typ inga pengar att göra saker för) utan jag blev allra tajtast med underbara amerikaner i mitt lag, men tyvärr var de ofta fullbokade med extraklasser, flera olika jobb, familj och dylikt. Och som lokalbor var de inte så intresserade av turistsakerna. Jaja, det var toppen ändå, men det är anledningen till att jag kunde ha ont av saknad.

Helgen innan jag åkte till LA i augusti förra året hade jag en liten avskedsfest. Flera var tyvärr bortresta eller upptagna på annat håll, men vi hade en riktigt trevlig kväll där det bästa utan tvekan var överraskningen som Veronika och Johanna hade ordnat med.
Jag känner mina vänner väl så jag misstänkte att det skulle komma något halvspontant tal eftersom de är grymma på roliga rim, men jag var absolut inte beredd på att få en bok med hälsningar de samlat in, både från folk som var på plats och såna som befann sig på annan ort!
Jag gillar inte att gråta inför folk (vem gör det liksom?) och jag visste att jag var uttittad så jag lyckades hålla tillbaka tårarna, men det var verkligen bara precis. Mamma vägrade att läsa boken alls för hon sa att hon inte skulle klara av det förrän jag var hemma igen, så hon får väl våga sig på den nu.
Boken tog jag med mig till USA för att läsa i när jag kände att det behövdes.
Så, så, sååååå fina och fantastiska vänner jag har! Love you!

Hejsan hoppsan!
Vilken kontrast det blir när man stressar som sällan förr för att hinna med ett tåg jämfört med sedan när man sitter på tåget och fortfarande känner hjärtklappningen, haha.
Jag slutade jobba fyra, var hemma ca tio över, har duschat, bytt kläder och packat ner tågproviant. Tidsplanen gick rätt bra förutom att jag verkligen inte kunna hitta mina svarta jeans som jag skulle åka i. Jag sprang nog runt och letade efter dem i fem minuter eller nåt... Typiskt nog var det såklart det enda av hela packningen som jag inte plockat fram dagen innan- bra där!
Så jag fick åka i VS-leggings och hoppas att det blir varmt i helgen då jag endast har med shorts och klänning hehe...
Vi kom iväg 16.35 och trafiken gjorde att jag hoppar ur bilen 16.45- tre minuter innan avfärd. Kånkar med all min packning upp till perrongen, och köper biljett samtidigt som jag ser tåget rulla in. Lite för lite marginal för min smak egentligen.
Men värre var det för kvinnan som kom fram till mig på tåget och frågade om det gick i riktning mot Göteborg. Jag sa att detta tåg går söderut så hon vänder sig om för att hoppa av men då stängs dörrarna och tåget börjar rulla! Kul för henne att lägga någon extra timme av sin fredagseftermiddag på att åka tåg fram och tillbaka...

Jag är som sagt påväg söderut- mot Ystad närmare bestämt. Det blir ett snabbt byte i Lund - så jag hoppas det är spåret typ jämte - och sedan ska jag vara framme vid klockan åtta. Tre timmar på tåg och ingen mat sedan lunch innebär proviantbehov, så jag har varit duktig nog att få med mig riskakor, digestivekex, banan, vindruvor, Ramlösa och Celsius. Och så lite godis, för det är en välförtjänt helg.

Folk har frågat vad tusan jag ska göra i Ystad och det är faktiskt så att Victoria från min gamla klass jobbar där i sommar, så vi tjejer tyckte det kunde vara kul att se något nytt när vi ska passa på att träffas.
Vi har inte mycket planerat utöver att se oss omkring och snacka ikapp, men helgen lär säkert springa förbi.
Här inne blir det kanske inte tomt trots allt, om jag lyckas ägna tågtiden åt att äntligen ta tag i ett par av de "stora" inlägg jag skjutit upp, hehe. Samtliga inlägg sköts inledningsvis upp i väntan på bilder och sedan har de bara inte blivit av. Sorry!

Självklart packades det som vanligt i sista stund... Alltså sent igår kväll.

Äntligen fick jag användning för min fina ryggsäck storlek XL som jag fick av den stora stjärnan på Cheer Summer Camp efter jag skadat armbågen. Med den status World Cup Shooting Stars har i världen (världsmästare många gånger om) så har jag knappt vågat ha med den till cheertävlingar och liknande där jag måste lämna den obevakad...

Efter en vecka av att lidsamt se alla snaps och instabilder från stranden medan jag jobbade i betongklumpen längst bort på udden så var jag i söndagen äntliiiiiiigeen ledig på en stranddag!
Jag, Veronika och Alice solade i timmar, tog ett par dopp i havet och avslutade såklart med glass på Peggens. Och så konstaterade jag och Alice bestämt att vi har bättre koll på kändisarnas förhållanden än de som skriver skvallerblaskan Hänt i veckan, haha. Kanske en karriär för oss att satsa på? Inte så lockande dock.

När morfar fyllde år i mars jobbade Eve i Branäs och resten av familjen hälsade på mig i USA. Därför firade vi istället hans födelsedag på dagen 4 månader senare- av en slump. Det inledde med lunch på Göstas Café i Steninge. Det stället är superhärligt, både matmässigt och gällande läget med den fina utsikten!

En stund senare körde vi tillbaka mot Falkenberg. Nästa stopp blev Laxbutikens glassbuffé, som påminde om FroYo-ställen med en massa toppings. Dock fanns för dagen tyvärr inga frukter och min favvotopping från USA misstänkte jag redan från början skulle vara ovanlig här- nämligen bitar av cookie dough. Får se om jag hittar något ställe i Göteborg i höst som har det!
Det var såklart mycket gott ändå men man var fortfarande rejält mätt så man fick pressa i sig haha.

Därefter skulle pappa och morfar på FFF-matchen så jag, mamma, mormor och Eve njöt av de fina vädret tillsammans ett par timmar. Eller nja, jag var den enda som satt i solen medan de andra tog flyt i skuggan denna varma dag, haha.
Sedan blev det grillat (vilken ätardag) på uteplatsen innan jag någon gång efter nio begav mig till kvällens andra planer.

Jag bytte en uteplats mot en annan genom att cykla hem till Joanna där ett härligt gäng fanns för trevligt häng en bit in på småtimmarna. Dagen därpå skulle Joanna och Karl tillbaka till Karlstad men det dröjer som tur är inte länge innan de är tillbaka på bästkusten!

En fullspäckad men riktigt underbar dag med många av mina mest nära & kära!

Helgen invigdes med mamma, Eve och mammas kollegor på vår lilla uteplats. De skulle socialisera lite med drinkar och snacks innan Räkfrossa och då passade vi på att joina i eftermiddagssolen. När de hade stuckit iväg satt jag och Eve kvar och njöt allt eftersom eftermiddagssolen blev kvällssol och sakta började dra sig neråt. Uteplatsen har verkligen perfekt läge på sommarkvällar!

Medan Eve sedan stack iväg för ett kvällsdopp med kompisar så satt jag och målade lite medan jag lyssnade på min nuvarande ljudbok. Hur udda är det inte att en ny författare har skrivit en fortsättning på Millenium- böckerna om Michael Blomkvist och Lisbeth Salander?! Men bra är den i alla fall.

Avslutningsvis plockade jag och Eve fram vindruvorna vi glömt äta på picknicken kvällen innan och la oss i hennes säng och såg klassikern Wallander: Mastermind. En riktigt välgjord och psykiskt ruggig film, men vi båda somnade ganska tidigt eftersom vi vet exakt vad som händer, haha.

I torsdags kväll cyklade jag, mamma och Eve till Ica för att köpa godsaker och sedan begav vi oss vidare till Netas. Vädret var toppen och tröjan man hade med sig som backup behövdes inte, trots att vi var där till halv tio.
Grillspett och potatissallad kändes väldigt somrigt och utsikten där uppe är ju underbar!

I tisdags hade detta trista grå "höstväder" äntligen (!!!!) vänt till soligt sommarväder- wihoo!
Det firade jag, Joanna och Alice med minigolf och det var nog min första runda på flera år! Spelet gick också i enlighet med det, hehe...
Jag fick en enda tapper spik på en av de sista banorna, medan Joanna briljerade med hela sju spikar och Alice vände en halvdålig start till otroliga nio spikar! Vad tusan är det med dem liksom?! Haha.
Så ni kan ju gissa vem som åkte på storspö- moi! Men jag är ju bra på andra saker, som att balansera golfbollar och klubbor haha.
Det hela var i alla fall superdupertrevligt och så skulle det fortsätta. Det bar vidare ett hundratal meter söderut för sommarens första besök på Peggens. Glass till kvällsmat? Mums!
Med strandutsikt? Ännu bättre!
Vi snackade en massa men det började bli rejält kyligt så vi cyklade hem till Joanna för att fortsätta snacket i henens soffa med varsitt glas vin. En som där smått perfekt pratstund där man pratar både om roliga minnen, framtidstankar och seriösare ämnen. Guld värt.
Avslutningsvis såg vi lite Adele på tv (vilken kvinna!) och vid halv elva behövde jag dessvärre cykla hem för att komma i säng i tid till jobbet.

Planen hade varit att baka blåbärspaj åt familjen i helgen men det glömdes visst bort. Måndagslyx är ju inte heller helt fel!

Bristen på potatismjöl gjorde att det blev väldigt mycker vätska (hehe) men då får man slå två flugor i en smäll och dricka blåbärssoppa/saft.

Fredagens jobb flöt på fint trots mina ynka 3,5 timmars sömn- booyeah!
Senare på dagen hade jag dock svårt att lämna soffan...
Det blev därför så att jag skippade första dagens Wheels & Wings för att istället satsa på thaimat och film med päronen. Helt ok det också!

På lördagen blev det dock Wheels & Wings för mig och Alice. Vi gick runt en himla massa och kollade på bilar efter att regnet äntligen lättat och avslutade kvällen med kebabpizza.

Yum!

Söndag kväll blev det en riktig sommarklassiker- jacuzzibad hos Pelle. Ett ypperligt tillfälle att snacka massor och samtidigt bara ha det riktigt underbart. Joanna har varit här en av sina två veckor nu och jag vill inte att hon ska åka tillbaka till Karlstad, men man får försöka ta vara på den tiden man får.

I brist på andra bilder får ni det som förgyllde mitt jobb i fredags. Hade lyssnat på dem förr men de är så brutalt ärliga och klockrena att de tål upprepning.

Joanna är på besök från Karlstad, Pelle är hemma över sommaren, lilla jag är också tillfällig Falkenbergs bo och därför ville vi passa på att umgås så stora del av "gänget" som möjligt. Vi plus Veronika och Joanna bokade in en middag med pop quiz på Hermans och blev joinade av Sandra och Ravi.
Winnerbäck spelade på Stortorget men vi hörde det bara väldigt svagt och brydde väl oss inte överdrivet mycket. Vi hade väldigt trevligt med en massa snack och ett Wheels & Wings-inspirerat pop quiz (som gick katastrofalt dåligt) innan vi drog oss hem till Alice för lite förfest. De andra skulle ut på stan men jag jobbar (såklart) redan klockan 6 imorgon så jag och Joanna begav oss hemåt strax innan midnatt.
Det faktum att jag ska vara uppe om fyra fjuttiga timmar svider, men den smällen får man ta någon gång ibland för en oerhört trevlig vardagssommarkväll.

Godnatt!

Dagarna flyter på. Jag jobbar och väntar på att sommarvädret ska komma. Typ. Men roliga saker väntar och ärligt talat så är det inte helt fel att knega på och tjäna pengar när vädret ändå är tråkigt. Än så länge är de flesta kollegorna på plats för rasterna och när man jobbat gör ju hörlurarna såååå mycket! Jag har hunnit lyssna igenom en himla massa poddar, roliga intervjuer och frustrerande dokumentärer (så, så, så arg man kan bli på idiotiska människor!) och denna veckan har jag gått över till att testa ljudböcker. Längden på böckerna varierar men i snitt hinner man en bok per dag, så man kommer hinna med en himla massa böcker innan sommaren är slut. Plus att man blir galet allmänbildad av alla dokumentärer.

Tre böcker i olika stilar och alla var bra, men framför allt den sista boken är en väldigt fin och välskriven roman!

Annars då?
Vad sägs om att äta en massa jordgubbar och kolla på gamla avsnitt av Grey's Anatomy innan man somnar?
Vilket jag för övrigt gör tidigare än på... många år! Målet är att ligga i sängen 22.30 och sova sött innan midnatt. All vetenskaplig fakta om vad för lite sömn leder till verkar äntligen har fått mig att skärpa mig något...

Grey's har haft en hel del ögongodis genom åren men enligt mig tar (halvsvenska) Jesse Williams hem priset!

Jag ville träffa Lollo innan bröllopsresan som börjar i helgen och då kom hon med den finfina idéen att vi skulle plocka blåbär i skogen. En såpass bra idé att David ville haka på och vem skulle säga nej till honom liksom? Så vi tre hade ett par supertrevliga timmar och alla insektsbett jag lär ha åkt på och märker imon får helt enkelt vara värt det.
Medan jag och Lollo sedan rensade våra 4-5 liter blåbär så lagade David pannkakor och vi fick en hederlig gammal barndomsfavorit till kvällsmat som lyxades till med glass. Yum!
Ett annat stort YUM på att jag nu har en massa blåbär plus två liter nyinköpta jordgubbar i kylen, hihi!

Det är alltid härligt - men framför allt såhär på sommaren - när man utnyttjar vardagarna till att hitta på trevligheter, och inte bara lever för helgerna.

När jag kom hem från jobbet i fredags hamnade jag en stund på uteplatsen med mamma, hennes vänninor och ett glas rosé. Trevligt värre!

Sedan cyklade jag in till och Alice nya lägenhet. Fy vad avis jag blev! Den är verkligen superfin!
Förutom att granska lägenheten (såklart) så handlade vi, lagade god mat, drack varsin drink, lite vin, spelade musik och pratade en massa. Var egentligen påväg att cykla hemåt vid tolv-halv ett men då kom vi plötsligt in på de riktigt seriösa samtalen så då stannade jag ett par timmar till, hehe. Ibland kanske det helt enkelt krävs några glas och att det är efter midnatt för att man ska lyfta vissa saker. Både trevligt och nyttigt i alla fall!

Lördag kväll bar det av ner till Netas och sommarens obligatoriska Fish & Chips från London-bussen.

Idag har jag inte gjort något vettigt alls typ. Men det är ju lite så söndagar "ska" vara. Istället för -som de flesta andra- kolla på fotbollsfinalen, så avslutar jag min helg med gamla avsnitt av Grey's Anatomy och jordgubbar. Japp, ni läste rätt! Allt regn har tydligen fått plantorna att blomma lite till- jippie!

Vi hade snackat om jordgubbar ett par dagar på jobbet och om hur de faktiskt inte finns hela sommaren, så jag bestämde mig för att cykla till Ica efter jobbet och köpa en liter. Så ni kan nog gissa min besvikelse när jag kommer in på den välbekanta fruktavdelningen och det inte finns ett spår av minsta lilla jordgubbe... Hur tusan kan säsongen vara slut i början av juli, innan ens halva sommaren gått?!!

Det svider nästan i själen på mig...

Men det hände även något vardagligt positivt- jag hittade passerkort till jobbet, som jag letat efter sedan midsommar! Jag har lagt timmar på att rensa de flesta av mina lådor, väskor och garderober i jakt på det lilla kortet, och har dessutom cyklat till jobbet tio minuter tidigare varje dag för att ha marginal att kunna vänta in någon som ska släppa in mig.
Vart gömde sig kortet då? Självklart på ett löjligt enkelt ställe- samma hederliga tvmöbel som jag alltid lägger det på, fast bara under en dvd-box!
Jag var så inställd på att jag troligen lagt undan det i någon byrålåda när jag röjde inför midsommarens gäster, så jag hade helt missat att bara lyfta på sakerna på tvmöblen hehe...

Sedan jag kom hem från USA för en månad sedan har jag varit på två cheertryouter (hej hej mördarträningsvärk i hela kroppen!) samt tagit en promenad med Lollo. Punkt, haha.
Tiden, orken och motivationen har turats om med att inte riktigt finnas där. Jag har i alla fall kunnat stilla mitt samvete lite med att jag cyklar till och från jobbet varje dag och snittar på hela 20000-25000 steg per arbetsdag.

Ehm, helgerna sticker ut en hel del ur statestiken haha.

De två senaste somrarna har jag haft sommarkort på Friskis och faktiskt tränat en hel del efter jobbet eftersom vi delar byggnad, men nu var jag helt enkelt sjukt otaggad på att gymma. Då får man försöka sig på löpning, promenader och hemmaträning istället.
Efter några veckors om och men så var det igår dags för mitt första löppass på hela 1,5 år och jäklar vad segt det var att släpa sig ut när man visste hur jobbigt det skulle bli haha. De första stegen gjorde det ont överallt men det lugnade sig efter en stund och jag lunkade på i väldigt långsamt tempo. Dock invigde jag mina nya skor och det tar ju alltid sin lilla tid att bli bekväm med så det var fötterna som gjorde fruktansvärt ont största delen av mina drygt 4 km. Det blev min långsammaste snittid kanske någonsin - 1m15sek långsammare per km än tidigare - men det första passet är i alla fall gjort!

Idag var mina lår härligt/plågsamt slut, men jag tog mig i alla fall ut på en promenad i skogen. Försöka få in en bra vana igen liksom.

På tal om fötter så har mamma varit gullig och skaffat nya inlägg till mig. Jag använder hennes förra arbetsskor som haft hennes inlägg och de har inte passat mina fötter och gjort ganska ont. Sedan när jag hörde att en jämnårig kille på jobbet hade varit med om att plantarfascian (senstråket under foten som går från häl ut till alla tår och håller upp fotvalven) hade gått av (AJ!!!) så kände jag att det är oerhört dumt att gå så många timmar på betonggolv varje dag med fel inlägg!

Såhär på USA's nationaldag och drygt en månad sedan jag lämnade staterna (crazy!) kan vi passa på att blicka tillbaka lite.

För det första så får jag nog vara klyschig nog att säga att jag saknar vädret väldigt mycket, haha. Där tog jag vädret för givet och utnyttjade det inte lika mycket som jag borde. Lagom tills vi skulle åka hem så var det värmebölja i Sverige och man tänkte att det var perfekt väder att komma hem till och vänja sig gradvis vid det svenska klimatet igen, men den slutade när vi kom hem och numera har det varit mer av det väder vi är vana vid här. Förra veckan när jag cyklade hem i regn flera dagar i rad och det vissa dagar regnade igenom regnkläderna så saknade jag Los Angeles klimat väldigt mycket om man säger så.

Men utöver den smått uppenbara faktorn så får jag ofta frågan om vad som var bäst med min vistelse och jag har funderat lite.
Utan någon inbördes ordning kommer var nog mina höjdpunkter:
- surfa
- inspelningen av Ellen DeGeneres show
- mina vänner i CSUN Cheer som jag verkligen kommer sakna
- väldigt intressanta kurser med toppenlärare
- se Las Vegas
- Alcatraz
- fest på en stor yatch
- Universal & Six Flags
- se New York uppifrån på Top of the Rock
- hike hela vägen upp bakom Hollywood-skylten
- se Wicked på Broadway
... Och så får jag nog även klämma in att se och träffa kändisar. Inget livsviktigt att uppleva men känns ändå smått overkligt och något som är svårt att uppleva på samma sätt på andra platser än Los Angeles.

Som jag säkert nämnt tidigare (eller i alla fall diskuterat personligen med många) så kände jag mig väldigt redo att åka hem. Ett år var lagom tid att hinna uppleva det mesta man ville och jag saknade mycket vardagssaker här hemma- familj, vänner, GCO, eget boende med mera.
Vi får väl se hur det känns i oktober när det är grått här och vardagen åter igen blivit rutin, men Los Angeles och USA finns ju trots allt kvar om man vill återvända- på kort eller lång tid.
Just nu är jag i alla fall evigt tacksam över mitt år i staterna och stolt över mig själv som såg till att detta som jag drömt så länge om faktiskt blev av!

Midsommar förra helgen firades väldigt lyckat på en fotbollsplan i Ringsegård med partytält, lekar ("Ringsegårdsspelen"), mat, snapsvisor, en hel del alkohol och ett gäng på cirka 30 pers. Stor cred till Veronika som fixat en massa med allting och lite cred till oss tjejer som hjälpte till med fixandet innan.
De flesta andra var främlingar för mig men det är kul att träffa nytt folk. Dessutom var min favorit-08:a nere och firade med oss, plus ett par hemfärdare som liksom jag pluggar på annat håll resten av året. Bland annat min alltid så trogna cykelkompanjon Pelle, som traditionsenligt hade följe med mig hem någon gång efter tre. Sånt är alltid bra och förhoppningsvis kommer man träffa honom i alla fall lite mer när han inte längre ska plugga ända borta i Umeå.

Och cred till mammas vännina Linda som varit supergullig och gjort kransar till mig och Eve!
Troligen min första krans sedan jag var ett litet barn.

Igår bjöd Lollo & David in till spelkväll och är det något man sällan tackar nej till så är det definitivt spelkväll.
Jag, Lollo, David, Pelle, Robin, Daniel, Evelina och Frej hade en supertrevlig kväll med Besserwisser, Med Andra Ord, en del av all alkohol som blivit över sedan bröllopet, en god efterrätt och lite fotbollsstraffar på tv.
Motståndet i spelen var tufft så min vinnarskalle kan acceptera att vara ständig tvåa denna kväll haha. En lagom liten gnutta konkurrenskänsla är ju bara kul.

Och detta är dagens roliga uppdrag... Har på tok för mycket saker i förhållande till storleken på mitt lilla rum i Fbg och då försvinner lätt småsaker i de överfulla lådorna...

Älskar att designa min egen almanacka- det blir så snyggt och personligt!

Evelina frågade mig förresten varför jag inte använder den mindre och smidigare varianten längre. Anledningen:

PUSS