Lättnaden och glädjen av att ha tagit mig förbi detta sista riktiga eldprovet är total!

Vi snackar "studsa på små rosa moln-lycka"!

Det var nästan så jag vad tårögd både före och efteråt, men av helt olika anledningar. Självklart har man gått och tänkt väldigt mycket på detta.

"Antingen så håller det eller så håller det inte. Lika bra att få veta."

Jag kan med glädje rapportera att det inte kändes alls i armbågen. Allt slit har lönat sig! 

Det blev både rondat flickis och rondat flickis salto- och nu är jag galet gympataggad igen!