Som jag nämnt tidigare skulle tjejerna kvala till Big West turneringen (Kalifornien + Hawaii om jag inte minns fel) och första kvalmatchen gick ikväll i Anaheim, 10 mil bort.

Just denna veckan passade det inte mig egentligen så bra att lägga en massa tid på basketmatcher timmar bort, men detsamma gällde halva laget så jag offrade mig och ställde upp ändå. 

Misstro mig inte- det är alltid kul med cheerleading och självklart extra kul att få åka iväg till en arena i en annan stad, men jag missade 2,5 timmes social psykologi, som jag har tenta i nästa vecka...

Men men, bussresa med laget är alltid kul och en speciell stämning! 

De 10 milen tog med LAs fina eftermiddagstrafik dryga två timmar, så vi åkte redan fem för en match som började 20.30.

Arenan på California State University Irvine var större än vår Matadome, men det blev ingen jätterolig upplevelse.

Istället för att stå, hoppa och allt möjligt som vi vanligtvis gör vid sidlinjen så fick vi heja... sittandes! Det var definitivt annorlunda och kanske lite småroligt, men väldans obekvämt efter ett tag (pensionärsvarning, hehe...). Detta bara under första halvlek, för sedan skulle dansarna få en halvlek också, så den spenderade vi istället på läktaren. Vi hade övat in ett uppträdande med dans och stunt, men pga missförstånd mellan vår tränare och de som styrde eventet så missade vi den chansen. Vi uppträdde senare tillsammans med dansarna med en dans vi brukar köra, men det är ju inte lika kul som att stunta. Dessa missförstånd gjorde folk på dåligt humör och några blev osams...

Så ja, bortamatch var kul men hade absolut kunnat vara bättre.

Tjejerna förlorade ganska stort mot Cal Poly men i ärlighetens namn så hänger jag inte läpp över det, utan i hemlighet höll jag faktiskt tummarna för det...

Hade de avancerat till morgondagen så hade vi gått miste om ytterligare (!) en dyrbar träning inför att vi själva tävlar nästa helg, så jag är glad över att morgondagens gympaträning kan bli av. Jag tillhör nämligen en av de som behöver den mest, då jag är på gränsen mellan att klara en ny grej eller ej.

Killarna däremot, får inte spela något spel efter ordinarie serien är slut pga betygsfusk förra året. Därför var kvällens match definitivt säsongens sista för deras del och de verkade inte vilja att den skulle ta slut... Oavgjort i full tid gav en extra period på 5 min. Oavgjort efter den extra perioden ledde till ytterligare en extra femminutare. Och... oavgjort ett gång till! 

I tredje förlängningsperioden verkade dock våra killar trötta och det blev slutligen förlust, efter nästan 50% extra speltid! 

Och våra nerver när det hela tiden var så oliiiiidligt jämnt...

Både psykiskt och fysiskt var vi helt slut när vi lämnade Matadome efter att ha varit där 8 timmar denna lördag.

Jag hade lite blandade känslor inför att heja på matcher. I Sverige tar vi ju ganska illa vid oss när folk frågar om det enda vi gör är att vifta med pompoms på olika matcher. Kanske tar vi illa åt oss för att folk tror att det är det enda (!) vi gör (vilket absolut inte stämmer eftersom vi inte gör det någonting alls hemma...) men här får jag erkänna att det har varit kul att få "båda världar". Det är kul att heja på matcher, men jag hade inte hållit på med cheerleading om jag inte hade fått tävla också.

Två matcher per vecka - och oftast helger - har tagit mycket tid och mitt i säsongen längtade man lite mot slutet så man skulle kunna hitta på andra kul saker.

Nu när det väl är slut så känns det... konstigt! 

Det har inte riktigt sjunkit in för man har varit så uppe i det, men jag kommer sakna det! 

Samtidigt som jag redan bokat upp en del roligheter, som annars inte hade varit möjliga.

Jag har lärt mig min längd, min vikt och att man på ett ungefär kan multiplicera grader i celsius med 2 och addera 30 för att få grader i farenheit. Säger någon annan sin längd jämför jag den med min och har i åtanke att en inch är 2,5 cm. Viktmässigt är antalet pounds drygt det dubbla antalet kg.

Även om det känns lite häftigt att "kunna" två mätsystem så går det inte att förneka att det amerikanska systemet är knepigt... Och tydligen är de nästan ensamma i världen med att använda det!

Enligt hederliga Wikipedia:

Snart är det helg och även om jag har saker på min att-göra-lista så unnar jag mig resten av dagen att bara återhämta mig- för det tycker jag faktiskt att jag förtjänar! 

Onsdag: idrottspsykologi

Torsdag: women&health + health concerns for adolescents (med härliga 15 min mellan tentorna) 

Ni kan nog gissa hur rolig min helg var, hehe...

Som vi konstaterat tidigare så är ju risken med att läsa flera kurser samtidigt just att examinationerna krockar, så det gäller att ha pluggdisciplin. 

Första provet med en ny lärare är också alltid svårast, eftersom att man inte vet hur denne brukar utforma proven och vilket typ av fakta som prioriteras. Sedan blir det lättare.

Positivt nog ger vissa lärare ut "exam reviews / study guides" och ägnar sista lektionen innan provet åt genomgång, vilket såklart uppskattas mycket.

En liten shout out till min underbara mamma också, som körde till biblioteket i Halmstad (eftersom personen i Falkenberg fortfarande håller på min bok- tre veckor senare...) för att fota sidor ur en svensk bok och maila till mig. 

6 kapitel, alltså cirka 120 sidor, har hon fotat och mailat mig. Tusen, tusen tack!

Det gick dock vägen utan vidare problem och flyter på bra.

Den krångliga biten är snarare när språken mixas. 

Vi har fått smaka en hel del på den kombon hemma på fysioterapeutprogrammet och just nu är det min svenska onlinekurs i sportpsykologi som utnyttjar den - kurslitteratur på engelska och examinationer på svenska. 

Man får då lägga tid och energi på att komma på optimala och korrekta översättningar, jämfört med när det enkelt nog är svenska-svenska eller engelska-engelska.

Men men, det är absolut ett av världens mindre problem! 

Bara en tanke mitt i efter-midnatt-pluggandet.

Senare på kvällen plockade Chrissy upp mig igen för en tripp till Topanga och filmen How To Be Single på bio. Filmen var jätterolig och det var kul att komma iväg lite, även om det bara var en halvtimme bort. 

Oflyt:

- Någon självisk dummer vägrar lämna tillbaka boken till biblioteket som jag behöver för min onlinekurs och skulle fått för minst en vecka sedan nu. Visst att den personen förmodligen också behöver boken men man borde respektera systemet och jag har stått i kö i en månad...

- Ledig onsdag och flera planer för en underbar dag. Istället väcktes jag 8.30 av byggarbetare som tydligen skulle byta våra fönster just då. De stannade i tre timmar, vilket innebar att jag fick avboka både yoga och art workshop. Whoop...

Sen när jag skulle fixa lite ärenden hade jag helt lyckats missa att det ösregnade, hehe. Gissa vem som blev totalt genomdränkt? 

Men onsdagen avslutades i alla fall med två effektiva timmar gympa och värkande magmuskler.

- Dessvärre värkte mer än bara magmusklerna efter gympan, och av fel anledning. Jag kan nu lägga till fotleder på min långa lista av "överbelastningsskador", eller som jag själv kallar det: en kropp som är mer trött på gymnastik än vad huvudet är.

Och så lite flyt också:

- Att "utmana ödet" med hur lite jag kan plugga och ändå få toppbetyg är riktigt dumt och väldigt onödigt, men ännu en gång visade det sig att tentorna här i USA är betydligt lättare än hemma, så jag klarade mig undan igen. Kanske för jag slappnade av och litade på mig själv denna gången istället för att stressa upp mig? 

Vi är såpass många i cheerlaget igen att alla egentligen bara skulle varit aktiva utmed sidlinjen en halvlek och sedan sitta på läktaren en halvlek, men en tjej saknades och jag fick köra allt istället. Tröttsamt, men roligare än att sitta på läkaren! 

Min dygnsrytm är fortfarande kass och hjärnan ännu på jullov, så förberedelserna inför denna tenta har varit minimala- men för ovanlighetens skull så känner jag tillit för min egen förmåga och tror på att jag ännu en gång lyckas glida igenom situationen på något smidigt sätt, hehe.

I ärlighetens namn så kan jag en del psykologi och forskningsmetoder sedan tidigare, så jag litar på de kunskaperna.

Men efter detta får jag nog trots allt skärpa mig lite grann...

International Health var en väldigt intressant kurs men i slutändan inte tillräckligt intressant för att pallra sig till skolan två extra dagar i veckan.

Detta schemat känns väldigt bra! Intressanta kurser och mycket fritid. 

Och jag lyckades kriga till mig kurser som på pappret var svåra att få- boo yeah! 

Liten insiderfakta är att här i USA är fysioterapeut en utbildning på mastersnivå jämfört med bachelor i Sverige, så när jag säger att jag är fysioterapeutstudent är det aldrig någon lärare som ifrågasätter om jag har behörighet att läsa deras kurs, haha. Men jag lyckades ju faktiskt utan större svårigheter få A på alla mina kurser i höstas, så jag känner mig väl förberedd från min intensiva utbildning hemma.

Den sista kursen jag lyckades säkra var Holistic Health.

Holistic är lite svårdefinerat och beskrivs på olika sätt, men oftast fokuseras ordets ursprung från engelska Whole (hela) och medicininriktningen ska då fokusera på "den hela människan", fysiskt, psykiskt, emotionellt, spirituellt etc etc. Kursen handlar om västländsk medicin, asiatisk medicin (som akupunktur), massage, aromaterapi, musikterapi, counseling m.m. Dock är det en introduktionskurs så vi kommer mest lära oss om de olika terapiformerna, inte hur de utförs. Det hade ju varit rätt coolt att kunna akupunktur asså...

Hur som helst, idag såg vi ett av de sötaste klippen jag sett så det tyckte jag att ni borde få se:

 

 

Jag vill inte sitta i kalla Sverige nästa år och ångra att jag inte tog vara på värmen mer, så jag ska försöka bättra mig på den fronten.

Till exempel har jag spenderat ett par timmar efter mina förmiddagslektioner vid skolans pool både onsdag och torsdag. 

Det skönaste enligt mig är inte värmen i sig, utan hur underbart det är att vara i poolen/havet när det väl är så varmt! 

Det var riktigt kul att se lagen träna och folk var trevliga mot besökande lilla mig.

Tyvärr känns det lite smått surt, för jag hade hittat helt fel info innan jag åkte hit till USA och trodde jag inte skulle ha råd/tid/en chans att tävla i Allstar. Tydligen hade level 6 lagen inte uttagning förrän i september (till skillnad från level 5, som tar ut nytt lag och börjar träna redan i maj) och var definitivt inte farligt dyrt. Mina lagkamrater tror att jag absolut hade kommit in i Neon...

Men men, det är som det är. Jag trodde skollaget skulle ta mer tid och vara på högre nivå. Jag älskar mitt lag och personerna i det, men känner mig oftast inte utmanad nivåmässigt. Hade jag snackat med de i laget som tävlar Allstar tidigare under säsongen hade de kanske kunnat fixa in mig, men jag har mer bondat med dem först på senaste tiden.

Det blev en väldigt typisk amerikansk studentfest- med diverse drickspel, beerpong och ökända jell-O shots. En rolig kväll, kort och gott.