Friday

Min fredag började med att klockan ringde vid åtta och jag masade mig upp för att möta upp Johanna. Under mina år i Gbg har jag aldrig tagit mig för att ta mig till omtalade Skatås och då tänkte jag att någon som verkligen har koll på det området är Johanna. Jag har alltid tänkt att Skatås och Delsjöomtådet ska ligga längre bort och det har inte lockat att åka olika spårvagnar med byten för att komma till ett naturområde, men det var faktiskt bara att pallra sig ner till Korsvägen och sedan åka sju minuter
med 5an!
Jag fick dock väldigt starka flashbacks till mina veckors praktik på Östra Sjukhuset, för det är nog enda anledningen till att jag tidigare någonsin åkt spårvagn 5 haha.

Vi tog oss upp för en rätt hemsk backe och var framme vid Skatås, där det var fullt med skolklasser som skulle ha löpning. Där fanns en massa olika slingor på allt från 5 till 18 km och vi strosade runt lite i typ en timme utan att få syn på vatten, då Johannas lokalsinne bekräftades inte vara det bästa. Men vi kom i alla fall tillbaka dit vi startat och njöt sedan av en liten fredagsfika och en massa prat innan vi traskade tillbaka ner till spårvagnen.

Efter ett par timmars chill och småfix i lägenheten gick jag sedan ner till Korsvägen igen, men denna gång för att bli upphämtad av Victoria, som slutat jobbdagen på Varbergs Sjukhus. Det känns fortfarande konstigt att mina gamla klasskompisar jobbar på riktigt som fysioterapeuter haha.
Vi ställde i alla fall in GPSen på Vara (mest för att hitta ut ur Göteborg...) och 1,5 timme senare knackade vi på hos Malin i radhuset hon hyr i lilla Arentorp. Riktiga jobb och radhus- japp det blir mängder av vuxenpoäng där!
Malin flyttade nyligen dit för ett jobb så detta var som en liten inflyttningsfest (även om hon vägrade kalla det för det) med oss, hennes nya pojkvän Anton, Josefine, Christoph och Edith- en av hennes kompisar från folkhögskolan. Alltid kul att blanda nytt folk med gamla känningar!
Det blev tacos med diverse experimentella tillbehör, fruktsallad, glass, några koppar te och såklart en himla massa prat. Med tanke på att vi bor i olika städer så tycker jag det är rätt duktigt av oss att ses igen efter två månader och förhoppningsvis kan vi hålla den trenden!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0