Examensfirande
Cheer tryouts
Denna helgen har jag hängt på uttagningarna för CSUN Cheerleadings 2016-2017 lag.
Det kändes konstigt att vara där utan att söka (precis som på Wildcats tryout inför denna säsongen) men det var kul att vara där och det kändes uppskattat av laget! Några trodde att jag vara där som "domare" och andra att jag skulle vara hjälptränare nästa säsong haha. Jag fick säga mina åsikter till tränaren och var med i diskussionerna, men när det väl var dags för beslutet så kändes det mest rätt att haka på mina gamla lagkamrater ut ur lokalen i deras smått nervösa väntan. Fick veta i efterhand av tränaren att jag hade fått stanna för den slutgiltiga överläggningen men det kändes inte helt moraliskt rätt att bedöma mina vänner. Kul dock att hon hade tillåtit det!
Hur amerikanskt?
Det nya laget har mycket potential och kommer nog ha ett riktigt grymt år!
Vi hade ju lite oflyt i och med att de inte fixade ny tränare förrän augusti så vi kom igång med allting lite sent och tränaren hade inte jättekoll på allting eftersom det var hennes första år med ett collegelag. Nu ska de till ett summer camp i Santa Barbara, skaffa träningskläder (även om jag har CSUN-kläder tycker jag det är väldigt synd att vi aldrig skaffade något som säger CSUN Cheer!) och troligen kommer tränaren vara tuffare vilket bör leda till bättre resultat.
Jag kommer sakna mina fina lagkamrater väldigt mycket och faktiskt även några av de nya lagmedlemmarna! Vi har ju haft Open Gyms i fyra veckor så man har redan lärt känna nykomlingarna lite!
Stort lycka till nya laget!!!
Dock kommer jag faktiskt inte sakna att öva in ramsor och behöva delta på event genom att vara där i uniform och "look pretty", haha. Någon basketmatch då och då hade jag kunnat tänka mig heja på för det är en kick, men det ska mest bli skönt att lägga allt fokus på utveckling för tävling igen!
Mer inför nästa säsong hemma vid ett senare tillfälle.... *mystik*
PUSS
Birthday #23
Då var man officiellt 23 i alla tidszoner!
I ärlighetens namn hade jag på förhand varit lite orolig över att jag inte skulle ha någon att umgås med på födelsedagen, vilket såklart kändes väldigt tråkigt!
Men som sagt i tidigare inlägg så är jag ganska ensam med att inte ha skola på måndagar så jag var väl medveten om situationen.
Igår bestämde jag och Sully att vi skulle hänga på hennes vänner till Laguna Beach, vilket passade helt perfekt då jag inte varit där än och det ska vara riktigt fint!
Tyvärr behövde dock stackars Sully avboka och åka in till läkaren idag...
Istället så ägnade jag förmiddagen åt att skypa med folk hemma och svara på en massa gulliga gratulationer- vilket tar sin lilla tid!
Har fått sms, meddelanden, videos och bildkollage- som allt värmer väldigt mycket!
Sedan hade jag tur att Oasis hade en avbokning, så jag tog den platsen och unnade mig en timmes massage!
Efter det var jag som en ny människa typ (hej klyscha) och njöt i solen med en shake i handen och podd i lurarna.
På kvällen var det Open Gym inför helgens cheertryouts, så jag gick dit för att få lite träning och umgås med folk.
Jag möttes av rungande Happy Birthday-rop och underbara Chrissy hade till och med fixat en liten present till mig!
Vill ta varje chans nu det sista att umgås med mina gamla lagkamrater, som varit den stora höjdpunkten detta år! Även om cheerleadingen i sig varit frustrerande ibland då jag velat göra svårare saker så har jag hela året älskat mitt lag!
Efter träningen var vi 12 pers som skulle äta. De bad mig välja ställe och jag är ju katastrofalt dålig på att bestämma saker så det tog sitt lilla tag innan vi kom fram till att gå till Denny's, där jag aldrig varit förr. Det var riktigt trevligt och ett bra avslut på en födelsedag som blev mycket mysigare än jag hade trott!
Min "back-up plan" om jag hade haft en tragiskt ensam födelsedag var att äta god choklad haha. Köpte i helgen som säkerhetsåtgärd...
Massören var mycket trevlig och tog i ordentligt på min stackars rygg, men det är så massage är som bäst!Vädret nu är perfekt! Vill knappt att det blir varmare!
Gulligaste Chrissy!
"Grand Slam Meal"- nej, jag åt inte upp allt och rullade typ ändå därifrån haha! Tydligen fick man detta gratis på födelsedagar förr men för många började ljuga om att de hela tiden fyllde år så det togs bort. Dan i mitt lag snackade dock med ägaren och övertygade dem om att jag inte var härifrån och inte ens kände till systemet, så jag fick det gratis ändå. Tackar så mycket!
Over and out// Rebecca, 23 år.PUSS
Athletics Banquet
SURFING
När jag började sätta ihop en sån där klassisk
Bucket List för en fyra-fem år sedan så var
surfing en av de saker som hamnade på listan direkt!
Möjligheterna i Sverige är ju ganska begränsade, medan de förekommer ofta i Kalifornien, så jag har tänkt hela året här att jag borde passa på men möjligheterna har inte riktigt dykt up.
När jag kollade igenom Outdoor Adventutes terminsschema i februari såg jag att en surfdag var planerad, så jag gick och bokade upp mig direkt!
Att denna dag var i slutet av april var väldigt skönt eftersom vädret hunnit komma upp i 25-30 grader- något kallare än förra helgen men absolut helt ok!
Väldigt skönt med Outdoor Adventutes är att de fixat transport till och från Santa Monica, våtdräkter, surfbrädor och instruktörer- plus att man fick uppleva detta med 15 andra CSUN studenter!
Jag klickade väldigt bra med Priscilla, Nanki och ledaren Brielle, och umgicks med dem hela dagen i härliga Santa Monica. Nanki smsade mig till och med på kvällen och skrev att hon ville hitta på fler saker tillsammans, vilket är jättekul!
Efter vi kämpat på oss de tajta våtdräkterna så fick vi en snabb genomgång i vattenetikett & säkerhet, och sedan övade vi lite med brädorna på stranden hur man tar sig upp från liggande till stående.
En väldigt underhållande kille- något av ett "orginal" som drog skämt och gåtor hela hiken i torsdags- sa att det nog inte skulle vara några problem alls, eftersom han "alltid brukar vara bra på det han ger sig an". Jag har nog aldrig hört en svensk vara så ärlig, haha.
Jag gick dock lite i samma tankebanor, då jag brukar ha lätt för att lära mig nya sporter och har väldigt mycket balansträning i bagaget, men för min egen skull ville jag inte ha för höga förväntningar. Därför räknade jag med att falla många gånger men hoppades på att lyckas ställa mig upp i alla fall någon gång.
I vattnet och efter att en instruktör hjälpt mig hitta en våg lyckades jag faktiskt ställa mig upp på allra första försöket- wihoo!
Sedan blev det kämpigt...
Det blåste rejält vilket innebar hyfsade vågor och på ett bra tag lyckades jag inte ta mig tillräckligt långt ut i vattnet igen för att kunna vända mig om och försöka surfa.
Istället blev jag omkullvält av vågorna gång på gång på gång...
Hamnade under vattnet, voltade runt och svalde några liter saltvatten(kändes det som). Som tur är träffades jag aldrig av brädan när jag blev omkullvält, men visst var det smått läskigt ändå...
Fast det bidrog också till upplevelsen! För hur ofta gör vi saker som känns fysiskt läskiga? Visst, vi pushar oss i olika sporter och så, men ofta under så kontrollerade former som möjligt, och havet kan man inte kontrollera.
Efter en liten paus och snack både med de andra deltagarna och instruktörerna så erkände vi alla att just paddlingen ut i vattnet mot dessa tuffa vågor var det svåraste och ändrade taktik.
Vi kämpade fortfarande till viss del med paddlingen för träningens skull (riktigt tufft) men för att vi skulle få chansen att faktiskt rida på vågorna så turades instruktörerna om att dra med oss ut tillräckligt långt i vattnet tills vi kunde vända brädan om och klara oss själva.
Och hade jag alltid fått ha en personlig instruktör som hjälpte mig ut i vattnet hade jag faktiskt varit rätt bra på att surfa, haha.
Som sagt så har jag mycket balansträning med mig, så medan vissa kämpade tappet för att lycka ställa sig upp två gånger totalt så lyckades jag ställa mig upp så gott som varje gång.
Instruktören kallade mig faktiskt för en "rockstar on the board" (rockstjärna på brädan) och sa att det enda jag behövde var fler timmar i vattnet för att få in vanan.
Självklart oerhört kul att höra och något jag kommer leva länge på!
Med fullspäckat schema och alla omständigheter och kostnader kring material och instruktörer så blir det nog ingen mer surfing innan jag åker hem, men jag testar det gärna igen!
Oavsett vad som händer så är jag enormt glad över att ha testat på det och jag kommer faktiskt ta med mig detta som en av de bästa händelserna under mitt år här i LA!
Massor med endorfiner och den där underbara "high on life" känslan!
PUSS
Två dagar till i CSUN-dräkten
Jag trodde ju att tävlingen i Anaheim för tre veckor sedan skulle bli mitt sista tillfälle i CSUN's cheerdräkt, men så dök det upp två extra uppträdanden denna veckan.
Eller ja, uppträdanden och uppträdanden... På föreläsningen med Magic Johnsson (stor basketlegend som jag tydligen var konstig som inte kände till) slutade det med att vi endast fick stå vid ingången för att hälsa folk välkomna och "look pretty"...
Nedgraderade från atleter till dekoration- tack för den!
Den sved lite extra just för vi hade fått informationen att vi skulle få uppträda och hade satt ihop ett snyggt nummer. Men man kan skriva en hel novel om hur ledningen för sportevent beter sig mot cheerlaget och prioriterar bort oss...
Jaja, hoppas det blir rättvisare för dem nästa år!
Magic var i alla fall väldigt trevlig den lilla stund vi träffade honom och hans fullsatta föreläsning om att jobba hårt för sina drömmar och vikten av arbetsmoral var bra!
PUSS
Off to Anaheim and USA Nationals
PUSS
Busy busy Friday
Dagens to-do-list inför helgens tävling och sedan SPRING BREAK med familjen:
Efter mycket om och men går jag nu och lägger mig vid midnatt, med hela listan avklarad förutom lite packning som återstår. Bra jobbat!
Oups vilken start det blev på denna dagen då- två ynka timmars sömn...
Anledningen är att jag och Amanda avböjde torsdagsfest förra veckan men lovade varandra att ha mer "yolo-inställning" våra sista månader här, så när vi fick förfrågan om att gå på hemmafest igår (sista träningen + St Patricks Day) så trotsade vi tankarna om fredagen och hängde på- vilket blev en oerhört rolig kväll/natt hos Monica!
Jag körde så jag har inte varit bakis, men bara det faktum att somna fem när man ska upp sju leder till rejält jäkla zombie-mode!
Men jag tog mig igenom 2,5 timme Holistic Health och överraskade mig själv när jag lyckades hålla mig vaken genom en halvtimmes meditation, haha.
Efter att ha köpt shorts i skolans färger inför helgen så blev det en lång, varm och stressig biltur på 1,5 timme till DMV (Department of Motor Vehicles) i Glendale. Kombon att min bil inte har AC, att det såklart var jättevarmt, LA's intensiva trafik och att jag hade en tid att passa gjorde att jag inte var på toppenhumör och det byggde bara på min "ångest" inför detta besök.
Har skjutit upp det ett bra tag. Ibland har jag helt enkelt inte haft tid och andra gånger har jag glömt det... Därför var jag rädd både för den omtalade timlånga kön, bittra biträden och megafeta förseningsavgifter....
MEN, jag var klar på en timme (bra för att vara DVM i LA!), hade ett snällt biträde och åkte inte på någon extra avgift alls! Phew!
Nu är bilen helt lagligt skriven på mig och har registrering som gäller tills 2017.
Tillbaka i Northridge vid halv fem-tiden blev det att köra runt och handla lite grann. Gruppchatten för mitt hotellrum i Anaheim har gått varm hela dagen så att vi ska få med oss allt men slippa fem uppsättningar av precis allting. Mitt rum består förresten av grymt bra folk som alla funkar bra ihop, så vi kände oss väldigt nöjda!
Förutom gemensamma snacks fick det bli lite nytt smink till moi. Kommer sakna priset på sminket här!
Väl tillbaka i lägenheten har det blivit att packa, chilla och fixa. Raka benen, fixa naglarna och annat typiskt inför-tävlings-fix.
Hejdå blå, superglittriga naglar...På tal om naglar så är såret från när någon i min stuntgrupp låtit sina växa för långt och lyckades spetsa in sin nagel tillräckligt i min handflata för att det skulle börja blöda... Det är anledningen till att jag lydigt klipper mina varje vecka- har blivit riven rejält ett antal gånger haha.
Starten på dubbel packning. Det blir bara en snabb mellanlandning tillbaka i lägenheten på söndag kväll! Inte färdigt, men det börjar likna något.
Nu är det hög tid för mig att säga godnatt, med den excellenta kombon av färsk mango och polisserien Graceland.
PS:PUSS
Themed (and last) practice-week
Animals
70s/80s/Neon
Military/Ready For Fight
St Patrick's Day Green
PUSS
Competition week!
Tävlingsvecka- whoop!
Vi är ute i betydligt senare tid jämfört med hemma, så därav tycker jag det är naturligt med extra nerver.
I GCO sätter vi ihop programmet i oktober, får musiken redan innan dess och börjar köra fullouts i typ december. Logiskt sett, när mars och tävlingar kommer så är man i bättre fysisk form, man kan progget utantill i sömnen och det känns som man har bättre koll.
Här gjorde vi progget i februari, körde fullout för första gången förra veckan och fick vår musik idag. Så av naturliga skäl har vi inte samma uthållighet för fullouts och folk har inte superkoll på vart de ska och vad de ska göra på exakt vilka räkningar.
Det går väldigt mycket framåt och jag tror på laget, men jag föredrar ju upplägget där man är ute i bättre tid, haha.
Animal, 70s/80s/Neon, St Patrick's Green & Military
Förutom träningskläder så har jag numera ett helt gäng "accessoarer"...
Handledsskydd, handledstejp och mina nya ankelskydd- rejäla som få!På bilder ser det ut som jag är den enda som har tagit på mig fel strumpor och har höga svarta, heh...
Kort sagt så SUGER skador!
I mitt fall tror vi (mina sjukgymnaster & jag) att det är en kombo av mina överrörliga leder och att jag i alla år lagt gymnastikens tunga belastning på dessa leder i hyperextenderat läge. Kraften går åt "fel" håll, vilket troligen över tiden slitit ut brosket på något sätt. Det är teorin i alla fall. Vila och rehab efter säsongens slut ska förhoppningsvis hjälpa!
Kör jag ingen gymnastik/tumbling funkar det ganska bra, men som gammal gymnastik är det såklart megasurt att inte kunna köra saker jag tidigare kunnat och egentligen fortfarande teknikmässigt kan...
Det nästan värsta med det är att jag fortfarande har så mycket lust och driv till att utvecklas och lära mig nya saker!
PUSS
Countdowns
12 mars 2016.Två av mina bästa vänner på hemmaplan fyller år.
Mamma & Evelina njuter av en Mello-weekend tillsammans i Stockholm. Längtan efter alla där hemma är därför extra stor.
Vi tävlar vår enda tävling om en vecka och nerverna börjar smyga sig på.
Samma dag, om exakt en vecka, anländer bästa familjen på amerikansk mark!
Jag kan inte träffa dem förrän dagen därpå pga tävlingen i Anaheim, men sedan är jag bara deras i 2 spännande veckor!
Med allt fokus på skola och cheer så har jag knappt kunnat fokusera på att de snart kommer och allt kul vi har planerat, men jag längtar så!
Behöver bara se till att ta mig i kragen och ge allt en sista vecka så jag ligger före med plugget och kan känna att jag verkligen tävlat till 100% av min nuvarande kapacitet, trots skador och hjärnspöken!
Det är också bara drygt två månader tills skolan slutar och mindre än tre månader tills jag är tillbaka på svensk mark igen. Vad hände med tiden?!
PUSS
A "Rolling with the flow" kind of day
När man börjar dagen med att glömma sitt te hemma på köksbänken så kan man tänka att det är starten på en dag av oflyt, men icke i detta fallet!
Första lektionen fick vi tillbaka förra veckans exam och jag lyckades pricka in fina 100% på den- som dock var den exam förra veckan som jag tyckte varit lättast.
Min sköna lärare i Women&Health brukar ha med sig diverse småpriser så fort vi har ett litet pop-quiz eller exam, haha.Lektionen därpå var jag lite mer nervig inför att få reda på resultaten, men med exakta 90.0% lyckades jag precis knipa ett A- phew!
Efter att sedan ha kämpat med mina fotleder en timme hos Athletic Trainers så tyckte jag att jag nu hade tre anledningar till att förtjäna ett stopp på Shake Smart och testa deras March Mania Mango Shake.
Det där med att unna sig ätbart känner vi ju igen, hehe.
Den extrainsatta cheerträningen gick så bra den kunde under förutsättningarna att vi saknade en del folk och var begränsade i de flesta stunt, så vi slutade en halvtimme tidigare.
Chrissy frågade då om jag skulle hänga med och gymma. Oftast svarar jag Nej på detta för jag vet att jag kommer i säng ännu (!) senare om jag gymmar efter tio, men nu var ju klockan "bara"
halv, så jag passade på att haka på. Chrissy, Nohely, Sully och jag peppade varandra till en effektiv liten workout på cirka 45 minuter och sedan åkte vi hem med den där härliga "totalt slutkörd"-känslan.
Sega steg ur ett faktiskt ganska välfyllt gym denna sena timme.
PUSS
Senior Night
Säsongens sista hemmamatcher var ju i lördags, och då även så kallad "Senior Night".
De som går sista året och har varit med i något idrottslag alla fyra år på skolan hyllas inför publiken, vilket är en fin gest tycker jag.
Vi har fyra seniors i år- Ashliee, JP, Angelina och lagkaptenen Jayme. Då våra seniors inte får en fjärdedel av den tid och uppmärksamhet på planen som basketspelarna får, så passade vi på att ha ett litet firande mellan matcherna också.
C-S-U-NVänner och anhöriga i publiken hade gjort skyltar.Obligatorisk flummbild.
Chrissy och jag. Vice lagkapten, min sidbas och en oerhört bra tjej! Jag tror jag helt lyckats glömma att jag av en ren slump fick reda på att svenska Amanda som anlände i januari också är cheerleader, och lyckades ge henne en chans att komma och provträna med laget! Av en lyckosam slump så råkade hon höra mig nämna att jag gick i cheerleadinglaget till några andra på introduktionsdagen, så hon berättade att hon gått i USC i Uppsala och sedan slutet av januari har hon också gått i skollaget! Riktigt kul!
PUSS
Big West qualifiers
Det blev faktiskt en basketmatch till - min första på bortaplan.
Som jag nämnt tidigare skulle tjejerna kvala till Big West turneringen (Kalifornien + Hawaii om jag inte minns fel) och första kvalmatchen gick ikväll i Anaheim, 10 mil bort.
Just denna veckan passade det inte mig egentligen så bra att lägga en massa tid på basketmatcher timmar bort, men detsamma gällde halva laget så jag offrade mig och ställde upp ändå.
Misstro mig inte- det är alltid kul med cheerleading och självklart extra kul att få åka iväg till en arena i en annan stad, men jag missade 2,5 timmes social psykologi, som jag har tenta i nästa vecka...
Men men, bussresa med laget är alltid kul och en speciell stämning!
De 10 milen tog med LAs fina eftermiddagstrafik dryga två timmar, så vi åkte redan fem för en match som började 20.30.
Arenan på California State University Irvine var större än vår Matadome, men det blev ingen jätterolig upplevelse.
Istället för att stå, hoppa och allt möjligt som vi vanligtvis gör vid sidlinjen så fick vi heja... sittandes! Det var definitivt annorlunda och kanske lite småroligt, men väldans obekvämt efter ett tag (pensionärsvarning, hehe...). Detta bara under första halvlek, för sedan skulle dansarna få en halvlek också, så den spenderade vi istället på läktaren. Vi hade övat in ett uppträdande med dans och stunt, men pga missförstånd mellan vår tränare och de som styrde eventet så missade vi den chansen. Vi uppträdde senare tillsammans med dansarna med en dans vi brukar köra, men det är ju inte lika kul som att stunta. Dessa missförstånd gjorde folk på dåligt humör och några blev osams...
Så ja, bortamatch var kul men hade absolut kunnat vara bättre.
Tjejerna förlorade ganska stort mot Cal Poly men i ärlighetens namn så hänger jag inte läpp över det, utan i hemlighet höll jag faktiskt tummarna för det...
Hade de avancerat till morgondagen så hade vi gått miste om ytterligare (!) en dyrbar träning inför att vi själva tävlar nästa helg, så jag är glad över att morgondagens gympaträning kan bli av. Jag tillhör nämligen en av de som behöver den mest, då jag är på gränsen mellan att klara en ny grej eller ej.
Bilden är tagen efter matchen så visst var där mer publik, men inte ens i närheten av halvfullt. Tjejernas matcher drar -tyvärr- inte alls lika mycket folk. Tänk att spela inför fullsatta läktare här..!Tur att vi är tränade att le även när det inte går vår väg, haha.CSUN Spirit Squads: cheer, dans & bandSkönt att man är ledig imorgon och kan ta sovmorgon!
PUSS
And it comes to an end...
Tjejerna förlorade men deras säsong lever vidare en helg till, då de får kvala till Big West Championship Tournament. De är faktiskt tvåfaldigt regerande mästare, men dessvärre har många av den uppställningen slutat och årets lag innehåller många nykomlingar, så de spås inte bli någon third time in a row- men man vet aldrig...
Killarna däremot, får inte spela något spel efter ordinarie serien är slut pga betygsfusk förra året. Därför var kvällens match definitivt säsongens sista för deras del och de verkade inte vilja att den skulle ta slut... Oavgjort i full tid gav en extra period på 5 min. Oavgjort efter den extra perioden ledde till ytterligare en extra femminutare. Och... oavgjort ett gång till!
I tredje förlängningsperioden verkade dock våra killar trötta och det blev slutligen förlust, efter nästan 50% extra speltid!
Och våra nerver när det hela tiden var så oliiiiidligt jämnt...
Både psykiskt och fysiskt var vi helt slut när vi lämnade Matadome efter att ha varit där 8 timmar denna lördag.
Jag hade lite blandade känslor inför att heja på matcher. I Sverige tar vi ju ganska illa vid oss när folk frågar om det enda vi gör är att vifta med pompoms på olika matcher. Kanske tar vi illa åt oss för att folk tror att det är det enda (!) vi gör (vilket absolut inte stämmer eftersom vi inte gör det någonting alls hemma...) men här får jag erkänna att det har varit kul att få "båda världar". Det är kul att heja på matcher, men jag hade inte hållit på med cheerleading om jag inte hade fått tävla också.
Två matcher per vecka - och oftast helger - har tagit mycket tid och mitt i säsongen längtade man lite mot slutet så man skulle kunna hitta på andra kul saker.
Nu när det väl är slut så känns det... konstigt!
Det har inte riktigt sjunkit in för man har varit så uppe i det, men jag kommer sakna det!
Samtidigt som jag redan bokat upp en del roligheter, som annars inte hade varit möjliga.
PUSS
Another B-Ball Game
Får börja hitta anledningar att fortsätta använda lösögonfransar även efter säsongen, haha.Hederlig gammal uppladdning.Två "fans" i publiken ville ta kort med oss.Nybliven ägare av foam hand, haha.
PUSS
There's usually always some good and some bad
De senaste dagarna har jag både haft flyt och oflyt. Ska man börja med bra eller dåligt? Hmm...
Oflyt:
- Någon självisk dummer vägrar lämna tillbaka boken till biblioteket som jag behöver för min onlinekurs och skulle fått för minst en vecka sedan nu. Visst att den personen förmodligen också behöver boken men man borde respektera systemet och jag har stått i kö i en månad...
- Ledig onsdag och flera planer för en underbar dag. Istället väcktes jag 8.30 av byggarbetare som tydligen skulle byta våra fönster just då. De stannade i tre timmar, vilket innebar att jag fick avboka både yoga och art workshop. Whoop...
Sen när jag skulle fixa lite ärenden hade jag helt lyckats missa att det ösregnade, hehe. Gissa vem som blev totalt genomdränkt?
Men onsdagen avslutades i alla fall med två effektiva timmar gympa och värkande magmuskler.
- Dessvärre värkte mer än bara magmusklerna efter gympan, och av fel anledning. Jag kan nu lägga till fotleder på min långa lista av "överbelastningsskador", eller som jag själv kallar det: en kropp som är mer trött på gymnastik än vad huvudet är.
Det är i alla fall bra att vi har tillgång till Athletic Trainers på skolan, så där ska jag börja hänga två gånger i veckan igen.
Och så lite flyt också:
- Att "utmana ödet" med hur lite jag kan plugga och ändå få toppbetyg är riktigt dumt och väldigt onödigt, men ännu en gång visade det sig att tentorna här i USA är betydligt lättare än hemma, så jag klarade mig undan igen. Kanske för jag slappnade av och litade på mig själv denna gången istället för att stressa upp mig?
- Nästan fullsatt, tv-sänd basketmatch för killarna mot Hawaii i torsdags kväll. Det var riktigt jämnt och spännande tills så lite som 30 sekunder kvar, men då när det väl gällde gjorde våra killar några missar och inte Hawaii.
Vi är såpass många i cheerlaget igen att alla egentligen bara skulle varit aktiva utmed sidlinjen en halvlek och sedan sitta på läktaren en halvlek, men en tjej saknades och jag fick köra allt istället. Tröttsamt, men roligare än att sitta på läkaren!
Basketsäsongen är slut om mindre än en månad och om exakt en månad kör vi vår första och sista tävling. Vad konstigt att sedan inte ha detta 3-5 gånger i veckan!
PUSS
Middle of the week
Jag inledde veckans cheer med att få en rejäl armbågssmäll mitt i ansiktet så det ömmar en del, men sen blev träningarna riktigt bra! Jag fick ny stuntgrupp som satte allting nästan direkt och vi har äntligen (!) gjort upp vårt tävlingsprogram! I GCO brukar vi göra det i oktober så det verkligen sitter i ryggmärgen på tävling.
PUSS
OC Allstars
Efter en lång biltur (LA täcker en stor yta) så spenderade jag min söndagskväll hos cheerleadingföreningen OC Allstars. En tjej i mitt skollag får i deras all girl level 6 -lag Neon och två andra går i Coed level 6 Shadow.
Det var riktigt kul att se lagen träna och folk var trevliga mot besökande lilla mig.
Tyvärr känns det lite smått surt, för jag hade hittat helt fel info innan jag åkte hit till USA och trodde jag inte skulle ha råd/tid/en chans att tävla i Allstar. Tydligen hade level 6 lagen inte uttagning förrän i september (till skillnad från level 5, som tar ut nytt lag och börjar träna redan i maj) och var definitivt inte farligt dyrt. Mina lagkamrater tror att jag absolut hade kommit in i Neon...
Men men, det är som det är. Jag trodde skollaget skulle ta mer tid och vara på högre nivå. Jag älskar mitt lag och personerna i det, men känner mig oftast inte utmanad nivåmässigt. Hade jag snackat med de i laget som tävlar Allstar tidigare under säsongen hade de kanske kunnat fixa in mig, men jag har mer bondat med dem först på senaste tiden.
OC har tydligen en av Kaliforniens största och bästa hallar.
PUSS
Trettionde Januari TvåTusenSexton
Min lördag började hyfsat tidigt i och med att jag befann mig på gymmet klockan halv tio för
Power Yoga. Jag körde yoga på Fysiken i Göteborg någon gång då och då- och även hemma i lägenheten vissa hurtiga morgonar- men det var ett bra tag sedan.
"Yoga en lördag morgon är säkert sådär mysigt och soft" tänkte jag.
"This is probably the toughest yoga class we have here" inleder instruktören med.
Bra där Rebecca...
Men jag krigade mig igenom det och efteråt känns det ju alltid sådär härligt, så jag ska nog våga mig dit någon annan lördagsmorgon också.
På eftermiddagen var det matchdags för tjejerna, som spöade skiten ur Cal State Fullerton och vann med 27 poäng- whoop!
Efter matchen åkte jag, Cheryl, Jayme, Chelsey och Shaianne till Menchines för min första FroYo sedan i början av december. I höstas åt jag det nog en gång i veckan (minst) så jag hade saknat det en hel del, haha.
PUSS