Utstikten var i alla fall fantastisk och man hade riktigt "on top of the world"-feeling. 

Jag förstår verkligen varför det är så oerhört populärt att hikea 

1. Man är utomhus

2. Det är bra träning 

3. Man belönas med fantastiska utsikter

Så jag ska abslout försöka få till många till hikingturer!

Här är en massa blandade saker som hänt, en helt vanlig vecka:

Så ja, man lär väl bli ganska fit, haha?

Är supertaggad på att komma igång ordentligt! 

Träningarna har gått bra! 

Första träningen gick mest åt att alla skulle prova dräkter (wihoo) och så har vi lärt oss nya danser och ramsor, men även kört lite gympa och stunt.

Jag gillar verkligen mitt lag supermycket redan!

Igår hade vår coach tillsammans med lagkaptenerna bestämt sig för att vi skulle lägga sista träningstimmen på att bonda över Frozen Yogurt. När vi varit där en stund kommer plötsligt Nohelys pappa och syster in med ballonger och tårta, eftersom hon fyllde 21. Så ja, gårdagens kvällsmat blev både Frozen yoghurt och tårta, haha. 

En väldigt trevlig liten avstickare med laget!

De andra tjejerna drog ut och festade medan jag såg första Bring it on-filmen och somnade vid halv ett. So far so good.

Sen blev natten oerhört kaosartad och jag har varit uppe från 2.40! En tjej hade råkat bli megafull och ingen fick tag i henne på 1,5 timme, så det kändes ganska panikartat och oroligt. Situationen löste sig med en konfrontation vid fyra-tiden och efter det var jag för uppe i varv för att kunna somna om. Typ grät och hyperventilerade av all stress man känt blandat med paniken över att jag ett par timmar senare skulle åka till andra tryout-dagen och göra mitt bästa för att få den plats i laget som jag så oerhört gärna ville ha... Not fun at all.

Halv sju släpade jag mig groggy och illamående upp ur sängen men som tur var så skulle dagens styling vara mer fixad, så jag dolde det bra med smink. Trots mina farhågor om att jag inte skulle orka hela dagen så tog jag mig igenom det, och ganska bra ändå. Som tur är körde vi ingen tumbling idag-något jag är tacksam över då jag nämligen blev yr av att röra huvudet mycket. Och övriga delar funkade bra!

Mina nerver inför ett sånt här besked är inte de bästa, så det var en nervös halvtimme innan coachen satte upp listan med laguppställningen. Som tur är har jag börjat bonda mycket med Vanessa (den andra nykomlingen som var med och åt glass igår), så jag hade någon att fördriva denna väntetid med.

Guess what? I MADE IT!!!

Åh, vad glad jag är! Har länge velat detta så himla mycket och ännu mer efter att ha träffat så många underbara personer i helgen! 

I think this is going to be really awesome! 

I morse fixade jag mig i skolans färger, laddade upp med en stor skål gröt och lyssnade i bilen endast på stärkande låtar som Warrior, I Was Here och A Moment Like This.

Jag hade smått panik under morgonen, för jag lyckades verkligen inte få ut mig traguspiercing och i tryout-infon stod det NO JEWLERY ALLOWED med stora bokstäver. På plats försökte till och med andra tjejer sig på att få ut den men icke. Weird, för jag fick ut den enkelt förra gången- det syåra var ju att få in den igen...

Det känns ju lagom kul när tränarens första intryck av en är att man är tjejen som inte kan få bort sin piercing... Men det visade sig som tur var att flera andra var i samma sits och tejp var ok.

Det var 44 sökande, varav 13 gick i laget förra året och högst troligen kommer in igen.

Dagens tryout höll på från 9 till 16 och var utformad som våra tryouts i GCO- en enda stor träning, där coachen observerar alla.

Under förmiddagen körde vi hopp, cheer och fightsong. I Sverige brukar vi ju vaken köra hejarramsor eller "ramsdanser", men skrika kan jag och koreografi har jag väldigt lätt för, så det kändes bra ändå! 

Under lunchen snackade en massa folk med mig om hur häftigt det var att jag tävlat Worlds (väskan avslöjar mig), att jag är från Sverige och att jag -enligt dom- kan så mycket gympa och stunt, haha. Bra självförtroendeboost! 

Eftermiddagen började med det jag fasat inför- tumbling. Hemma älskar jag det och har jättebra självförtroende, men här gäller hard mat (5 cm tunn matta som inte ger någon studs alls) och jag har ju inte så bra historia på hard mat- armbågsluxation, långtidsvärkande handleder etc. Men men, vill jag komma med var det ju bara att ta tjuren vid hornen och köra! 

Det gick trots allt ganska bra! Jag körde stilla flickisar, rondat flickis (som jag inte gjort på ett halvår) och rondat salto. Plus ett faceplant på rondat sträckt, men coachen gav mig cred för ett bra försök, haha. Förvånandsvärt så var det typ 5e bäst gympa av alla på plats- så det talar ju till  min fördel! Många hade aldrig testat gympa alls! 

Sist ut var det jag var mest taggad på- stunt! Vi var 8 backspots på plats, varav 3 eller 4 gick i laget förra året, så det är helt ok odds antar jag (beroende på om det ska bara 4,5,6 eller fler byggrupper...). Tyvärr körde vi inget svårt alls utan bara double base och cupie, men vi roterade runt mycket och testade med olika folk. Något väldigt positivt är att jag fick oerhört mycket beröm, både från såna som gått i laget och nya sökande. En tjej som gått i laget sa att det kändes att jag var duktig och hon litade på att jag skulle kunna köra till exempel 360 med henne för jag var så stabil och gav mycket kraft. Något hon även sa till tränaren så tackar tackar! Tränaren tog faktiskt en diskussion med alla "returners" om hur det hade varit att jobba med oss idag och flera sa till mig att de hade sagt att hon måste skicka vidare mig. Det självförtroendet ska jag försöka ha med mig tills imorgon, eftersom jag gick vidare till dag 2. 

Åh, jag vill verkligen, verkligen komma med! Det var så kul att hålla på med cheer igen och folket verkar så schyssta. Ett gäng av "the returners" frågade faktiskt mig och en annan ny tjej om vi ville hänga med dom efteråt och köpa glass, vilket vi gjorde.

Jag tror absolut jag skulle kunna få jättebra kompisar och ha kul i det laget, så jag ska verkligen gå all-in imorgon! 

I måndags crashade jag 3 kurser, i tisdags ytterligare 3 och i onsdags gav jag mig på 5 stycken. Och all övrig tid har man suttit med dator och anteckningsblock i högsta hugg för att klura ut möjliga schemakombinationer och vilka kurser man ska crasha. Crazy! 

Detta jobbiga system med att crasha kurser innebär att vi internationella studenter inte kan välja kurser på förhand eller stå på väntelistan, utan måste gå till varje klass vi vill ha och be läraren om en plats. So far so good, men i princip alla klasser är fulla plus har folk på väntelistan! Det finns några få kurser med säkra platser men det är ju kurser jag inte är ett dugg intresserad av... Så jag crashar för fullt.

I princip alla lärare har velat släppa in mig i klassen men säger att de måste följa systemet och avvakta för att se om folk hoppar av. Gah, vad orättvist det känns! 

I onsdags vände det i alla fall något åt det bättre, genom att jag "mer eller mindre" fått en plats i en skådespelarkurs, en fotokurs och en engelskakurs. Observera att jag tyvärr inte fått någon inom Health Sciences ännu, som var mitt mål att läsa. Jag hoppas fortfarande på det bästa och att jag ska få mail till helgen eller början av nästa vecka. Men shit vilka psykiskt påfrestande dagar!

Det var där jag såg den klockrena skylten på bilden nedan.  

Skolans många idrottslag marknadsförde sig och jag hade ett trevligt snack med både cheerleadingen och danslaget. We'll see what happens! 

Jag vet att ni är mest nyfikna på om min armbåge (och resten av kroppen) klarade sig iår, så jag börjar med att försäkra er om att jag inte varit i närheten av akuten eller sjukhuset i år! 

Kroppen smärtar rejält men på det där bra sättet- träningsvärk all over. Till och med fotsulorna- what? 

Jag är trött och borde sova inför en ganska fullspäckad dag i morgon, men mer update från lägret kommer såklart! 

Det har blivit ett besök hos stackars mormor som går med gipsad fot, ett avslutande möte på Stålboms med Folkuniversitetskollegorna, bokande av Stockholmshelg med Alice, ett par promenader i fina miljöer, en massa administrativt inför USA, ett par träningspass på Friskis och en del annat.

Det var riktigt hög nivå på de sökande och konkurrensen tuff. Hela tiden kittlade det inom mig av vilja att också köra och visst sved det att veta att jag missar en chans till ännu en fantastisk säsong med underbara lagkamrater. Jag hoppas verkligen att jag kommer in i laget på CSUN (som dock är Coed!) och att jag är fit for fight för en sista säsong i GCO när jag kommer tillbaka! 

Det hade varit riktigt kul att få en säsong med landslagsdräkt, level 6-svårigheter och tävla om att bli bäst i Sverige totalt! 

Igår kväll var Kristin här för te och snack till en stund efter midnatt och idag har jag och Josefine skickat in en skolgrej och gått på ett megajobbigt combatpass. 

Och så har jag hunnit med en tripp till ortopedmottagningen på Mölndals sjukhus för mina handleder. Nu ska de vila från cheer, rehaba mycket och röntgas för att försöka hitta någon anatomisk förklaring till min smärta. Inga flickisar förrän Cheer Summer Camp i augusti.

Första dagen innebar RM för Minior level 2-3, Junior level 2-3, Senior level 2 och SM för Group stunt Junior, Group stunt Senior samt Group stunt Senior mixed. 

Vi hade 6 tävlande starter och kammade hem följande:

Guld för Wild 4 i Group stunt Senior

Silver för Cats i Junior level 2

Brons för Jags i Minor level 3

Brons för 4 Cats i Group stunt Junior

4e plats för Lynx i Senior level 2

5e plats för Kittens i Minor level 2

Riktigt grymma prestationer av allihopa men tyvärr 10% avdrag på två av lagen, som annars hade fått ännu bättre placeringar. 

En dag att känna sig stolt över att tillhöra GCO och en oerhörd pepp inför vår tävlingsdag! 

Efter att ha lämnat packningen på hotellrummet gick vi och åt asiatiskt, hade pepptalk med laget och sedan fritid resten av kvällen. 

Vi var ett gäng som samlades på ett rum för att tagga, testa lite akrobatik (standard) och kolla på Eurovision. En mysig kväll med personer jag kommer sakna så himla mycket! 

Och ett extra plus i kanten till att Måns kammade hem hela Eurovision! 

Jag ska till Varberg för en sleepover hos Meia innan vi åker till Nyköping tidigt imorgon bitti. Trevligt värre! 

Ett perfekt sätt att släppa tentastressen och komma helt i feeling inför helgens tävling. 

Iår har RM/SM-helgen kortats ner från tre dagar till två, vilket känns tråkigt! En positiv sak med det är dock att senior level 5 har blivit flyttat till att tävla sista dagen- då det tidigare bara varit SM-klasserna (cheerdance, junior level 5 och senior level 6). 

Det ska bli ruskigt spännande- vi har väldigt tufft motstånd iår, samtidigt som jag tror på mitt älskade lag så himla mycket! 

Största delen har spenderats i skolan.

Instuderingsdag innebar tentaplugg 8-16 med tjejerna, vilket inte klassas som superkul men vi fick otroligt mycket gjort. Lite ångest kunde släppa där.

Sedan var det dags för allra sista Cougarsträningen, vilket gav väldigt mixade känslor!

Vi hade en amazing träning och överraskade tränarna med fika och present. Sedan satt vi en ring och pratade om säsongen, laget och årets höjdpunkter. Några grät och när vår ena tränare storlipade när hon skulle prata om att träna oss så kunde man inte hålla tillbaka tårarna själv. 

Lagkänslan och kämparglöden iår har varit helt otrolig och det krossar mitt hjärta att detta Cougars inte existerar efter helgen...

Men först ska vi kämpa som aldrig förr för ett RM-guld! 

Jag antar att det är på grund av att det inte känns så lockande att älta samma stressfaktorer för er om och om igen.

Galet, galet mycket i skolan.

En hel del andra möten och åtaganden.

Sista uppladdningen inför årets viktigaste tävling, samtidigt som jag tyvärr har väldigt ont i lederna.

Och min gamla vanliga replik- "Det är stundvis väldigt mycket och fullspäckat, men det är för sakerna jag älskar och brinner för". Still true! 

Men visst klämmer jag ju en en hel del kul breaks också. Efter en heldag med plugg i lördags blev det äkta movienight med Eve, Lucas och varsin godispåse från Hemmakväll. 

I söndags hade GCO sommaruppvisning/genrep inför RM/SM och det gick jättebra! Jag tror verkligen på min älskade andra familj inför helgens tävlingar! 

Ett plus i kanten för att jag fick ett pat lotter av mina päron och vann massor med choklad för långa tentapluggskvällar, haha.

Sjätte året i rad för min del.

- 5 år som dansare

- 2 år som barndansassistent

- 3 år som danslärare.

Detta kan ha varit mitt sista år, men oavsett hur det blir så kommer Folkuniversitetet i Falkenberg alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! 

Det var en riktigt lyckad uppvisningshelg! 

Allt fungerade jättebra mellan oss lärare (jag, Helena, Malin och Rececca- alla sådana jag dansat med tidigare) och vi höftade ihop en liten lärarkoreografi till Rhythm of the Night i Moulin Rouge som avslutningsnummer.

Alla elever var jätteduktiga och jag är så oerhört stolt över mina två grupper! 

Minstingarna var supergulliga när de dansade runt med färggranna sjalar till Prins Ali från Aladdin och de lite äldre barnen imponerade i sin akrobatiska koreografi till Katy Perrys Walking on Air.

Framför allt var det sådär härlig stämning som det alltid är när vi umgås hundratals dansare i Falkhallen en hel helg! 

Det har gått en hel del upp och ner.

Jag har stressat upp mig mycket angående skolan, förberett helgens dansuppvisningar, börjat ta tag i saker inför USA och så tränar vi såklart inför säsongens sista och kanske viktigaste tävling.

Andningen har varit sisådär (min VCD triggas av stress) och torsdagen var jobbig tills vi hade en lyckad träning och jag avslutade kvällen med långt tesnack med Kristin. 

Fredagen blev mycket bättre! 

Vi övade på de praktiska saker jag missat och det känns hanterligt, så skolstressen lättade något. Jag och Josefine tog en solig promenad genom stan för att fixa en present och sedan tog jag tåget hem till Falkenberg. Det blev en lugn myskväll i tv-soffan, vilket nog var en bra uppladdning inför en uppvisningshelg.