Igår åkte jag och Alice till Varberg för att se årets - enligt mig - kanske mest efterlängtade film. Jag har haft boken på min läslista i över ett år pga alla lovord, dock utan att det blivit av att jag läst den. När filmen började marknadsföras som tusan för 2 månader sedan kände jag igen den och blev direkt supertaggad på att se den. Sen skadar det ju knappast att de plockat kvinnliga huvudrollen från Game of Thrones och manliga från Hunger Games, haha. Risken med att vara så taggad på att se något är ju dock att det inte lever upp till förväntningarna och man blir besviken...
En av de sämsta översättningar av titlar jag sett... Spoiler much?
MEN... Filmen levde upp till mina höga förväntningar och mer därtill! Kan man vara kär i en film? Inte i skådespelaren utan i själva filmen? Jag var i alla fall helt tagen och hade velat se den redan idag igen! Grät ett antal gånger och inte lite heller, så man såg ut som ett vrak när man lämnade biografen, men som tur var såg de flesta likadana ut. Vissa personer (t.ex. *host* mamma *host*) vägrar att ens se filmer de hört ska vara sorliga men det tycker jag är en dum inställning för då missar man även allt det oerhört vackra! Så mitt råd är att se den! Jag lär garanterat se den flera gånger om och sno boken från Eve så hon är klar med den!
Och det var massor med fin musik, bland annat från Ed Sheeran, Imagine Dragons och denna från X Ambassadors.
Nu har det varit lite tyst här i bloggen igen. Dels på grund av midsommarfirande men främst för att jag och nya blogg.se-appen inte kommer överens! Att ladda upp bilder tar jättelång tid och jag skriver nu om hela inlägget som egentligen vad färdigt... Jaja!
Hade jag inte varit i USA det senaste året hade det faktiskt tajmat sig så illa att vi hade haft examen i Göteborg och student i Falkenberg exakt samtidigt! Som tur är så blev det inte så nu men jag missade då dessvärre mina kära gamla klasskompisars examen. Därför var jag väldigt glad över att de valt att lägga det gemensamma firandet dagen efter och bjudit in alla oss gamla klassmedlemmar. Så det var bara att bita i det sura äpplet och dra sig upp tidigt dagen efter studentfirandet för att hinna med ett förmiddagståg till Gbg.
Firandet började med en rolig femkamp i soliga Slottsskogen. Med alla vinnarskallar och atleter i min klass så blev det en intensiv tävling med precis lagom mycket hets och mitt lag slutade på en tapper tredjeplats.
Därefter drog sig vissa hemåt för mellanlandning men vi var några stycken som körde en favorit i repris från förra året och testade diverse olika akrobatiska övningar. Helt i min melodi!
Efter en mellanlandning med tjejerna hos Malin så väntade en sista klassfest i en bra lokal med ljudanläggning, ljusset och rökmaskiner. Det blev fler tävlingar (tummen upp för frågor om vilken lärare som sagt vad och vem som hade vilket kroppsspråk- klockrent!), massor med dans och allmänt skönt häng. En oerhört lyckad kväll helt enkelt! Jag och Malin hade dessutom bara 200 meter hem till henne så det blev en väldigt lätt promenad hem till henne inne på småtimmarna.
Åh vad jag kommer sakna denna klass och framför allt vissa människor! Alla verkar ha fått jobb - vilket är skitkul - men majoriteten av de jag umgås med flyttar dessvärre från Gbg.
Idag fick jag brev från andra sidan oceanen och kunde först inte förstå vad tusan det kunde vara, men det var mina betyg från CSUN!
Jag visste redan att jag i mina två sista kurser hade fått totalt 93.5% och därmed precis klarat att hålla A från att bli A- men visst var det ändå en härlig boost att på officiella papper se mina straight A's och GPA på maximala 4.0.
Det spelade ju som sagt ingen större roll här, men det kommer alltid vara kul att veta att jag klarade att leverera på ett amerikanskt universitet.
Och jag har fått med mig intressanta kurser och nya kunskaper på vägen.
5 juni var det dags för minstingen i familjen att gå på studentbalen. Är inte det rätt sjukt?
Nu blir vi alla plötsligt så vuxna och kommer knappt få uppleva alla studentaktiviteter mer! Eller ja, tills den dagen våra egna barn ska gå igenom det men det dröjer ju haha!
Min oerhört stiliga bror och hans fina baldejt Emma Syskonskaran Berg
PS. Dagen innan (lördag 4 juni) var det möhippa för bästa Lollo- vilket såklart var anledningen till att jag ljugit om vilken dag jag skulle åka hem från USA. Jag väntar dock fortfarande på bilder så det inlägget återkommer senare, men det var en riktigt lyckad och rolig dag!
Bröllopet är också anledningen till att det varit tyst här ett par dagar.
Bli upplockad av finaste bästis för att dricka bubbel och snacka ikapp vid stranden. Gullet!
Äta grillat såklart!
Snabbt bli ihågkommen av en av nackdelarna med svensk sommar- insekterna! Bett stora som handflator täckte mina lår och kliade som in i!
Spendera en underbar försommarkväll på balkongen med Alice
Hantera manuell växellåda igen- denna gång betydligt bättre än i vintras
Bli av med de stackars naglar jag lyckats odla den senaste månaden
Upp tidigt som tusan igen för att jobba. Pga lite kär jetlag somnade jag cirka halv fyra natten innan första dagen...
Vilken skillnad det blir!
Obligatorisk kebabpizza, i kombo med klippning och massa snack med Alice och Joanna
Direkt skaffa tillbaka beroendet av Celsius. Hänger troligen ihop med bristen på sömntimmar
Och så livet flyter på. Det känns redan halvt som vardag efter 1,5 veckas jobb, men samtidigt inte pga diverse olika saker som håller en ständigt fullbokad!
Trots att vi noga förklarat för hotellet att vårt flyg lyfte 23.00 och vi därför ville vara på flygplatsen 20.00, så bokade de vår transfer till 17.15 och vi befann oss på JFK... 18.30!
Absolut att man alltid ska vara i god tid men detta var väldigt långt innan. Dessutom såg vi direkt att vårt flyg var försenat till 00.20- jippie...
Men men, det var bara att bita i det sura äpplet och när man väl checkat in och tagit sif genom säkerhetskontrollen så blir det mer bekvämt. Senaste avsnittet av Game of Thrones, något poddavsnitt, musik, lite mat och vips var det faktiskt dags att boarda.
Väl på planet somnade jag efter kanske en halvtimme och vaknade inte förrän vi skulle landa haha. Där flög de 7,5 timmarna smidigt iväg!
Tågturen hem till Falkenberg gick dock inge lika smidigt. När vi kom till perrongen hade tåget precis gått så vi fick vänta i 55 minuter på nästa. Och ytterligare nästan en timme för det tåget var försenat. Vilket i sin tur senare innebar två tågbyten för snabbhetens skull istället för att åka hela vägen till Falkenberg i en sträcka. En massa spring och stress med mina två bagage plus två väskor med andra ord, haha.
Tyckte lite synd om gulliga mamma som fixat inför att vi skulle komma hem. Efter dessa förseningar och krångel var man riktigt mör och seg när man väl klev in på Pelle Molins väg.
En liten (!) posthög väntade.
Gulle mamma hade satt upp lapp på dörren och lagat finmiddag.
Sista dagen i New York hade vi ändå ganska mycket tid eftersom flyget inte skulle lyfta förrän 23.00.
Vi tränade på morgonen, drack frukostsmoothie en sista gång på Pure Green och packade in i sista minut inför utcheckningen klockan 12. Jag som hade lite övervikt (la saker i Eves väska) redan från LA till New York var riktigt nojig över vikten på mina väskor och hotellet hade blivit av med sin bagaevåg så vi kunde inte heller kontrollera.
Jag slängde alla kem artiklar, vilket utgör mycket vikt, och hoppades på det bästa helt enkelt. I värsta fall skulle troligen inte både Eve och Hanna vara uppe i maxvikt på sina väskor så vi kunde lösa det mellan oss.
Efter utcheckningen lämnade vi kvar väskorna på hotellet och begav oss till bokhandeln. Jag hade tänkt köpa lite böcker direkt när jag kommer hem eftersom det är onödig extravikt i bagaget, men som tur var hade jag kollat upp cdon.com kvällen innan jag upptäckt att min kära Wicked inte fanns där! Jag ville ju inte veta handlingen innan musikalen för att få maximal upplevelse, men nu i efterhand vill jag gärna läsa boken som musikalen är baserad på.
Väl på Barnes & Nobles så köpte faktiskt även Eve och Hanna varsin bok på engelska, efter att sett trailern för Me Before You en massa på tv. Just den boken stod även på min lista sedan länge, så nu kan jag smidigt nog bara låna den av syrran. Den verkar både så romantisk och sorglig!
Med våra nyinköpta böcker och lagom soligt väder bestämde vi oss för att chilla lite i Central Park, men på vägen stannade vi på Grand Central Station för att spana in den och även köpa med lite fika. Hur mysigt är det inte ändå att sitta på en filt i Central Park med en bok och fika?!
Lite senare blev det en sista hamburgarlunch på Shake Shack (nope, inte tröttnat ännu) och strosandes i souvenirbutiker vid Broadway/Times Square. En lugn och lagom sista dag.Det är fortfarande lite nypa-sig-i-armen-känsla av att vardagligt strosa förbi skyltar som säger till exempel Broadway eller Hollywood!
Näst sista dagen blev en upptäckardag bortanför Manhattan. Vi åkte över till Queens och Brooklyn som var väldigt trevliga områden och lite mer av platser att faktiskt bo på än Manhattan. Inte så mycket sevärdheter, men vi ville i alla fall ha sett dessa platser.
Först ett litet frukoststopp. Näst största parken i efter Central Park är Flushing Meadows i Queens, där bland annat denna stora jordglob fanns. Tyvärr sprutade inte vattenstrålarna, vilket verkar väldigt fint! En fin och mysig park som jag kan tänka mig passar lokalbor som inte vill trängas med alla turister i Central Park. Lunch på en supermysig pub/resturang i Brooklyn. Litet och ganska folktomt men med en väldigt läskande meny! Vy över Williamsburg Bridge när vi korsade Brooklyn Bridge påväg tillbaka till Manhattan. Riktigt fint!
På kvällen tog vi sedan tag i att testa något typiskt amerikansk, nämligen pedikyr!
För 19 dollar satt vi massagestolar med fotbad där vi fick fötterna badade, scrubbade och filade, samt naglarna omskötta och målade. En ganska härlig grej att unna sig ändå!
Sneaky smygfoto på salongen medan Eves nagellack skulle torka Syns inte så bra men en ljusrosa färg med lagom mycket skimmer från Essie.
Och slutligen blev det dricka i mängder för mig denna kväll då jag var törstig som tusan efter pedikyren och sedan även köpte dricka med kvällsmaten. Varför inte köpa storlek Large (eller i svenska mått snarare XL...) när det skiljer så himla lite? Hehe. Bara sisådär en liter vardera eller något.
Efter att ha tränat lite lätt i hotellets gym på morgonen (hur länge sedan man tränat senast kommer jag nog inte ens på...) så åkte vi till Harlem för att äta på Red Rooster- en känd resturang som ägs av en svensk stjärnkock!
Maten var jättegod och vi lyxade till det lite med bubbel, men Hanna är någon månad från USA's 21 års gräns så stackarn fick nöja sig med Cola.
Asså ja...
Efter en del strosande och shopping j bland annat mysiga West Village så styrde vi stegen mot ett känt cupcake-bageri som heter Mangolia Bakery. Det pyttelilla bageriet hade en rejäl kö och en massa gulliga cupcakes, kakor och tårtor så det var svårt att välja vad man skulle testa men jag tog till slut key lime cheesecake medan Eve och Hanna delade på morotskaka och red velvet cupcake.
Vi åt våra bakelser i en liten park tvärs över gatan och sedan gick vi en gata tillbaka till Perry St. Den gatan är nämligen känd för Carrie i Sex and the City's lägenhetsbyggnad ligger där så den ville vi absolut se. Det var dock ett rent sammanträffande att vi passerade just den gatan på vägen för vi hade ingen aning om att den låg där!
På kvällen tog vi ännu en tripp till Times Square eftersom det är en helt annan upplevelse när solen gått ner. Galet fullpackat med folk och smått kaos, men absolut ett måste när man är i New York!
Still going stong efter 13 år! Inte alls besatt...
Dessutom avslutade vi kvällen med att testa hamburgerstället Shake Shack. Man kan nästan kalla vår resa för en hamburgarresa hehe...
Av våra sju dagar i New York så åt vi hamburgare minst fem!
Söndagen inleddes med frulle på Pure Green- ett favvoställe vi hittat supernära vårt hotell. Vi åt frulle där typ varje dag från och med lördagen haha.
Acai bowls
Efter lite fixande med alla våra prylar och dylikt så åkte vi iväg och åt igen, haha. The Butcher's Daugther hade både jag och Hanna sett nämnas flera gånger så det kände vi att vi verkligen skulle spana in- och shit vilket supertrevligt litet ställe!
Härlig och unik inredning plus väldigt god mat!
Avocado toast
Himmelskt god fruktsallad. Och en grapefrukt mimosa, tihi.
Söndagens stora event var sedan ytterligare en musikal på Broadway- nämligen Chicago!
Jag var den enda av oss som sett filmen så de andra hade ingen aning om vad de skulle förvänta sig, men båda var väldigt taggade över att se en Broadway-musikal.
Chicago var absolut bra (framför allt Cell Block Tango- definitivt det enskilda nummer som lockar mest med hela musikalen!) men inte i klass med Wicked eller We Will Rock You. Dock är ju alla dessa musikaler väldigt olika så det beror mycket på vad man gillar för typ av handling, musik och dans. Här var det jazzigt, kaxigt och lite lättklätt och vågat. Framför allt de två huvudrollerna klarade sina uppdrag med bravur! Hon som spelade Welma har tydligen gjort det i över tio år nu.
Sämre platser än när jag såg Wicked men självklart betydligt billigare pris. Och man både såg och hörde fint ändå.
Eftersom vi var i närheten passade vi på att spana in Times Square. Det var häftigt att se i verkligeheten och maffigt med alla stora reklamskärmar runt om från alla håll, men det var svårt att fånga på bild.
Trötta som vi var på kvällen så kände vi att det passade fint att köpa med mat till hotellrummet och kolla på Harry Potter-maraton som visades på ABC.
Avslutningsvis på lördagen så besökte vi 9/11 Memorial, platsen där tvillingtornen stod och som tidigare kallats Ground Zero.
Det var mäktigt att vara där men samtidigt svårt att ta in att det var på denna plats allt det fruktansvärda hände för 15 år sedan!
Monumenten är fontäner som står där tornen stod och vars kanter bär namnen av alla de som dog på platsen. Det var så hemskt att på vissa ställen läsa kvinnonamn följa av texten "and her unborn child". Och tanken att för nästan 3000 människor som trodde att 11 september 2001 skulle vara en helt vanlig dag så blev det plötsligt deras allra sista...
Efter att ha spanat in utsikten från Top of the Rock begav vi oss en kort promenad utmed shoppinggatan Fifth Avenue till Central Park.
Där fanns flera platser vi kände igen från Gossip Girl (bland annat bron Blair och Chuck gifter sig under) och Trainwreck (dammen med fjärrstyrda segelbåtar där paret har sin "whitest couple in America-date").
Vi gick massor, slappade även mycket i skuggan och såg flera otroligt mysiga ställen! Det enda frågetecknet är varför vattnet ser så äckligt grönt ut?! Dock såg det inte fullt så illa ut i verkligheten som på bilderna, som tur är.
Bilderna gör faktiskt inte rättvisa överlag. Vi fullkomligt älskade Central Park. Lugnet mitt i kaoset liksom.
Vi trotsade i alla fall det gröna vattnet och hyrde en eka i en timme. Att turas om att ro runt i parken medan solen gassade på med mer än 30 grader var kanske denna underbara dags höjdpunkt- så rogivande och härligt!
Djurliv på nära håll- inte ett dugg skygga för människorna. Alice i Underlandet.
Beatles-monument. Rosen någon lagt dit var en fin touch.
Trots att vi såg väldigt mycket i parken så tog vi oss inte ens upp genom halva! Jag tror dock den södra delen -där vi var- hade mer turistattraktioner och att resten var mer "vanlig park" med basebollplaner, stora gräsplättar etc. Troligen mindre folk och mer trevligt ställe att hänga på för lokalborna. När vi lämnade Central Park hamnade vi vid Metropolitan Art Museum/The Met och fick ännu mer Gossip Girl-vibbar.
Jag är hemma i Sverige igen och har haft riktigt fullt upp så bloggen har hamnat ännu mer efter, men det ska tas tag i nu!
På lördagen började vi med att besöka Rockerfeller Center och åka upp till Top of the Rock. Det var ett billigare alternativ än Empire State Building och hade enligt omdömen dessutom både kortare köer och bättre utsikt. Win-win!
Vi stod faktiskt bara i kö någon minut innan vi fick ta hissen upp till 67:e våningen och tog sedan rulltrappa de sista två våningarna upp.
W-O-W vilken fantastisk utsikt!
På ena sidan låg en massa skyskrapor med Empire State Building i mitten och andra sidan blickade över Central Park som en stor grön rektangel mitt bland alla höga byggnader- så fräckt!
Fun fact: Central Park är större till ytan än hela Monaco!
Vi gick upp tidigt på fredagen och åkte till ett fik nära Grand Central Station som hette inget mindre än "Fika".
Där mötte vi upp Ina, som också kommer från Falkenberg men för tillfället är au pair strax utanför New York. Jättekul att mötas upp för att snacka om saker som hänt hemma och jämföra New York/Los Angeles/Sverige.
Efter den svenskinspirerade frukosten blev det mycker strosande till fots för vår del. Vi gick över Brooklyn Bridge (vilken utsikt till Manhattan!) och tog färjan till Staten Island, som nämligen passerar självaste Frihetsgudinnan!
Sedan åkte vi till området Chelsea, där vi åt oerhört god mat på New York Burger innan vi traskade upp på otroliga High Line. Det var tidigare en järnväg som gick en våning över mark men numera är det en vacker gångväg med växer, bänkar och fullt av turister som traskar runt bland skyskraporna.
Turkey burger och sweet potato fries!
Ingen dålig utsikt från ett par bänkar
Och helt plötsligt tog den hamla järnvägen bara slut, en bit innan vattnet.
Efter att ha kommit upp i drygt 25000 steg och många intryck orkade vi sedan inte med mer än en lugn och skön tv-kväll på hotellrummet.
Inför vår familjeresa till London hösten 2012 så googlade jag runt lite och föreslog att vi skulle se Wicked, som verkade rolig att se och hade strålande recensioner sedan flera år tillbaka, men min kära lillasyster var helt fast vid att vi skulle se The Bodyguard och det slutade med att jag fick ge mig. The Bodyguard var inte mer än okej och allt eftersom tiden gick och jag blev ett allt större fan av Wicked så har det svidit av tanken att jag var så nära att se den på West End.
Därför kände jag nu att jag bannemig skulle se den, oavsett om de andra följde med eller inte! Haha.
När jag väl kommit fram till den känslan så var det rätt härligt ändå, typ "Wow, jag känner att jag verkligen vill detta!".
Eftersom Wicked tillhör de lite dyrare musikalerna på Broadway så kände de andra att de ville avvakta med biljettköp tills en bit in på resan så de visste hur mycket pengar de hade kvar och när de en vecka innan beslutade att de ville boka Wicked så var tyvärr alla biljetter i de billigare sektionerna slutsålda. Jag förstår absolut att de inte ville lägga över tusen spänn på en musikal så jag bestämde mig för att unna mig det och gå själv. Och eftersom jag bara hade min egen ekonomi att ta hänsyn till så kunde jag även unna mig en biljett med riktigt bra plats, hehe.
Jag hade dock inte full koll på att min bra biljett var så oerhört bra att jag satt i mitten av fjärde (!) raden! Hihi...
Visst hade man absolut sett fullt ok längre bak också, men nu var jag så nära att jag såg varje ansiktsuttryck och detalj i skådespeleriet.
Jag var så oerhört taggad att jag var rädd att föreställningen inte skulle kunna leva upp till mina förväntningar...
Dessutom hade jag hört alla låtar och sett massa klipp med orginalcasten (bland annat välkända Kristin Chenoweth och Idina Menzel) och var rädd att framför allt Glinda och Elphaba skulle vara en besvikelse.
MEN både hela musikalen och specifikt huvudrollerna var helt otroligt fantastiska!!!
Skådespeleriet från de båda var fenomenalt och båda hade pipor av världsklass, även om Elphaba/Rachel Tucker hade ytterligare något extra.
Det var väldigt häftigt att äntligen få höra låtarna jag kunde utantill live och att även för första gången få reda på handlingen som flätar samman låtarna. Då föll ju verkligen allt på plats.
Nej, detta var något av en "dream come true" upplevelse för mig och lämnade en high on life-känsla som jag fortfarande känner när jag skriver detta flera dagar senare!
Jag är oerhört glad över att jag faktiskt såg till att gå på den själv och jag vill absolut se den igen! I London kanske?
En Elphaba-grön apple slushie i Wickedkopp och en karta över Oz som ridå.