På Kastrup slumpade det sig att jag direkt sprang på Moa- en tjej jag dansade med för några år sedan som nu spelar golf på ett college på östkusten. Vi skulle alltså inte till samma del av USA men hade avgångar med fem ynka minuters mellanrum så vi kunde spendera dötiden på flygplatsen med att dricka juice på Joe and the Juice och jämföra våra upplevelser. 

Från Köpenhamn flög jag tio timmar hela vägen över till amerikanska västkusten för att landa i... San Fransisco! Seriöst, varför kunde inte det funnits direktflyg istället för att mellanlanda en timme norr om LA? 

Hur som helst så var jag där i tre timmar, gick genom tullen och sånt kul, innan det blev ett miniflyg den sista biten. Det hade hunnit bli mörkt och både San Fransisco och Los Angeles var galet vackra uppifrån. 

Terminens betyg

Jag ska göra mitt bästa för att komma i säng i bättre tid idag än vanligt (00.30-02.30...) eftersom jag ska upp sedan halv fem och åka till flygplatsen! 

Jag mutade min roommate att köra mig denna tidiga timme, eftersom det hade kostat en förmögenhet vare sig jag hade åkt uber själv hela den sträckan eller kört och haft min bil stående på LAX i drygt tre veckor.

Planet lyfter klockan 8 och typ fem timmar senare mellanlandar jag i Washington DC. En stad jag gärna hade velat se, men på mina tre timmar (eller något sånt- har noll koll) hinner jag dessvärre bara se flygplatsen.

Från Washington bär det av vidare till Köpenhamn och med 9 timmar plus i tidsskillnad är jag beräknad att landa tidigt torsdag morgon. Det är inte slut där, utan avslutningsvis blir det 2-3 timmar på tåg till kära lilla Falkenberg.

En total restid på kanske 20 timmar, men det är det värt! 

De sista veckorna har jag faktiskt blivit riktigt bra på att utnyttja möjligheter att slappna av.

Jag har hängt en hel del i massagestolarna, lyssnat på poddar, badat jacuzzi kvällen innan tenta och nyss var jag på en helkroppsmassage. 

Okej, massagen kostade pengar (även om 29 dollar är bra pris för en timme!), men annars är det ju gratis möjligheter som bara väntar på att bli utnyttjade.

Hejsan hoppsan alla fina bloggläsare!

Nu ligger jag i en massagestol på Oasis medan min Caramel Macchiato svalnar så jag kan dricka den utan att bränna tungan. Känslan är oerhört bra, för jag är helt klar med skolan för den här terminen! Ser fram emot nästa spännande termin, men först ska det bli skönt med lite paus.

Hemma i Sverige, i Falkenberg och med familj och vänner för första gången på fyra månader.

Tidigare har jag rest bort två veckor som längst, så det är minst sagt stor skillnad! 

Hur kommer det kännas att komma hem? Underbart? Tråkigt? Konstigt? 

Jag ser i alla fall fram emot det något helt oerhört mycket. Om 4 dygn har jag landat i Köpenhamn. Galet...

Den första outleten jag fick syn på var också huvudanledningen till att jag åkte dit- Nike. Oj vad man ville köpa ungefär allt i hela butiken... Men jag försökte tänka ekonomiskt och fyndade i billiga sportBHs och skor, medan shorts och leggings var dyrare och fick vänta. 

Mål nummer två var att köpa nya Converse eftersom mina hederliga vita är galet utslitna, men tyvärr föll de billiga modellerna mig inte i smaken och de klassiska snygga färgerna var nästan normalpris. Målet med outlets är ju ändå att fynda, så jag avvaktar där också. 

I övrigt strosade jag runt och kollade in lite olika affärer men köpte inget mer. Tog en lunch på Panera (vårt standardställe för lunch i Florida) och förundrades varför detta var första gången jag åt på Panera sedan jag kom till Los Angeles. Troligen bekvämlighet och avstånd... Mycket gott var det i alla fall! 

På vägen hem stannade jag till snabbt på Northridge Mall för att köpa en julklapp och sedan åå Chili's där det var ett avskedsevent för skolans internationella studenter. Dock var ingen annan svensk där och det kändes smått onödigt att försöka lära känna folk som ändå ska åka hem i dagarna, så jag begav mig snart hemåt igen. 

På kvällen åkte jag, Lei, La'Dena, Kaylin och JP till Monica, som bor kvar hemma hos sin mamma cirka en kvart bort. Att för ovanlighetens skull ha ett helt hus till förfogande (ett väldigt fint och mysigt hus) gav möjligheterna till en snäppet större fest, och efter att folk bjudit in folk som bjudit in folk var vi runt 35 pers. Utöver det vanliga med musik, snackande och dricka så var beerpong kvällen mest populära aktivitet. Beerpong med röda plastmuggar på en hemmafest- japp, väldigt amerikanskt. Jag var dock inte ensam icke-amerikan på plats, för min lagkamrat Shai hade tagit med sig sin tyska klasskompis Sven, som jag snackade en del med. Det är kul att jämföra Sverige, Tyskland och USA, samt vår syn på amerikanare haha. Tyvärr tillhör han dock de som åker hem nu efter denna terminen. 

När de flesta andra hade stuckit vid halv fyra försökte Monica uppmana oss till ett dopp i poolen. De flesta av oss sa blankt nej när vi tog vårt första steg utomhus och även Monica själv backade till slut ur. Det gjorde dock inte JP, som själv tog ett nakenskutt ner i poolen och fångades på film av flera lagkamrater. Det var ju faktiskt väldigt komiskt med alla skrik över hur kallt det var. 

De andra åkte vidare till någon annan men jag kände att klockan fem fick räcka för min del, framför allt när jag skulle upp 9.30. Det var hur som helst en mycket lyckad fest hemma hos Monica och jag känner att det har börjat bildas ett "gäng" från cheerleadingen som umgås privat, vilket är jättekul!

I början av september såg det dock annorlunda ut- cheeruttagningarna hade inte ägt rum ännu och trots att jag kraschade kurser mycket flitigt så hade jag inte lyckats få en enda kurs som jag ville ha. Med detta orättvisa system för att få kurser var jag orolig över vad jag skulle lyckas få och skulle jag varken ha bra kurser eller en plats i cheerleadinglaget så var jag osäker på om jag verkligen ville lägga den en så stor summa pengar på ytterligare en termin...

Nu vet jag ju att jag vill stanna, men som en plan B slängde jag iväg en anmälan till kurser i Sverige och för ett par dagar sedan kom antagningsbeskedet. Jag upptäckte att det tog emot väldigt mycket att tacka nej och plötsligt började jag leka med tanken att jag kanske kan ge mig an någon av distanskurserna härifrån USA.

Utan att veta vilka kurser jag får här till våren är det svårt att uppskatta hur tufft det blir, så jag måste ta en chansning. Folk har sagt att jag borde fokusera på det jag har här, men magkänslan säger att jag är så oerhört sugen på någon (egentligen båda) av dessa kurser...

En sån där dag utan några egentligen stora eller speciella händelser, men guldkorn i vardagen. Och jag kände att jag utnyttjade att jag befinner mig här.

Först och främst kände jag mig friskare än hela den senaste månaden- äntligen!

Sedan avslutade jag kurs nr 3 med en muntlig presentation och en gruppuppsats, vilket innebär att det bara är en ynka final exam kvar! 

När jag varit såpass krasslig har jag inte haft någon lust att steka i solen, så igår var första gången på länge som jag kände att jag utnyttjade lyxen att ha strålande sommarsol under vintern. Det blev huvudståenden och handståenden på gräsmattan- något som många förknippar med mig men jag inte hade gjort på alltför länge.

Spontan kakdekorering (konstverk eller vad?) och varm choklad. Stationen för varm choklad kändes sååååå amerikansk! Där fanns minimarshmallows, sprutgrädde, chocolate chips, peppermint syrup, caramel syrup osv. 

Jag kände att jag hade sånt flow och var på så bra humör, så jag unnade mig att köpa med mat hem och tog det sedan lugnt med serier.

Och så har det varit cheer 6 av de senaste 8 dagarna.

• Träningarna med stunt och gympa går framåt, men vi började säsongen förhållandevist sent så vi får jobba på!

Jag och La'Dena åkte till Matrix gymnastikkomplex i lördags på "Open Gym", som innebär fri träning, och kostar 8 dollar per gång.

• I fredags "jobbade" jag, Chrissy, Taylor, Lei, Jayme och JP på ett utomhusevent. Efter ett par timmar utomhus i 11 grader i våra korta dräkter tog det timmar under täcket innan jag hade fått upp normal temperatur igen, Brr! 

• Killarna förlorade tyvärr ganska stort mot Pepperdine i lördags.

• Bilder från gårdagens fotografering kommer! Vi hade tur med strålande sol och 25 grader- sommarvärmen är tillbaka! 

 

Inför mitt slutprojekt i fotografi var den ursprunliga planen att samla en stuntgrupp och använda samma 4 personer, i samma kläder med 10 olika backgrunder av vacker natur. Jag spanade in utsiktsplatser, någon park, strand osv, men fick inse att det skulle ta timmar att åka mellan alla platser och det skulle vara svårt att sälja till mina modeller.

Det hade varit planerat sedan länge att hela laget skulle spendera denna söndag i Malibu för lagfotografier inför att vi ska försöka skaffa sponsorer till vårens tävlingar (hoppas, hoppas, hoppas på Nationals i Florida!). Perfekt tänkte jag- vi kommer redan vara på plats i vackra Malibu, vara stylade och det är dagen innan min deadline. Så jag frågade runt och fick ihop en tjej på varje stuntposition till att ställa upp på 10 extra strandfoton.

 

Så kom lördag kväll.

1. Två av mina fyra modeller hade hoppat av laget

2. De andra två var sjuka

3. Klockan 23.00 fick vi beskedet att vi skjuter upp Malibu pga alla inte fått dräkter ännu och istället fotar det som behövs på campus området.

Oj oj, vad jag var på dåligt humör igår kväll... Besviken över att planen jag lagt mycket tid och energi på gått i stöpet och förtvivlad över vad jag skulle kunna komma på för nytt koncept på ett par timmar. Hade vi vetat tidigare att Malibu inte skulle bli av hade jag liksom kunnat försöka få med mig några stycken till Malibu eller någon annan av LA's alla fina stränder tidigare i veckan. Det fanns ju inte en chans att folk friviliigt skulle åka till Malibu, 4 mil bort, endast för mina 10 foton- framför allt inte dagen innan Finals Week.

 

Folk både hemifrån och här peppade mig med att mitt slutprojekt nog allt skulle bli lyckat ändå och innerst inne visste jag det också, men just i den stunden behövde jag få uttrycka min besvikelse och förtvivlan.

Jag lyckades få tre personer ur min egna stuntgrupp- Chrissy, Cori och Faith- samt Chelsey att ta min plats. Vissa foton var specifikt planerade för stranden så vi fick tänka om lite grann, men huvudsakligen blev det samma foton fast med Oviatt Library som bakgrund. Inte så pjåkigt det heller! Man tar det nästan för givet när man går förbi varje dag.

 

Här är mitt slutprojekt i fotokursen. Jag valde att kalla det Stunt Group- The Ultimate Group Dynamic, för det är ju faktiskt det en byggrupp är.

Det kanske är självisk att säga, men en del av mig hade velat trycka på en pausknapp för min omgivning i Sverige så jag hade kunnat fortsätta när jag kom hem utan att missa något. 

För visst tänker jag på att jag missar det sista året på fysioterapeutprogrammet med min kära klass och att många av mina klasskompisar kommer lämna Göteborg när jag återvänder dit.

Eller de äventyr jag hade kunnat uppleva denna säsongen om jag varit kvar i GCO. 

Min lillebrors studentår.

"Enkla" men guld värda stunder med familj och vänner. 

Men det är såklart en del av livet och jag har väntat länge på denna upplevelse. Många år funderade jag på när tajmingen skulle vara bäst för att passa mitt liv hemma, men till slut fanns risken att denna resa aldrig skulle bli av ifall jag alltid skulle skjuta upp det. 

Rakt översatt till svenska "välmåendecenter".

Massagestolar, mängder av soffor, harmoniska vattenfall, lugnande musik, en vacker liten trädgård och en hel hög med extra funktioner.

Vad sägs om nap pods- sängar/foföljer som du kan dra ner en skärm framför och ta en powernap. Eller helkropsmassage i en timme för 250 kr.

Klasser/workshops med teman som "trendigt inom kost just nu", "stress- och sömnkontroll", meditationer, yogaklasser, måla som avslappning eller workshopen jag nyss var på- om tentaångest! 

Förutom sånt som massage så är allt gratis och jag borde definitivt hänga här ännu mer! Ibland går jag förbi för att se om alla massagestolar är upptagna men dessvärre är de rätt poppis. 

Jag har tänkt unna mig en massage ett bra tag så jag ska absolut försöka boka in det innan jag åker hem.

Och slutligen så var dagens tentaångest-workshop väldigt intressant och givande! Vi gick igenom saker som olika studietekniker, hur man ska tackla negativa tankar, avslappningsövningar och tekniker för att reflektera kring varför man får tentaångest och vilka saker som underlättar.

Kanske främst för att det är 25 grader och torka här, hehe.

Min roommate sa igår att hon får panik över att år 2015 snart är slut för hon känner att hon inte gjort någonting. Jag var nästan på väg att instämma, innan det slog mig att 2015 har varit ett väldigt händelserikt och positivt år! Men mer om det inför nyår. En skön känsla att ha dock! 

December innebär julkalender hemma i Svealand. Enligt vad jag läst på sociala medier ska den inte börjat så bra, så jag vet inte om jag ska ge mig an den eller ej... Några åsikter? 

December här på ett amerikanskt universitet innebär Finals! Slutprov i samtliga fyra kurser, under samma vecka- yay...

Hederliga stora slutprov i en tentasal är klassikern, men beroende på vilken typ av kurs du läser så har lärarna börjat gå emot det konceptet och jag har faktiskt bara en klassisk final exam måndag den 14e. I övriga kurser har jag en muntlig presentation om Ebola imorgon, ett par extra credit (extrapoäng) uppgifter denna veckan, ett fotoprojekt till måndag, en annan muntlig presentation till nästa tisdag och slutligen en uppsats till veckan därpå. Phew...

De muntliga redovisningarna är resultat av grupparbete och tyvärr, men jag gillar verkligen inte grupparbete... Folk dyker inte upp, gör inte sin andel eller ska totalt bossa och bestämma allt. Och så är mitt slutbetyg beroende av andra? Nej, det ogillas! 

Tydligen är det något av en tradition att Radisson Hotel anordnar Thanksgiving Classics Tournament för tjejernas basket. Vi gästades av lag från Georgia, BYO och Penn State. Självklart var vi på plats och hejade på våra ladies, även om halva laget var borta. Det var ju trots allt högtidshelg.

Även i övrigt spenderades helgen mycket med cheerfolk.

Efter vårt misslyckade försök till mitt-i-natten-shopping var tanken att vi skulle gett det ett nytt försök vid nio, men jag var helt utslagen och Lei vaknade inte förrän 12 så det misslyckades massivt haha. Lika bra för plånboken...

Efter fredagens match åkte jag, Lei, Kaelyn, Monica och Kassandra till In-N-Out för att köpa med oss burgare. Kvällen resulterade i att en del folk kom över till Lei och hade en chill hemmafest med drickspel och en hel del twerkande. Japp, twerkande är väldigt poppis här.

Vid fem-tiden trängdes många personer under filtar i soffan, så jag ansåg att det passade mig bättre att gå hem och sova i min egen säng. 

Även lördagskvällen slutade med lite lagkamrater och annat folk hos Lei. Festande, musik, snack och ytterligare twerkande. Innan året här är slut gissar jag att de kommer försöka lära mig. 

Värt att notera är att jag släppte på tyglarna lite och umgicks hela helgen med lagkamrater trots att jag har ett antal deadlines på gång. Duktigt? 

Efter drygt en halvtimme var vi framme i ett mysigt villaområde, där vår tränares bästa väns mamma bor. 

Det första som hände mig och Lei när vi slog oss ner i en soffa var att det kom två små söta hundar och hoppade upp i våra famnar. Eftersom vi båda älskar hundar men inte har några så passade det perfekt med ett par uppmärksamhetskrävande hundar.

Vi satt nära köket och var sociala medan min tränare, hennes bästa vän (ända sedan college) och hennes mamma fixade det sista med maten. Det bjöds på snacks och alkoholfri tranbärsdrink. Lei är 19, vilket ju är laglig ålder att dricka i Sverige men inte i USA, och vår tränare ansåg att det inte hade varit helt rätt av henne att bjuda henne på alkohol, haha. 

Innan maten samlades alla i köket. Det var delar av Glorias (tränarens bästa vän) släkt, vår tränare Jennifer och vi. En man höll ett litet Thanksgiving-tal om vad vi hade att vara tacksamma för i dessa tider och avslutade med en bordsbön. Precis såna amerikanska traditioner som jag är glad över att få vara med om.

Borden var fullspäckade med en massa godheter som jag knappt kände igen, hehe.

Majsbröd, potatismos, blomkålsmos, filippinska grillspett (släkten var filippinsk), gröna bönor, brysselkål, mac n cheese, olika grytor och gratänger, "stuffing", bröd och kex med olika pålägg, såser, grönsaker och förmodligen andra saker jag lyckats missa nu. Självklart fanns den viktigaste maträtten- kalkon! Thanksgiving kallas ju trots allt Turkey Day och det passar mig utmärkt för jag älskar kalkon.

Åh, hade man bara haft plats i magen hade man kunnat äta i evigheter- så oerhört gott det var! Framför allt mac n cheese (första gången jag åt hemmalagad), bröd med päron&gorgonzola, stuffing, en gratäng med sötpotatis, grillspetten och såklart kalkonen. 

De "tvingade" på oss enorma matlådor med rester, men det är jag väldigt tacksam över nu, haha.

Till efterrätt hade de bakat olika kakor och två pajer, så trots att man var mätt fick man finna lite extra plats för en bit äppelpaj.

Vi hade varit lite oroliga över att det skulle kännas stelt att vara där som "utomstående" men alla var hur trevliga och härliga som helst! Lei är från Hawaii men med släkt från Filippinerna så den gemensamma nämnaren blev det lite snack om, och såklart mitt svenska ursprung. De var nyfikna över många saker med Sverige och plötsligt försökte jag lära dem enkla svenska fraser och våra namn med svenskt uttal. Det snackades också cheerleading(såklart), skönhetstävlingar (Glorias morbror försökte värva Lei in i branschen), söta bebisar mm. Både underhållande och intressanta diskussioner. Inte stelt för fem öre utan väldigt trevligt! 

Vi var bland de sista att bege oss hemåt strax efter nio och vi var båda oerhört glada över att vi vågat oss ur vår comfort zone och hade åkt dit. 

Det var länge oklart hur denna amerikanska högtid skulle firas för min del, men så igår överraskades vi i laget när vår tränare supergulligt bjöd hem de som ville till att fira hemma hos henne med hennes familj. De flesta har familj inom någon timmes avstånd så de är hemma, men jag och Lei (Hawaii) kände att det passade oss perfekt!

För min del ska det bli superspännande att få uppleva en "äkta amerikansk" Thanksgiving! Och lite smått nervöst såklart, hehe... Jag vet ju ingenting alls om högtiden förutom att de äter kalkon, och så ska jag fira med folk jag aldrig träffat. Men jag är nervös på ett bra sätt.

Efter en vecka i sängen var förstås en fet att-göra-lista oundviklig, men den är absolut överkomlig. 

Under veckans två första dagar har jag gått på ett par lektioner, skrivit på flera arbeten, mailat lite olika personer, varit på en bra träning och kört en vardags-utekväll i WeHo med min kära lagkamrat JP. Det sistnämnda är anledningen till att jag skriver detta blogginlägg efter fyra på natten... Morgondagens enda lektion börjar 16.00 så det är ok att vi barhoppade en vanlig tisdag. Och fick vår dos av Holly-weird. Det finns verkligen skumma/komiska typer där!

Ser fram emot att kunna ha fullständiga maraton med hela serien framöver, hihi.

Och läsa böckerna på nytt- utan tvekan! 

Annars har min helg varit händelsefattig.

Varit sängliggande med hosta och huvudvärk. Sett 2 hela säsonger av OC på en vecka och  varit något helt oerhört uttråkad! 

Så jag hoppas att nästa vecka blir roligare! Den är ganska fullbokad så den har absolut potential. 

Och så är det ju en av landets stora högtider på gång- Thanksgiving!