Bildbomb: San Francisco

Förutom att besöka Alcatraz och Hunger Games - The Exhibition så blev det även en hel del klassiskt turistande i San Francisco.

Man känner sig nog aldrig mer som en turist än när man åker en guidad tur i en dubbeldäckad buss utan tak...

Eller när man har en mamma som inte bara ska ta kort på precis allting- vi barn ska även vara med på alla dessa kort. "Åh, ställ er framför dessa fina träden så ska jag ta kort" eller "Barn, ställ er framför turbussen så jag får ta kort". Och alltid med både systemkameran och mobilen. Jag har utnämnt henne till Turisternas Turist, men jag älskar henne oerhört ändå, haha.

San Francisco erbjöd flera olika bussturer som alla var intressanta men guiderna varierade. En av guiderna verkade aldrig särskilt nykter om man säger så, vilket var något Andreas tyckte var jättekul medan mamma snabbt tröttnade på. Vi kommer i alla fall allihopa minnas Bobby Lee (som troligen inte hette så från början) från San Francisco!

Det var mysigt att strosa runt nere i vattnet vid i Fisherman's Wharf och vi avundades medelhavskänslan i grannsamhället Sausalito där alla lyxiga villor låg utmed ett berg och därmed allihopa hade havsutsikt (för x antal miljoner dollar styck såklart).

Vi hade i alla fall fin utsikt och sol i väntan på bussen från Sausalito till naturreservatet Muir Woods... Bussen kom till slut men alla fick inte plats- däribland vi.

Vi besökte berömda chokladfabriken Ghirardelli (vars chocklad jag lustigt nog såg att jag faktiskt själv hade i kylen när jag kommit hem) och åt den troligen dyraste glassen (hittills) i våra liv- för 12 dollar styck! Den var väldigt god, och så även gratischokladen som delades ut, men jag vetetusan om jag skulle betala cirka 100 spänn för glass vid upprepade tillfällen.

San Francisco är känt för att vara en stad full av backar och trots att vi allihopa försökte så var det svårt att få rättvisa bilder att visa hur oerhört branta många backar var som bilarna både körde i och stod parkerade i.

Det blå huset i mitten är ett typiskt exempel över de fina och karaktäristiska husen man såg mycket av runtom i staden. Och husen låg alltod kloss i kloss, men tydligen enligt brandlagarna med 1 inch mellanrum (2,5 cm).

Lombard Street har den inofficiella titeln "Världens krokigaste gata".

Typiskt kännetecken för San Francisco som idag dock knappt är i funktion, endast en sträcka och främst för turister: Cable cars (spårvagnar).

Och slutligen så nej, självklart missade vi inte den attraktion San Francisco är allra mest känt för - Golden Gate Bridge!

PUSS

San Francisco: Hunger Games - The Exhibition

Det var i höstas någon gång jag först hörde talas om Hunger Games - The Exhibition (utställning). Troligen när vi gick på sista filmen på bio...

Stort och troget fan som jag är så kollade jag såklart upp detta spektakel, som det visade sig skulle öppna i februari i San Francisco.

"Okej, nåt sådant kan jag ju faktiskt inte missa! Fast det blir nog svårt att få med mig någon både schemamässigt och ekonomiskt... Vilken helg passar det mitt schema att ta en tripp solo till SF?"

Japp, jag planerade att till och med åka själv till San Francisco endast för detta ändamål. När jag berättade om mina planer för mamma sa hon dock att de kunde göra utrymme i schemat under vår resa dit när jag ändå skulle vara på plats, och i slutändan visade det sig att både pappa och Andreas ville följa med.

Utan att ha läst en enda bok och endast sett två filmer vardera fick de troligen inte ut lika mycket av utställningen som mig (som såklart läst alla böcker och sett alla filmer- ett par gånger), men då får de skylla sig själva, hihi. För jag var nämligen ungefär som ett barn på julafton!

Där fanns District 12, tåget till Capitol, träningsarenan, District 13 mm. Massor med kostymer, informationstavlor och en del interaktiva grejer, som att man kunde träna kampsportspositioner inför hungerspelen eller sätta ihop sin egen propagandavideo.

Avslutningsvis fanns det fantastiska bilder som fans målat.

Platsen för utställningen, Palace of Fine Arts, var oerhört vacker!

PUSS

San Francisco: Alcatraz

Rörde man sig utmed vattnet i San Francisco (området Fisherman's Wharf) så kunde man se Alcatraz Island ute i vattnet.

På fredagen tog vi färjan till den ökända fängelsön, som ligger cirka 2,2 km från San Franciscos fastland.

Fängelset för USAs "värsta av de värsta" var aktivt från någon gång på 1920-talet tror jag, tills 1963. Då hade väderförhållanden nött på byggnaderna som ansågs för dyra för att rusta upp och dessutom började befolkningens synsätt till fångar ändras. Istället för att bara låsa in dem och hålla dem borta började man vilja jobba för att de skulle kunna komma tillbaka som en fungerande del av samhället.

Jag förstod inte helt men som en del av en fredsuppgörelse fick indianerna lagligt ockupera ön efter fängelset stängts. Hela ön klassas som en nationalpark.

Vi fick gå runt fängelset med audio-guide i headset. Mycket intressanta fakta och berättelser om olika individer!

Typisk cell

Isoleringscell

Om man misskött sig riktigt illa stängdes man in i totalt mörker.

Så nära men ändå så långt borta... Det är omdiskuterat om det verkligen var "omöjligt" att fly, eftersom det numera varje år hålls tävlingar där de simmar fram och tillbaka trots strömmar och kyla.

Visst liknar silhuetten lite New York?

Tre män lyckades faktiskt fly efter att ha tillverkat konstgjorda huvuden för sängarna och brytit sig igenom ventilen med skedhandtag! Om de drunknade eller lyckades fly vidare är oklart, för de sågs aldrig till igen!

Vi såg faktiskt en gammal fånge, som var där för att signera sin bok. Idag 87 år gammal.

PUSS

Back in LA

När man reser med endast carry-on får ingen vätska vara mer än 1dl. En utmaning men hanterbart.

Sent igår kväll (söndag) var vi tillbaka i LA efter ett Spring Break på vift.

Vi tog in på hotellet i Hollywood men åkte till Northridge på morgonen för att visa familjen runt på skolområdet och tvätta. Nu är de tillbaka i Hollywood men jag stannade kvar i lägenheten för att plugga och imorgon gå veckans enda skoldag.

Ett sånt hemskt ångestmoment det har varit att morgondagens deadline närmat sig utan ett enda svar på alla mina mail... Detta var verkligen ett mirakel i sista stund för mitt kommande betyg.

Bad mamma ta med sig svenskt godis och hon tog med tillräckligt för att jag skulle kunna leva på godis tills jag åker hem, haha!

Nötter (för dyrt här för en student), Blutsaft och svenskt kurslitteratur fanns också med i resväskorna till lilla mig.

Jag kommer fortsätta lägga upp bilder- San Francisco härnäst och sedan så småningom bilderna från tävlingen i Anaheim.

PUSS

Bildbomb: Las Vegas Hotels

De flesta bilderna ni sett här tidigare från Las Vegas är på några av de många hotel som trängs utmed the Strip.

Spektakulära utvändigt och minst lika häftiga på insidan! Det var nog allt höjdpunkten med hela Vegas- dessa otroliga hotell med sina olika teman. Caesar's Palace och Venetian var helt klart mina favoriter!

Caesar's Palace:

Här hade man ju gärna testat maten!

Circus Circus:

New York New York:

Bellagio:





Venetian:

PUSS

Bildbomb: Las Vegas by night

PUSS

Bildbomb: Las Vegas by day

Blir sååå taggad på New York!

Mamma säger: "Nu ska vi inte göra något dumt och försöka klättra upp där"

Rebecca tänker: "Åh, låter som en utmaning!"

Och såklart ett litet wedding chapel utmed gatan.

PUSS

Vidare från Vegas

Våra tre dagar i Las Vegas har innehållit mycket turistande och många, många steg i slitna Converse.

Måndag:

Tisdag:

Trippelt den dagliga rekommendationen!

Onsdag:

Las Vegas Boulevard, som kallas The Strip, är cirka 6,7 km eller något sådant så man kunde utan tvekan ta ett par turer fram och tillbaka!

Helt fuuuuuullspäckat med hotell! 

Jag tänkte slänga in ett par temabaserade bildbomber senare, men mest har vi kollat på hotellen utifrån och innuti.

Några dyra shower blev det inte men varenda hotell verkade ha antingen "gamla" artister som Rod Stewart, Britney Spears och Celine Dion, eller någon show av Cirque du Solei. Tror jag såg reklam för minst fem olika (!) uppsättningar av just Cirque du Solei- som jag gärna skulle se någon gång! 

Det var spelmaskiner och kortspel mer eller mindre överallt- till och med på flygplatsen.

Sista kvällen tog jag och spelade för en hel dollar (haha) på Bellagio och först vann jag faktiskt "hela" 20 cent, men de spelades upp igen. Nja, förstår faktiskt inte riktigt tjusningen med att sitta och spela en massa.

Jag tyckte det främst var roligt när jag såg spelmaskiner med teman från filmer och serier.

Tidigt, tidigt torsdag morgon bar det av från Las Vegas till Los Angeles och efter ett gäng halvsega timmar på LAX (som jag ägnade åt att i panik maila sisådär 25 high schools i LA för att få någon att ställa upp på en intervju jag ska ha skrivit en uppsats om innan tisdag...) så flög vi vidare till San Fransisco.

Vi var framme vid hotellet typ halv åtta så vi har inte gjort mycket mer än att äta god kinamat. Nu väntar tre dagar även här!

PUSS

Rätt stavning- wihoo!

Late late Sunday & Early Monday

Intensivt och oerhört tröttsamt - men värt det!

PUSS

Off to Anaheim and USA Nationals

PUSS

Busy busy Friday

Dagens to-do-list inför helgens tävling och sedan SPRING BREAK med familjen:

Efter mycket om och men går jag nu och lägger mig vid midnatt, med hela listan avklarad förutom lite packning som återstår. Bra jobbat! 

Oups vilken start det blev på denna dagen då- två ynka timmars sömn...

Anledningen är att jag och Amanda avböjde torsdagsfest förra veckan men lovade varandra att ha mer "yolo-inställning" våra sista månader här, så när vi fick förfrågan om att gå på hemmafest igår (sista träningen + St Patricks Day) så trotsade vi tankarna om fredagen och hängde på- vilket blev en oerhört rolig kväll/natt hos Monica! 

Jag körde så jag har inte varit bakis, men bara det faktum att somna fem när man ska upp sju leder till rejält jäkla zombie-mode!

Men jag tog mig igenom 2,5 timme Holistic Health och överraskade mig själv när jag lyckades hålla mig vaken genom en halvtimmes meditation, haha.

Efter att ha köpt shorts i skolans färger inför helgen så blev det en lång, varm och stressig biltur på 1,5 timme till DMV (Department of Motor Vehicles) i Glendale. Kombon att min bil inte har AC, att det såklart var jättevarmt, LA's intensiva trafik och att jag hade en tid att passa gjorde att jag inte var på toppenhumör och det byggde bara på min "ångest" inför detta besök.

Har skjutit upp det ett bra tag. Ibland har jag helt enkelt inte haft tid och andra gånger har jag glömt det... Därför var jag rädd både för den omtalade timlånga kön, bittra biträden och megafeta förseningsavgifter....

MEN, jag var klar på en timme (bra för att vara DVM i LA!), hade ett snällt biträde och åkte inte på någon extra avgift alls! Phew! 

Nu är bilen helt lagligt skriven på mig och har registrering som gäller tills 2017.

Tillbaka i Northridge vid halv fem-tiden blev det att köra runt och handla lite grann. Gruppchatten för mitt hotellrum i Anaheim har gått varm hela dagen så att vi ska få med oss allt men slippa fem uppsättningar av precis allting. Mitt rum består förresten av grymt bra folk som alla funkar bra ihop, så vi kände oss väldigt nöjda! 

Förutom gemensamma snacks fick det bli lite nytt smink till moi. Kommer sakna priset på sminket här! 

Väl tillbaka i lägenheten har det blivit att packa, chilla och fixa. Raka benen, fixa naglarna och annat typiskt inför-tävlings-fix. 

Hejdå blå, superglittriga naglar...

På tal om naglar så är såret från när någon i min stuntgrupp låtit sina växa för långt och lyckades spetsa in sin nagel tillräckligt i min handflata för att det skulle börja blöda... Det är anledningen till att jag lydigt klipper mina varje vecka- har blivit riven rejält ett antal gånger haha.

Starten på dubbel packning. Det blir bara en snabb mellanlandning tillbaka i lägenheten på söndag kväll! 

Inte färdigt, men det börjar likna något.

Nu är det hög tid för mig att säga godnatt, med den excellenta kombon av färsk mango och polisserien Graceland.

PS:

PUSS

Themed (and last) practice-week

Animals

70s/80s/Neon

Military/Ready For Fight

St Patrick's Day Green

PUSS

Glädjeämnen i meddelandeform

Att se detta meddelandet när man vaknar ger ju absolut en bra start! 

Mest ser jag såklart fram emot att ha dem här på besök, men visst skadar det inte heller att de tar med sig en massa saker jag vill ha.

Sen fick jag också en extra bra skjuts som start på denna tuffa och intensiva vecka tack vare detta:

Ibland kommer man riktigt långt med "små" medel! 

PUSS

Plugga som en före detta Estetare

Förutom det faktum att min mest spelade lista är "Favorites from musicals" så smyger det ibland in små diskreta hintar om att det stod Estet på studentmössan.

Jag borde kolla upp om det finns studier på ifall färg underlättar inlärandet... Jag tycker i alla fall det gör stor skillnad och har hittat något som passar mg.

 

Hugh Jackman – Who Am I?

 

Jag skulle också kunna ha en följetång här i bloggen under temat "YouTube-klipp Rebecca hittar när hon egentligen skulle plugga", haha....

Ärligt talat, Ariana Grandes imitationer av andra kvinnliga sångersor är klockrena! 

 

PUSS

Competition week!

Tävlingsvecka- whoop! 

Vi är ute i betydligt senare tid jämfört med hemma, så därav tycker jag det är naturligt med extra nerver.

I GCO sätter vi ihop programmet i oktober, får musiken redan innan dess och börjar köra fullouts i typ december. Logiskt sett, när mars och tävlingar kommer så är man i bättre fysisk form, man kan progget utantill i sömnen och det känns som man har bättre koll.

Här gjorde vi progget i februari, körde fullout för första gången förra veckan och fick vår musik idag. Så av naturliga skäl har vi inte samma uthållighet för fullouts och folk har inte superkoll på vart de ska och vad de ska göra på exakt vilka räkningar.

Det går väldigt mycket framåt och jag tror på laget, men jag föredrar ju upplägget där man är ute i bättre tid, haha.

Animal, 70s/80s/Neon, St Patrick's Green & Military

Förutom träningskläder så har jag numera ett helt gäng "accessoarer"...

Handledsskydd, handledstejp och mina nya ankelskydd- rejäla som få!

På bilder ser det ut som jag är den enda som har tagit på mig fel strumpor och har höga svarta, heh...

Kort sagt så SUGER skador! 

I mitt fall tror vi (mina sjukgymnaster & jag) att det är en kombo av mina överrörliga leder och att jag i alla år lagt gymnastikens tunga belastning på dessa leder i hyperextenderat läge. Kraften går åt "fel" håll, vilket troligen över tiden slitit ut brosket på något sätt. Det är teorin i alla fall. Vila och rehab efter säsongens slut ska förhoppningsvis hjälpa! 

Kör jag ingen gymnastik/tumbling funkar det ganska bra, men som gammal gymnastik är det såklart megasurt att inte kunna köra saker jag tidigare kunnat och egentligen fortfarande teknikmässigt kan...

Det nästan värsta med det är att jag fortfarande har så mycket lust och driv till att utvecklas och lära mig nya saker!

PUSS

Memory Lane to the year the world was supposed to end

I en stund av uttråkning fastnade jag i mitt instagramflöde och scrollade långt, långt tillbaka. Hela vägen tillbaka till våren 2012 - vilket måste varit majoriteten av mina nästan 700 bilder, yikes...

 

Hur som helst, hur mycket åldersnoja får man inte av att det är hela fyra år sedan vår studentvår?!

"Nej Rebecca, oavsett hur mycket det lockar när du ser bilderna så är det inte värt allt slitage och underhåll att gå tillbaka till blondin"...

 

Hittade även denna bild, vars originalexemplar dessvärre endast gömmer sig på min gamla laptop och aldrig blev säkerhetskopierad...

Är det sjukt att jag hade velat ha orginalet där man bokstavligen talat ser rätt in i min hand? Haha, det är nog "medicinstudenten" i mig som blivit fascinerad, för jag brukade vara riktigt rädd för blod- hela anledningen till att mamma tog bilden var för jag inte klarade titta på min hand när olyckan skett.

 

Slutligen hittade jag även en referens till min gamla favoritlåt, som jag lätt glömmer bort då den inte finns på Spotify. Fy vad frustrerad jag blir på sånt, för jag lyssnar ju på mina Spotifylistor timmar varje dag! 

Denna texten kommer aldrig bli uttjatad! Går fortfarande rätt in i hjärtat på mig!

 

PUSS

Countdowns

12 mars 2016.

Två av mina bästa vänner på hemmaplan fyller år.

Mamma & Evelina njuter av en Mello-weekend tillsammans i Stockholm. Längtan efter alla där hemma är därför extra stor.

Vi tävlar vår enda tävling om en vecka och nerverna börjar smyga sig på.

Samma dag, om exakt en vecka, anländer bästa familjen på amerikansk mark!

Jag kan inte träffa dem förrän dagen därpå pga tävlingen i Anaheim, men sedan är jag bara deras i 2 spännande veckor! 

Med allt fokus på skola och cheer så har jag knappt kunnat fokusera på att de snart kommer och allt kul vi har planerat, men jag längtar så!

Behöver bara se till att ta mig i kragen och ge allt en sista vecka så jag ligger före med plugget och kan känna att jag verkligen tävlat till 100% av min nuvarande kapacitet, trots skador och hjärnspöken! 

Det är också bara drygt två månader tills skolan slutar och mindre än tre månader tills jag är tillbaka på svensk mark igen. Vad hände med tiden?!

PUSS

A "Rolling with the flow" kind of day

När man börjar dagen med att glömma sitt te hemma på köksbänken så kan man tänka att det är starten på en dag av oflyt, men icke i detta fallet! 

Första lektionen fick vi tillbaka förra veckans exam och jag lyckades pricka in fina 100% på den- som dock var den exam förra veckan som jag tyckte varit lättast.

Min sköna lärare i Women&Health brukar ha med sig diverse småpriser så fort vi har ett litet pop-quiz eller exam, haha.

Lektionen därpå var jag lite mer nervig inför att få reda på resultaten, men med exakta 90.0% lyckades jag precis knipa ett A- phew!

Efter att sedan ha kämpat med mina fotleder en timme hos Athletic Trainers så tyckte jag att jag nu hade tre anledningar till att förtjäna ett stopp på Shake Smart och testa deras March Mania Mango Shake. 

Det där med att unna sig ätbart känner vi ju igen, hehe.

Den extrainsatta cheerträningen gick så bra den kunde under förutsättningarna att vi saknade en del folk och var begränsade i de flesta stunt, så vi slutade en halvtimme tidigare.

Chrissy frågade då om jag skulle hänga med och gymma. Oftast svarar jag Nej på detta för jag vet att jag kommer i säng ännu (!) senare om jag gymmar efter tio, men nu var ju klockan "bara"

halv, så jag passade på att haka på. Chrissy, Nohely, Sully och jag peppade varandra till en effektiv liten workout på cirka 45 minuter och sedan åkte vi hem med den där härliga "totalt slutkörd"-känslan.

Sega steg ur ett faktiskt ganska välfyllt gym denna sena timme.

PUSS

Det där med att vara nyttig på studentbugdet...

Att vara nyttig är inte jättebilligt i Sverige heller, men anledningen till att man märker av skillnaden så mycket här är nog för att onyttigheter är ännu billigare. 

Ett fint exempel:

En liten pluttisbägare (kolla min hand) med grekisk yogurt, jordgubb, ett par bananskivor och lite granola- 4 dollar / 34 kr.

En läcker acaibowl som är nyttig, ekologisk och väldigt god- 6,5 dollar / 55 kr.

Glassförpackning storlek XL (kolla handen igen)- 3,5 dollar / 30 kr.

På ett ungefär så kostar alltså den enorma glassförpackningen lika mycket som den lilla yoghurten, och för priset av en acaibowl så får man två enorma glassförpackningar. Vad blir det lätt att välja som fattig student (eller om man generellt inte har jättegott om pengar som icke-student heller)? 

Hade jag läst Nutrition denna terminen hade jag typ kunnat skriva en uppsats om detta, haha.

Några produktiva läsare tänker säkert att det bästa och billigaste hade varit att bara göra de nyttigare alternativen själv, för grekisk yoghurt, lite frukt och granola är ju inte så svårt att slänga ihop.

Absolut, men här i LA är det sommarvärme och vi har inga kylskåp på campus, så om man -som jag- känner suget komma där vid lunchtid så blir det lätt att man styr stegen mot Shake Smart.

Jag försöker tänka att jag i alla fall rör mig åt rätt riktining som går dit istället för till något av alla skolans snabbmatsställen.

Absolut ett i-lands problem av klassisk sort, men jag tyckte bara det var en intressant iakttagelse.

Jag har sedan länge accepterat att det går utför för plånboken detta året, delvis eftersom vi enligt visum-lagarna inte får jobba. Och det är ju trots allt detta jag sparat till ända sedan jag fick mitt första sommarjobb på ICA när jag var 15.

MEN jag kommer absolut vara bättre på att uppskatta mina möjligheter till att göra bra luncher/mellanmål hemma och förvara i skolans kylskåp igen nästa år.

PUSS

Senior Night

Säsongens sista hemmamatcher var ju i lördags, och då även så kallad "Senior Night".

De som går sista året och har varit med i något idrottslag alla fyra år på skolan hyllas inför publiken, vilket är en fin gest tycker jag.

Vi har fyra seniors i år- Ashliee, JP, Angelina och lagkaptenen Jayme. Då våra seniors inte får en fjärdedel av den tid och uppmärksamhet på planen som basketspelarna får, så passade vi på att ha ett litet firande mellan matcherna också.

C-S-U-N

Vänner och anhöriga i publiken hade gjort skyltar.

Obligatorisk flummbild.

Chrissy och jag. Vice lagkapten, min sidbas och en oerhört bra tjej! 

Jag tror jag helt lyckats glömma att jag av en ren slump fick reda på att svenska Amanda som anlände i januari också är cheerleader, och lyckades ge henne en chans att komma och provträna med laget! Av en lyckosam slump så råkade hon höra mig nämna att jag gick i cheerleadinglaget till några andra på introduktionsdagen, så hon berättade att hon gått i USC i Uppsala och sedan slutet av januari har hon också gått i skollaget! Riktigt kul! 

PUSS

Big West qualifiers

Det blev faktiskt en basketmatch till - min första på bortaplan.

Som jag nämnt tidigare skulle tjejerna kvala till Big West turneringen (Kalifornien + Hawaii om jag inte minns fel) och första kvalmatchen gick ikväll i Anaheim, 10 mil bort.

Just denna veckan passade det inte mig egentligen så bra att lägga en massa tid på basketmatcher timmar bort, men detsamma gällde halva laget så jag offrade mig och ställde upp ändå. 

Misstro mig inte- det är alltid kul med cheerleading och självklart extra kul att få åka iväg till en arena i en annan stad, men jag missade 2,5 timmes social psykologi, som jag har tenta i nästa vecka...

Men men, bussresa med laget är alltid kul och en speciell stämning! 

De 10 milen tog med LAs fina eftermiddagstrafik dryga två timmar, så vi åkte redan fem för en match som började 20.30.

Arenan på California State University Irvine var större än vår Matadome, men det blev ingen jätterolig upplevelse.

Istället för att stå, hoppa och allt möjligt som vi vanligtvis gör vid sidlinjen så fick vi heja... sittandes! Det var definitivt annorlunda och kanske lite småroligt, men väldans obekvämt efter ett tag (pensionärsvarning, hehe...). Detta bara under första halvlek, för sedan skulle dansarna få en halvlek också, så den spenderade vi istället på läktaren. Vi hade övat in ett uppträdande med dans och stunt, men pga missförstånd mellan vår tränare och de som styrde eventet så missade vi den chansen. Vi uppträdde senare tillsammans med dansarna med en dans vi brukar köra, men det är ju inte lika kul som att stunta. Dessa missförstånd gjorde folk på dåligt humör och några blev osams...

Så ja, bortamatch var kul men hade absolut kunnat vara bättre.

Tjejerna förlorade ganska stort mot Cal Poly men i ärlighetens namn så hänger jag inte läpp över det, utan i hemlighet höll jag faktiskt tummarna för det...

Hade de avancerat till morgondagen så hade vi gått miste om ytterligare (!) en dyrbar träning inför att vi själva tävlar nästa helg, så jag är glad över att morgondagens gympaträning kan bli av. Jag tillhör nämligen en av de som behöver den mest, då jag är på gränsen mellan att klara en ny grej eller ej.

Bilden är tagen efter matchen så visst var där mer publik, men inte ens i närheten av halvfullt. Tjejernas matcher drar -tyvärr- inte alls lika mycket folk. Tänk att spela inför fullsatta läktare här..!

Tur att vi är tränade att le även när det inte går vår väg, haha.

CSUN Spirit Squads: cheer, dans & band

Skönt att man är ledig imorgon och kan ta sovmorgon!

PUSS

And it comes to an end...

Tjejerna förlorade men deras säsong lever vidare en helg till, då de får kvala till Big West Championship Tournament. De är faktiskt tvåfaldigt regerande mästare, men dessvärre har många av den uppställningen slutat och årets lag innehåller många nykomlingar, så de spås inte bli någon third time in a row- men man vet aldrig...

Killarna däremot, får inte spela något spel efter ordinarie serien är slut pga betygsfusk förra året. Därför var kvällens match definitivt säsongens sista för deras del och de verkade inte vilja att den skulle ta slut... Oavgjort i full tid gav en extra period på 5 min. Oavgjort efter den extra perioden ledde till ytterligare en extra femminutare. Och... oavgjort ett gång till! 

I tredje förlängningsperioden verkade dock våra killar trötta och det blev slutligen förlust, efter nästan 50% extra speltid! 

Och våra nerver när det hela tiden var så oliiiiidligt jämnt...

Både psykiskt och fysiskt var vi helt slut när vi lämnade Matadome efter att ha varit där 8 timmar denna lördag.

Jag hade lite blandade känslor inför att heja på matcher. I Sverige tar vi ju ganska illa vid oss när folk frågar om det enda vi gör är att vifta med pompoms på olika matcher. Kanske tar vi illa åt oss för att folk tror att det är det enda (!) vi gör (vilket absolut inte stämmer eftersom vi inte gör det någonting alls hemma...) men här får jag erkänna att det har varit kul att få "båda världar". Det är kul att heja på matcher, men jag hade inte hållit på med cheerleading om jag inte hade fått tävla också.

Två matcher per vecka - och oftast helger - har tagit mycket tid och mitt i säsongen längtade man lite mot slutet så man skulle kunna hitta på andra kul saker.

Nu när det väl är slut så känns det... konstigt! 

Det har inte riktigt sjunkit in för man har varit så uppe i det, men jag kommer sakna det! 

Samtidigt som jag redan bokat upp en del roligheter, som annars inte hade varit möjliga.

PUSS

I'm 5 feet 7 inches

Klockren bild som jag hittade i någon av alla "Svenskar i LA/USA" grupper på Facebook.

Även om jag lärt mig de mest basic sakerna gällande mätning och framför allt mina egna mått, så vet jag inte hur många gånger jag googlat "convert meters to feet and inches", "convert dl to ounces", "convert celsius to farenheit" osv. 

Jag har lärt mig min längd, min vikt och att man på ett ungefär kan multiplicera grader i celsius med 2 och addera 30 för att få grader i farenheit. Säger någon annan sin längd jämför jag den med min och har i åtanke att en inch är 2,5 cm. Viktmässigt är antalet pounds drygt det dubbla antalet kg.

Även om det känns lite häftigt att "kunna" två mätsystem så går det inte att förneka att det amerikanska systemet är knepigt... Och tydligen är de nästan ensamma i världen med att använda det!

Enligt hederliga Wikipedia:

Så varför inte haka på trenden? 

Vårt system jämfört med...

... deras system.

PUSS

Pusta ut, slappna av och belöna dig

Japp, så känner jag efter att ha tagit mig  igenom tre tentor på två dagar! 

Den svenska onlinetentan i idrottspsykologi var den riktiga persen, som tog sex timmar (!) av skrivande, sökande, läsande och litteraturreferenser! 

Dagens första exam i Women&Health var väldigt basic- i alla fall när man kommer från svenska skolan. Manliga & kvinnliga reproduktiva organ, menstruationscykelns olika faser, graviditet och amning typ. I många fall allmän kunskap! 

Direkt därefter väntade Health Concerns for Adolescents, som varit knepig att plugga på då lektionerna bestått av oerhört mycket information och mest sida efter sida med formaliteter kring vad som krävs av skolor gällande resurser, utbildningsplaner, hälsoundervisning etc etc (what?). Jag får erkänna att eftersom denna kursen dragit minst intresse har den också fått minst pluggtid -hehe- men som tur är så var det som vanligt främst sant/falskt och multiple choice-frågor, så man kunde avgöra mycket på magkänsla.

Snart är det helg och även om jag har saker på min att-göra-lista så unnar jag mig resten av dagen att bara återhämta mig- för det tycker jag faktiskt att jag förtjänar! 

Någon som känner igen sig i fenomenet att belöningar går i matväg? Jag försöker i alla fall vända på mitt sockerberoende och unna mig att köpa lite "bättre" smaskigheter istället.

PUSS

Första Mars TvåTusenSexton

Bara 2,5 vecka kvar! 

Dock är det familjen minus Evelina, som säsongar i Branäs  MEN hon kommer i maj istället- whoop! 

Från Los Angeles bär det av till NEW YORK innan vi återvänder till Sverige. Lunchtid den 5e juni bör vi sedan vara tillbaka i kära lilla Falkenberg.

PUSS

First real bash of exams

Oups, ser att min svenska autokorrekt varit i farten igen...

Onsdag: idrottspsykologi

Torsdag: women&health + health concerns for adolescents (med härliga 15 min mellan tentorna) 

Ni kan nog gissa hur rolig min helg var, hehe...

Som vi konstaterat tidigare så är ju risken med att läsa flera kurser samtidigt just att examinationerna krockar, så det gäller att ha pluggdisciplin. 

Första provet med en ny lärare är också alltid svårast, eftersom att man inte vet hur denne brukar utforma proven och vilket typ av fakta som prioriteras. Sedan blir det lättare.

Positivt nog ger vissa lärare ut "exam reviews / study guides" och ägnar sista lektionen innan provet åt genomgång, vilket såklart uppskattas mycket.

En liten shout out till min underbara mamma också, som körde till biblioteket i Halmstad (eftersom personen i Falkenberg fortfarande håller på min bok- tre veckor senare...) för att fota sidor ur en svensk bok och maila till mig. 

6 kapitel, alltså cirka 120 sidor, har hon fotat och mailat mig. Tusen, tusen tack!

Att veckan efter jag återvände till USA få veta att jag behövde en svensk bok var ju inte direkt optimalt.

PUSS