Vi har skrikit, tjoat och dragit oss i håret hemma i tv-soffan.
Jag vet inte om jag någonsin har känt mig så engagerad i ett mästerskap och verkligen velat att det ska gå vägen för Sverige.

Domaren förstör en hel del och redan efter fem minuter sa vi att hon kändes opartisk.
Sverige fick ett mål bortdömt och skapade så himla många chanser och var så himla nära.
Då är det extra tufft att man inte får med sig den där lilla turen som ibland krävs.
Usch, jag lider verkligen med spelarna i deras tårar och förtvivlan.
Jag vet hur hemskt det är att förlora en viktig match, och detta är på en väldigt mycket högre nivå.

Nej, men all respekt till ett underbart svenskt damlandslag!