Killarna däremot, får inte spela något spel efter ordinarie serien är slut pga betygsfusk förra året. Därför var kvällens match definitivt säsongens sista för deras del och de verkade inte vilja att den skulle ta slut... Oavgjort i full tid gav en extra period på 5 min. Oavgjort efter den extra perioden ledde till ytterligare en extra femminutare. Och... oavgjort ett gång till! 

I tredje förlängningsperioden verkade dock våra killar trötta och det blev slutligen förlust, efter nästan 50% extra speltid! 

Och våra nerver när det hela tiden var så oliiiiidligt jämnt...

Både psykiskt och fysiskt var vi helt slut när vi lämnade Matadome efter att ha varit där 8 timmar denna lördag.

Jag hade lite blandade känslor inför att heja på matcher. I Sverige tar vi ju ganska illa vid oss när folk frågar om det enda vi gör är att vifta med pompoms på olika matcher. Kanske tar vi illa åt oss för att folk tror att det är det enda (!) vi gör (vilket absolut inte stämmer eftersom vi inte gör det någonting alls hemma...) men här får jag erkänna att det har varit kul att få "båda världar". Det är kul att heja på matcher, men jag hade inte hållit på med cheerleading om jag inte hade fått tävla också.

Två matcher per vecka - och oftast helger - har tagit mycket tid och mitt i säsongen längtade man lite mot slutet så man skulle kunna hitta på andra kul saker.

Nu när det väl är slut så känns det... konstigt! 

Det har inte riktigt sjunkit in för man har varit så uppe i det, men jag kommer sakna det! 

Samtidigt som jag redan bokat upp en del roligheter, som annars inte hade varit möjliga.