Mitt 2016 delas av naturliga anledningar upp i två delar eftersom jag var i USA till 1 juni och sedan hemma på svensk mark igen. 

Andra terminen i USA innehöll både mer äventyr och samtidigt mer vardag än första. Jag hade kommit in i mitt liv i Los Angeles, gick intressanta kurser och höll på massor med cheerleadingen fram tills säsongens slut med tävling i mars. Jag kom hem från tävlingens andra dag sent på kvällen och ägnade en oerhört effektiv timme till att duscha, byta om och packa om mina väskor. Sedan bar det nämligen av till Hollywood där familjen som anlänt bodde på ett hotell innan vi tidigt på morgonen skulle bege oss till Las Vegas. Snacka om intensivt dygn haha! 

Men det var 2,5 riktiga toppenveckor med tävling med underbara laget, Las Vegas, San Fransisco och även LA med familjen minus Eve. Vi gjorde det mesta av tiden vi hade och tog oss igenom en hel del Bucket List-saker.

Sedan blev det ganska mycket vardag igen tills Eve och Hanna anlände i maj och då började Bucket List pt 2, haha. Efter att ha försökt få biljetter till inspelningen av Ellen DeGeneres show i 8 månader hade jag lyckats endast ett par dagar innan vi lämnade Cali, så det blev en perfekt avslutning på min tid där! Slutligen följde en vecka i New York, som även den var helt fantastisk och innehöll mängder av saker man länge velat se och uppleva. Jag är så oerhört glad att både min familj och sedan Eve och Hanna flög över Atlanten och upplevde alla dessa saker med mig! 

Ser man tillbaka på året i USA så var det nämligen under dessa totalt 5 veckor som jag upplevde och gjorde som allra mest. Visst gjorde jag roliga saker resten av året och lärde känna många härliga människor (framför allt i laget), men det kunde också bli väldigt ensamt och var inte alls en ren dröm 24/7, vilket många verkar tro.

Mina första veckor tillbaka i Sverige i juni var också några av årets mest intensiva- med Lollos möhippa, Andreas bal & student, min gamla klass examen och bröllopet, innan det sedan blev en jobbarsommar som dessvärre inte bjöd på så mycket strandväder.

I augusti flyttade jag tillbaka upp till Göteborg och började i en ny fysioterapiklass för sista året på Sahlgrenska Akademin och Göteborgs Universitet (eller?). Också en hel del vardag där, men mer saknad sådan! 

Jag tog steget från danslärare till cheerleadingtränare och är så oerhört tacksam över att ha Kittycats i mitt liv. Att bli tränare för de 23 tjejerna tillhör bland det bästa med detta året, även om de testat mitt tålamod en del haha. Samtidigt är det också en stor tyngd att jag inte själv är aktiv och tävlar denna säsongen, även om mina hand- och fotleder vet att det är rätt.

Jag tog istället upp dansen igen efter 3 års uppehåll och det känns jätteroligt! 

Ja, man skulle såklart kunna skriva en himla massa mer, men detta blir redan ett oerhört långt inlägg så vi nöjer oss här. Tankar inför 2017 tar vi någon annan dag, för nu ska jag börja fixa iordning mig för att fira ut 2016 och in 2017 med ett gäng riktigt nära vänner som jag träffar på tok för lite.

GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!

Efter den där minst sagt frustrerande och långa skoldagen i måndags så begav jag och Kristin oss till Fysiken för deras julkväll med medley-pass, lekar, tävlingar och julmys. Mycket trevligt!

Vi körde ett 90 minuters Les Mills-medley (phew!), 30 min Trigger Stretch (aj...) och tillsammans med Farshad från T4 så gick vi med lättsam tävlingsinriktning all-in för alla moment, i sann fysio-anda.

Farshad lyckades bland annat övertala mig att klättra upp på hans axlar och det är lite komiskt för jag brukar alltid säga åt de som ska upp på mina axlar att det inte är några problem, men jag kände nu själv vilken skräckblandad förtjusning det är! Tyvärr var underlaget inte fall-vänligt och folket runt omkring inte lika erfarna på att fånga som vi är i Berghalla, så jag valde faktiskt att hålla kvar en hand i Kristins, men det var häftigt ändå! Mersmak på den, haha.

Vi pratade och umgicks även en hel del med en massa härliga Fysiken-instruktörer, som är de andras kollegor.

Andra veckan i december och näst sista veckan på praktiken. Jag vet att jag typ alltid säger såhär, men shit vad tiden går fort! 

Asså hur gullig?! 

Mindre gulligt... Jäklar vad förbannade vi var! Och genomfrusna!

Inte bästa kombon med en väckarklocka som ringer 6... En fördel med att komma tillbaka till skolan igen blir den extra timmen sömn jag får tillbaka varje natt eftersom jag inte haft vett att lägga mig tidigare än innan, haha.

Eve tyckte 8 matlådor var sjukt. Standard tyckte jag.

Terminens sista dansklasser är över för denna terminen och jag ska verkligen försöka dansa för samma lärare till våren- awesome! 

Och så är det ju de där tillbakablickarna som Facebook påminner en om varje dag. 

Seriöst, hur svårt ska det vara?! Nu får jag passa på att duscha på gymmet, dansen, praktiken och Kristin. Visst att det funkar, men det är bra omständigt att alltid ha med sig en massa grejer, plus att det suger att tex inte kunna ta en varm dusch såna här kvällar när jag är jättefrusen i lägenheten!

# studentmat

Såhär virrig kan man bli sent efter dansen... Ja det hade ju varit något att hoppa på fel buss vid den tiden!

Lördagen bestod av lååååångträning med pluttisar som lyckades hålla fokus i 4,5h och sedan en catch up-fika med Aron. Mycket bra tycker jag. Kidsen ville såklart köra mannequin challenge och fick köra med Kittens, som är minior level 2.

Screenshot från filmen på en del av iscensättningen. Vi tränare var ändå imponerade över dessa typ 45 pluttisar!

Pluttisarna är förresten färdigtränade inför lördagens tävling och hade ikväll djurtema- how cute?!

Innovativ som jag ibland (fast ganska sällan) är, så lyckades jag göra en slev av aluminiumöverdraget och få i mig den välbehövda kvargen haha.

Hur många Badass-poäng på den?

Jag visste att det skulle bli väldigt intensivt att träna Kittycats lördag förmiddag, komma till Fbg vid tre, fixa sig upp till tårna, vara på fest tills någon gång efter midnatt och sedan sitta på första tåget söndag klockan nio för en heldag med cheer. PHEW...

Men det hela höll på att gå åt skogen när jag på natten mellan lördag och söndag somnade på spikmattan (!) vid halv två, utan att ha ställt alarmet eller satt i mobilen i laddaren!
Det som räddade mig var att mamma var tvungen att åka från jobbet för att köra mig till tåget och ringde mig kvart i nio för att kontrollera att jag var redo... Och att min mobil faktisk fortfarande levde på ynka fyra procent!
Jag väcktes i alla fall där och då, så det blev bara att flyga upp, kasta ner sakerna i väskan och åka!
Men jag hann, fixade mig på tåget och söndagen flöt på kalasbra därefter.
Ibland gäller det verkligen att ha flyt...

Supercheersöndagen började med lagfrukost ute i Långedrag hos en av våra helt fantastiska lagmammor. En mysig förmiddag som förutom gofrulle innehöll stuntade, dräktprovning och soffprat inför tävlingen.

Sedan var det dags för Showcase Camp i Berghalla, först 2,5 timme med level 1-2 och sedan 2,5 timme med level 3-6. Lååång dag att vara tränare- men oerhört kul!
Vi tränare var uppdelade på olika stationer (gymnastik, dans, stunt, pyramid, hopp/ramsa) och så fick de fem lagen i hallen gå runt ett varv innan vi körde uppvisning för varandra. Detta för att peppa inför tävling och slänga in en superträning där alla lag kunde få del av alla tränares expertiser.
Kittycats körde för första gången någonsin inför så mycket folk och wow vad bra de körde! Det var någon mini-miss men ärligt talat tror vi det hade varit bra nog att ha på tävlingen! Wow!

Lagtröjorna hade kommit (vilket innebar högpitchade skrik från tjejerna haha) och alla andra tränare ville typ äta upp våra pluttisar- så söta!

Andra veckan på praktiken har varit väldigt självständig, vilket är kul och häftigt!
I övrigt har jag försökt ta det lugnt rätt många vardagskvällar, för det kände jag att jag behövde efter ett par fullspäckade veckor. Helgen var oerhört fullspäckad från och med lördag morgon, så jag fick ta en fixarkväll på fredagen- vilket kanske inte låter så kul, men ibland får man ta den smällen för att det ska gå ihop.

Helgen skrivs det mer om sedan, men det har blivit många timmar cheer och tjejerna (som varit lite väl flamsiga på sista tiden) har skärpt till sig och kört superbra! Det värmer mitt coach-hjärta något enormt!

Nu är det tidig söndag kväll och jag har precis kommit tillbaka efter drygt ett dygn i Falkenberg.

Mina pratiga men tappra pluttisar kämpade sig igenom hela 3 timmar och en kvarts träning igår, bland annat med gästtränare från mina gamla Cougars-rivaler, Cheer Infinity Envy från Malmö. Vi må vara/varit rivaler på tävlingsmattan men stämningen mellan föreningarna är mycket god och tränarna hjälpte verkligen tjejerna massor. Det var också endast tre veckor kvar till deras första tävling!

Hemma i Fbg på kvällen så var jag, Veronika & Sandra barnvakter åt Veronikas systerdotter Filippa och då blev det hemmalagad pizza, princessklänningar och disco, haha.
Ja, i alla fall till 2,5åringen somnade vid åtta- sen blev det Så Mycket Bättre och en massa välbehövt snack för oss något äldre.

Idag har vi firat pappas födelsedag och fars dag hemma hos oss. Självklart satt jag mest ihop med Elin, som nu blivit så lång att jag inte längre behöver böja mig ner för att krama henne- hjälp!

Min start på veckan har varit... frustrerande!
Har haft väldigt lite tid i skolan vilket inneburit en massa tid att fixa med ärenden, men dessa ärenden har inte gått min väg. Inte . Ett . Enda !
Så samtidigt som jag känner mig medveten om hur betydelselösa dessa problem är och känner tacksamhet över att ingenting är värre så är det bannemig väldigt frustrerande ändå, haha.

Som tur är så kan ju saker i alla fall vända. I måndags när jag kom till skolan för seminarium så riktigt kände jag mitt fysiska stresspåslag sedan förmiddagen (ironiskt nog precis sånt vi läst om i denna kursen!) och valde att avvakta ett tag innan jag erbjöd mig att ta mig diskussion, men det blev ett bra seminarium resten av dagen fortsatte i positiv anda. Unnade mig lite Espresso House och senare fick jag boxat ut lite frustration på Body Combat och skakat loss på Sh'Bam. Så himla skönt!
Och som avslutning unnande jag mig en köpesmoothie, för varför inte? Såna här extremveckor är jag helt för att använda belöningar haha.

Tisdagen gick förresten lite i samma spår, det vill säga att examinationsförberedelserna i skolan flöt på bra men ärendena gick åt skogen... Försöker någon högre kraft testa mitt tålamod? Haha.
Men man kan välja att se på det såhär: hellre att ärendena skiter sig än skolan!

Efter att ha kommit i säng mellan ett och två så blev det lite tufft med en lång lördag, men den var riktigt toppen!

Först ut var såklart cheerpluttisarna, som såhär sista träningen innan höstlovet hade tema Halloween.
Två tjejer var bortresta så då fick jag och Palmen hoppa in och kasta lite i programmet. Det är så kul att lyfta och kasta pluttisarna, för de är ju så himla lätta och tycker vi kastar så himla högt, även om vi egentligen håller tillbaka mycket haha.

Kvällen hade varit inbokad och efterlängtad sedan drygt någon månad!
Det var nämligen dags för spelkväll med mitt hederliga gamla gäng, som dessutom utökats en del under det året jag varit borta.
Våra omgångar av Helt Hysteriskt och Twister kan ha varit det roligaste jag upplevt i spelväg- jäklar asså!
Just Twister hade det dessutom hetsats kring i chattgruppen i flera veckor, så där hade spänningen byggts upp! Även om jag inte vannn varje omgång så fick jag i alla fall äntligen visa vad jag gick för i detta spel som passar mig mycket bra, haha.Väldigt synd att Lars charader av Carolina Gynning inte hann fångas på film!

Detta lilla glappet i uppdateringar har berott på en väldigt fullbokad helg, men så får det lov att bli. Framför allt när helgen varit fullbokad av en massa roliga saker!

Min fredag inleddes med motsvarande heldag i skolan, fast skriva arbete hemma hos Malin. Det var svårt att inte känna sig avis på hennes stora och superfina lägenhet! Längtar tills man har något mer permanent och kan satsa lite mer på den. Det vill man ju inte göra i dagsläget när man flyttar varje år och inte vet hur den kommande lägenheten kommer se ut liksom.
Arbetet gick i alla fall väldigt bra och det var väldigt trevligt! Även om det ofta blir väldigt effektivt när man jobbar i skolan så kan det kännas skönt att få miljöombyte ibland.

Sedan var det dags för Danskväll på Fysiken. De hade bjudit dit gästlärare för att hålla i specialpass, byggt upp en scen i träningssalen och hade olika smakprover och snacks. Alltid kul med något extra och jäklar vad roligt detta var!

Jag stannade på tre av fyra pass- dels för att inte pusha knät för mycket (impro-tejpningen funkade nu också) och mest för att jag behövde lite tid att ta mig hem, fixa mat, duscha och fixa mig för en liten utgång. Kvart i tio mötte jag upp Emma på Avenyn och så tog vi varsin drink på ett trevligt ställe. Just nu lyckas vi ofta att ses var tredje vecka, vilket känns toppen!

Vid detta laget vet många av oss att mina torsdagar består av av skola och danspass gånger två. Har vi heldag i skolan till fyra så blir det rätt stressigt och intensivt, men ändå underbart- som det ska vara när man brinner för det man gör!

Förmiddagen innehöll vår sista praktiska lektion med Anna och Maria (snyft) så nu blir det inte fler vettiga diskussioner medan man ligger på en matta på golvet. Eftermiddagen ägnades åt grupparbeten och för att vara en rätt stor grupp på nio pers så fungerade det förvånandsvärt bra! Grupparbeten tenderar ju att vara lite knepiga och i en så högpresterande klass där alla generellt tidigare varit vana vid att vara den som bossar så kan det skava en del när flera anser att det ska vara deras sätt som gäller.

Efter skolan skyndade jag hem för att byta om och byta packning, och sedan var det bara att bege sig mot Dansforum.
Jag hade fått plötsligt ont i knät någon dag tidigare och var lite osäker på om jag borde dansa, men förra veckan hade varit en sådan endorfinrush så jag kände att jag verkligen ville åka dit och i alla fall testa.

En sjukt härlig grej hände på dansen!
Jag hade hållit tillbaka en del på grund av knät och när vi började öva vår nya koreografi till räkningar så kände jag mig verkligen inte så taggad på den. MEN sen när vi körde första gången till musik (Unstoppable med Sia) så blev det som en helt annan dans, med så mycket power och flow som man ville ta ut till fullo i varje steg! Häftigt hur samma steg kan kännas så annorlunda beroende på musikval!

Mindre positivt var dock åksjukekänslan som envist klamrade sig kvar i kroppen och huvudet i någon timme efter att teknikklassen med snurrfokus var slut. Jag har ju lite problem med åksjukekänsla (inga kräkningar eller så men själva känslan) typ på flyg och nöjesparker, och samma känsla kom då alltid efter att det blivit lite för många och för snabba snurrar där det till slut blev svårt att hålla tekniken.
Men jag avslutade kvällen med att äta soppan framför en film, så det var ingen fara med mig.

I lördags efter att Josefine och Christophe gett sig av redan vid klockan 6 så kunde jag lägga mig i sängen igen, men bara i någon timme!
Denna lördag väntade nämligen en skräddarsydd ledarutbildning för oss tränare i GCO. Sisu står bakom flera av kurslitteratursböckerna i min bokhylla och är väldigt stora på området i Sverige, så det kändes jättebra att vi fick gå en utbildning hos dem!

Enda nackdelen är att det krockade med Kittycats träning och även om Anna säkert klarade det jättebra på egen hand så vill jag inte missa något alls med pluttisarna haha. Kontrollfreak eller bara väldigt passionerad för det jag gör? Kanske en lien kombo av båda

Utbildningen var i alla fall väldigt bra och det är alltid kul de få tillfällen man träffar alla andra tränare, så två timmar upp!

Efter att ha halkat runt i danssalen på sockar de senaste veckorna (barfota är det för jäkligt för de stackars fötterna att snurra...) så hade jag nu lyckats leta fram mina gamla trogna "foot-undies" (aka fottrosor) för bättre grepp mot golvet.

Danstorsdagen (som den numera kallas) levererade verkligen! På jazzen gjorde vi klart en kul koreografi och redan förra veckan fick jag en stark känsla av att min förmåga att snappa steg supersnabbt hade kommit tillbaka. Booyeah!

Jag har lärt känna ett par enäggstvillingar från Borås som går i båda mina grupper så på timmen mellan klasserna sitter vi numera tillsammans för stretching och diverse prat.
Vi har aldrig varit jättemånga på teknikklassen Jumps & Turns (vilket förvånar mig när den bara finns tillgänglig en gång per vecka) men ikväll blev det endast vi tre!
Vi har samma lärare i båda våra klasser (gillar henne skarpt) så hon känner oss rätt väl som dansare vid detta laget och pressade på tills benen bokstavligen talat skakade!
Det var länge sedan jag upplevde det sist, men vilken härlig känsla det är! Att stå vid sidan och känna hur benen skakar under en men när musiken går igång så klarar man fortsätta köra ett tag till! Love it!

Måndagar är min riktigt långa dag, men har man ingen tid att pausa och känna efter så flyter det på fint!
Heldag i skolan 8.30-16.15 var inte så tufft när dagens ämnen var Tillämpad Avspänning i teori och praktik samt färdighetsträning med en massa liggande, sittande och stående övningar.
Dessutom fick vi listan över handledare till våra C-uppsatser (examensarbeten på en halv termin heltid) och en av våra två handledare var just den vi önskat så vi är mycket nöjda!

Sedan bar det av i full fart till Bergsjön för att träna pluttisarna. Eller ja, vet inte om jag kan kalla dem pluttisar länge till... Den sista 8-åringen fyllde idag 9.
Mina kattungar (låter det bättre? haha) kämpar på och utvecklas som tusan hela tiden, men de är inne i en lite trotsig och flamsig period. Förmodligen är vi tränare inte längre skrämmande och nya som i början, så de vågar ta ut svängarna mer.

Dagen avslutades med en tripp till gymmet och lite småfix i lägenheten. Klockan närmar sig midnatt men det gör inte så mycket för imorgon går jag faktiskt endast 13-14.30. Japp, jag är minst lika chockad som ni!

Veronika tycker jag ska blogga en massa så hon har något att läsa, men hur kul är det ibland att blogga om sin rutinfyllda vardag?
Även om jag faktiskt gillar rutiner så känns det kanske inte jätteparty att skriva igen om hur jag varit i skolan, tränat Kittycats och avslutat på gymmet. Mina klassiska måndagar från 8-22 liksom.

Men skolan var intressant såhär första dagen om psykisk ohälsa. Eller ja, jag tycker ju typ alltid skolan är intressant (lyllos mig) men när man inte ska ha någon stor tenta eller examination så kan man låta sig slappna av på ett annat sätt och bearbeta materialet för personlig utveckling, inte sakinlärning. Softare approach såklart men också intressantare diskussioner i många fall.

Kattungarna då? De jobbar på oerhört duktigt (trots en del obligatoriskt flams) och utvecklas sååå mycket. Mitt coachhjärta blir varmt av stolthet typ varje träning! Idag bad några grupper om att få testa stuntsekvensen de ska tävla med, och satte den direkt! Icke-cheerfolk fattar kanske inte förra meningen men kort och gott älskar jag att jobba med de "små" kidsen.

Ja, man måste ju älska våra lärare haha. Och tummen upp för att sista timmen innebar målande och olika färger för att få en tydligare bild av stress fysiologiska effekter på kroppen- study method me like!

= låna böckerna i mitt namn, reservera samma böcker i mammas namn och sedan ta bort reservationen dagarna innan återlämning för att låna om i mitt namn. Hade någon annan ställt sig i kö efter mamma hade hon fått behålla reservationerna och låna böckerna åt mig. Ibland lyckas man använda systemet till sin fördel hihi.

Lite lagom mängd böcker för 4 veckor? Jag lär inte läsa ens hälften, men man vet aldrig vad från litteraturlistan som kan komma att behövas så när möjligheten finns så är det lika bra att ha dem till hands.

Oj oj vad lätt man fastnar då...

Första oktober hade jag sett fram emot sedan länge- det innebar nämligen koreografidag för pluttisarna!
Eftersom det är så många aspekter bakom att sätta ihop ett cheerleadingprogram som både ser snyggt ut och som maxar poängen så gör vi i GCO så att vi flyger in amerikanska koreografer till de högsta lagen och har 4 erfarna personer i föreningen som sätter ihop övriga. För Kittycats del blev det två tränare från Bobcats/Wildcats och extra spännande var att detta är första gången de tar sig an att göra ett helt program från början till slut.

Att lära ut 2,5 minut av steg, placeringar, rörelser och moment tar såklart lång tid och trots att vi förlängde träningen till över fyra timmar så hann vi bara hälften haha... Men hellre att kidsen verkligen lär sig och att koreograferna kommer tillbaka en annan lördag än att allt hastas igenom. Pluttisarna klarade faktiskt av det där med fokus i 4,5 timme oväntat bra, framför allt med tanke på att Senior lvl 1 Pumas var i hallen och hade koreografiträning samtidigt! När det är andra lag i hallen samtidigt som oss blir det nämligen annars lätt många blickar ditåt och frågor som vilket lag det är, vilken level och vad som krävs för att komma in där. Det är ju fullt försteåligt när vi har yngsta åldersklassen och första tävlingsnivån- en ny dörr har precis öppnats för dem. Och det är roligt att coacha dem detta första år i ett satsande tävlingslag!

Säsongens första tematräning blev rosa eftersom oktober står för breast cancer awareness.

Inför kvällen hade jag och Kristin hurtigt tänkt kombinera hemmaspa med plugg, men när det väl kom till kritan behövde vi ha en pluggfri dag. Vi körde på hemmaspa ändå och sen joinade Martin oss för taco och film. En alldeles ypperlig lördagskväll tycker jag, framför allt efter en intensiv vecka och fokuskrävande dag.

Efter drygt tre år utan att ta dansklasser eller "dansa aktivt" så har jag bestämt mig för att ge dansen en chans igen. Jag tappade ju gnistan rätt rejält efter käftsmällen att jag inte kunde komma in på proffsutbildningar med mina knäppa leder och då kändes det lite som jag hade tagit mig så långt jag kunde.

Under dessa år har jag saknat det väldigt mycket och gnistan kom tillbaka redan under danslägret med Stockholmsskolan Base23 på Fuertoventura sommaren 2013 (vilken vecka!), men jag har helt enkelt inte haft tid att ta danskurser parallellt med cheerleadingen.

Jag har bokat upp mig på två kurser denna termin på underbara Dansforum - Jazz fortsättningsnivå och Jumps & Turns. När jag slutade hade jag nyligen tagit mig upp till Jazz nivå mellan/avancerad (högsta på "fritidsnivå") och jag älskade dessa fantastiska men svåra och utmanande klasser väldigt mycket- men efter dessa år av uppehåll är tekniken absolut inte där längre haha. Det ska dock bli kul att se om och i så fall hur snabbt jag kan ta mig tillbaka till där jag var!
Det som talar emot mig är väl att jag då dansade 10-20 timmar i veckan och nu får nöja mig med 2h 45 min... Men bättre än inget och denna gång gör jag ju det bara för nöjes skull och inte som någon satsning.

Shit vad slut jag var... Men jag kunde gå utan större problem idag faktiskt. Det var bara alla trappor på Hälsovetarbacken som kändes en del.

Detta skrevs egentligen för två veckor sedan MEN som flera gånger förr efter den senaste uppdateringen så har det inte velat funka med uppladdningen av en massa bilder... But here we go, finally.

De som följer mig på Twitter har nog inte lyckats undgå vad jag njuter av allra mest med OS i Rio- artistisk gymnastik!
Disciplinen finns inte i Falkenberg så det var truppgymnastik jag höll på med (och älskade), men jag har alltid älskat att kolla på AG, framför allt på världsnivå. Tekniken i det dessa atleter utför- jag tror inte folk som aldrig har hållit på med gymnastik kan förstå svårigheten i det. De kan förundras och tycka det är häftigt, men det är svårt att gissa sig till all den styrka, disciplin, precision, hårda träning och psyke som såna sjuka volt/skruv-serier kräver.

I artistisk gymnastik avgörs det oftast på tiondelar eller hundradelar av en poäng. USA krossade motståndarna med otroliga 8,5 poäng ner till tvåan!

Så Simone Biles vann med större marginal än om man lägger samman vinstmarginalerna från alla OS 1980-2012. Sinnessjukt! Är det typ definitionen av utklassning?!

Hur klantig får man vara?

Bara WOW! *take a bow*

Sedan jag kom hem från USA för en månad sedan har jag varit på två cheertryouter (hej hej mördarträningsvärk i hela kroppen!) samt tagit en promenad med Lollo. Punkt, haha.
Tiden, orken och motivationen har turats om med att inte riktigt finnas där. Jag har i alla fall kunnat stilla mitt samvete lite med att jag cyklar till och från jobbet varje dag och snittar på hela 20000-25000 steg per arbetsdag.

Ehm, helgerna sticker ut en hel del ur statestiken haha.

De två senaste somrarna har jag haft sommarkort på Friskis och faktiskt tränat en hel del efter jobbet eftersom vi delar byggnad, men nu var jag helt enkelt sjukt otaggad på att gymma. Då får man försöka sig på löpning, promenader och hemmaträning istället.
Efter några veckors om och men så var det igår dags för mitt första löppass på hela 1,5 år och jäklar vad segt det var att släpa sig ut när man visste hur jobbigt det skulle bli haha. De första stegen gjorde det ont överallt men det lugnade sig efter en stund och jag lunkade på i väldigt långsamt tempo. Dock invigde jag mina nya skor och det tar ju alltid sin lilla tid att bli bekväm med så det var fötterna som gjorde fruktansvärt ont största delen av mina drygt 4 km. Det blev min långsammaste snittid kanske någonsin - 1m15sek långsammare per km än tidigare - men det första passet är i alla fall gjort!

Idag var mina lår härligt/plågsamt slut, men jag tog mig i alla fall ut på en promenad i skogen. Försöka få in en bra vana igen liksom.

På tal om fötter så har mamma varit gullig och skaffat nya inlägg till mig. Jag använder hennes förra arbetsskor som haft hennes inlägg och de har inte passat mina fötter och gjort ganska ont. Sedan när jag hörde att en jämnårig kille på jobbet hade varit med om att plantarfascian (senstråket under foten som går från häl ut till alla tår och håller upp fotvalven) hade gått av (AJ!!!) så kände jag att det är oerhört dumt att gå så många timmar på betonggolv varje dag med fel inlägg!