Min torsdag började med ett par timmars -försök till- research och skrivande på min megauppsats i Public Health Issues. "8-10 sidor om ett existerande lagförslag i Kalifornien gällande ett hälsoproblem" är inte den roligaste uppgiften jag haft och dessutom riktigt svår att hitta rätt fakta till. Här är jag ju en Health Sciences student, men här ska jag plötsligt skriva om vad olika politiska partier tycker i frågan och vad det kan ha för olika effekt på ekonomin... Som sagt inte riktigt mitt område, men på onsdag vid fyra ska jag förhoppningsvis ha fått ihop en hyfsad uppsats om att senaten vill höja åldern på tobaksköp till 21 år.

När jag kom hem slog jag och Amanda oss ner i soffan med varsin skål popcorn (jajamen, varsin!) och såg senaste avsnittet av Grey's Anatomy.
PUSS

Klockan är cirkus halv tolv och jag sitter i vårt mörka kök eftersom jag inte orkat pallra mig till duschen ännu. Är det någon mer där ute som har svårt att hitta "orken" att duscha efter ett tufft träningspass? Jag brukar fastna vid mobilen ett tag och inte orka röra mig.

Onsdag innebar tumbling, yay! Dock tycker min kropp snarare ney...

Den tycker att vid 22 år räcker det, varav 6 med gymnastik och 2,5 med cheerleading, medan mitt sinne fortfarande är supertaggat på en massa tumbling och att lära sig nya coola saker! Svår balans där...

Framför allt när Lei kör typ den högsta rondat flickis salto jag sett och sedan avslutar träningen med en perfekt skruv- då blir jag så inspirerad och vill bara kötta! 

Annars så sitter jag här och filosoferar lite över hur orättvist livet kan vara ibland och hur de flesta av oss gnäller över småsaker. Tyvärr tänker man ju oftast inte på det förrän någon är med om något riktigt hemskt. Så alla borde försöka uppskatta det man har lite mer, så länge man själv plus sina nära och kära får vara friska och må bra.

Jag antar att jag borde avsluta med de orden och faktiskt pallra mig till duschen. Sovmorgon imon? Oh yes! 

Ingen har väl missat att oktober är Breast Cancer Awareness Month och precis som i Sverige så finns det här i USA hur mycket produkter som helst att köpa till förmån för forskningen. Till viss del kanske det börjat gå lite väl mycket åt detaljhandel, men bara denna viktiga fråga uppmärksammas och får pengar. Dessutom gillar jag många av produkterna, som de på bilden ovan.

Jag vet inte om det var min tröja som gjorde det (probably not, haha) men jag och min stuntgrupp hade en grymt bra träning ikväll! Wihoo på det! 

Klockan är tre, jag har långhål och sitter såklart i biblioteket. Det är ett väldigt häftigt bibliotek, som varit med i diverse filmer och serier.

Fast idag pluggar jag faktiskt inte. Jag har "bara" en uppgift med deadline snart (dock enorm uppsats) så jag tyckte jag förtjänade att hitta på lite annat idag.

Som att jag ställde klockan på samma tid som vanligt men istället för att sätta mig vid datorn så gav jag mig ut på en morgonpromenad utmed marinan med podcast i lurarna. Och nu försöker jag catching upp lite med mitt "dagboksskrivande". Jag är normalt sett ingen som skriver dagbok men detta året vill jag verkligen kunna minnas in i detalj när jag blir äldre och dessvärre käner jag att jag inte kan dela med mig om vad som helst och mina innersta tankar i en offentlig blogg som denna. Dock hände så mycket under tryout-helgen i mitten av september och sedan dess har jag halkat efter, hehe.

Förresten så har jag hittat ny favoritmusik att plugga till!

Förrsten var det två veckor till Halloween i lördags (vad tusan ska vi hitta på?) och eftersom detta är den högtidens hemland har folk börjat pynta hela sina trädgårdar.

Jag loggade in på studentportalen för att se vad jag fått på senaste inlämningsuppgiften med ganska höga förväntningar eftersom jag fått full pott på förra. Därför blev jag förvånad när jag såg ett C i betyg! 

När jag klickade upp lärarens kommentarer så visade det sig att något tekniskt fel ändrat typsnittet i två tredjedelar av texten till något annat, större typsnitt. Resultatet blev att jag hade full pott på innehållet men fått avdrag för att ha använt fel typsnitt och överskridit sidantalet.

Så, så, så fruktansvärt frustrerande eftersom att uppgiften på min dator har rätt typsnitt och rätt sidantal! 

Så som det ser ut nu kommer jag alltså få kämpa rejält resten av terminen för att få upp mitt slutbetyg till det A jag egentligen skulle ligga stadigt på, på grund av tekniskt strul...

PS. Ja, självklart har jag mailat läraren och försökt förklara läget, men tydligen blir det fel även när hon öppnar den på sin dator så det hjälpte inte! Vet inte om det är för att jag har Mac och inte hon, för det är den enda anledningen jag kan komma på. Men det har ju aldrig varit ett problem förr! 

Det är ett stort kick-off event inför basketsäsongen och väldigt amerikanskt.

För er som liksom mig är trogna One Tree Hill-fans kan tänka er typ deras Midnight Madness.

Tv-skärmar, glowsticks, tävlingar, mat, gratisprylar, uppträdanden och såklart presentation av årets laguppställningar.

Det hela inleddes dessutom med att skolans acapellagrupp framförde nationalsången medan alla i hallen stod vända mot amerikanska flaggan med höger hand över hjärtat.

Vårt uppträdande bestod av en dans, två pyramider, några som körde gympa (på trägolv- AJ!), få publiken att skrika CSUN mot varandra och slutligen en till dans. Alltihopa till musiken av skolans orkester. Och risken med att uppträda till live-musik är ju att det inte låter likadant som skivan man övat till och så blir det fel- vilket hände i sista dansen... Surt, eftersom allt innan dess gått så bra och vi verkligen kunde dansen, men förmodligen är det glömt om en vecka eller två.

Det är väldigt mysigt med hela stämningen av såna här event. Taggandet inför, hår&smink (jag, Gladys och Solene gick till Emely och fixade oss i hennes dorm), stämningen på plats och att hitta på någonting efteråt. Vi var cirka 15 stycken som vrålhungriga stack till In&Out och åt hamburgare vid halv elva. Därefter skulle de andra vidare på fest och erbjöd mig sovplats om jag ville stanna (tackar) men jag var supertrött så det kändes som ett klokt beslut att köra tillbaka till Marina Del Rey.

Sov till tio, gjorde gofrulle, kollade på Scream Queens och gjorde inte mycket vettigt alls fram tills eftermiddagen. Eller jo, jag har ju blivit något av ett list-freak på senare år så jag gjorde en To-Do List för denna helgen också, om det nu räknas som ett steg i rätt riktning mot produktivitet, hehe.

Jag och Amanda tog oss i alla fall en liten tripp till Westfield Mall för shopping.

Jag försöker ju hålla nere på shoppingen för att kontrollera det ständiga pengaflödet här något, men ibland så. Var dock smått frustrerad över att H&M inte hade sina träningskläder, eftersom nya träningsshorts hade varit dagens huvudmål...

Men visst fick jag med mig lite grann hem ändå.

Måndag till onsdag är tuffa men sedan är det riktigt skönt med fyra dagars helg!

Denna gången förtjänar jag verkligen att ta det lugnt, för jag har pluggat oerhört mycket den senaste veckan. Så imon (torsdag) tänker jag sova tills jag vaknar av mig själv och kolla ikapp alla serier, dvs Scream Queens, Grey's Anatomy och Vampire Diaries. 

Just nu gör jag vad jag brukar göra mellan 12.15-16.00 måndagar-onsdagar: sitter i biblioteket och försöker plugga medan jag kämpar med att hålla mig vaken.

När man pendlar 45-60 minuter enkel väg så åker man ju inte direkt hem på såna här håltimmar.

Men nu ska det snart bli ändring på den saken.

 

I början av månaden flyttade den roommate jag pendlat med ut och det fick mig att fundera på hur vad som skulle underlätta i min vardag av att bo i Northridge istället för Marina Del Rey. Det är en hel del!

- Jag skulle kunna sova mer, eftersom jag inte behöver komma hem så sent eller åka så tidigt

- Jag skulle inte behöva utsätta mig för högtrafikerade Freeway 405 minst 3-4 dagar i veckan, plus spara in på bensinen.

- Jag skulle kunna vara mer spontan med mitt härliga lag som jämt vill hitta på trevligheter.

- Och jag skulle kunna gå hem under mina långa håltimmar.

Dock har jag ju trivts väldigt bra i Marina Del Rey, både med mina roommates och med vår lägenhet. Det har varit en klar trygghet och när jag flyttade hit verkade det som det perfekta valet eftersom så många personer hemma i Sverige sa att "The Valley är inne bland bergen och inte kul, du får ut så mycket mer av att bo vid kusten och pendla till skolan de dagar du behöver det!", men efter någon månad här insåg jag att det inte stämmer in just på mig.

Visst, jag har gångavstånd till Venice Beach och cykelavstånd till Santa Monica Beach, men hur ofta utnyttjar jag det?

Och Northridge i sig kanske inte är superkul (typ som en småstad) men det händer en massa saker på skolan som jag inte vill gå miste om. Sen är det ju såklart cheerleadingen. Innan mitten av september visste jag inte om jag skulle få en plats och hade jag inte fått det så hade situationen sett annorlunda ut, men nu vill jag få ut det mesta av det!

Slutligen så går vi oftast ut i Hollywood eller West Hollywood när vi är ute, vilket i princip ligger mitt emellan marinan och Northridge.

 

Efter mycket övervägande visste magkänslan tydligt att det skulle vara bäst att flytta, så i drygt två veckor nu har jag kollat runt en massa dels efter nytt boende och dels efter någon som ska ta över mitt gamla.

Nu ser det ut att gå i lås vid månadsskiftet, men mer uppdatering kommer!

 

Hmm. Jodå, mycket pluggande (eller i alla fall försök till att komma på vad man ska skriva i sina uppsatser) har det väl ändå blivit.

Sen måste man ju såklart få välbehövda pauser! 

Igår kväll (lördag) hade vi roommates bjudit över Elin och Rebecca för poolhäng. Vi köpte två Fiestapack  på DelTaco, vilket innebar två tacos och två burritos vardera för typ 3 dollar. Win! 

Det är faktiskt väldigt mysigt att sitta nere vid poolen och äta! 

Efter att ha suttit där ett bra tag och snackat så rörde vi oss vidare typ tjugo meter till jacuzzin, hihi. Den föremånen utnyttjar vi tyvärr på tok för lite!

Idag (söndag) ringde klockan tidigt för att jag skulle pallra mig iväg på det obligatoriska eventet Sports Clubs 101. Där samlades alla nykomlingar och frivilliga Returners från skolans 30 idrottslag för en dag av info om sportsmanship, att representera skolan, tids- och stresshantering, kost, träningsupplägg, vilka tillgångar vi har (bland annat Athletic Trainers som typ är sjukgymnast/idrottsläkare/PT) med mera. Och så en del tävlingar och mat, haha. 

Vi valde faktiskt att skippa den avslutande leken och pizzan. Istället åkte jag, Leiana, Chrissy, Ariea och Suzzie till Northridge Mall där vi hade en supermysig sushilunch och lite strosande i gallerian.

Det var ju väldigt trevligt att hänga med mina kära teammates i några timmar, men jag kan inte låta bli att känna lite ångest över att det var tid som jag egentligen hade behövt plugga.

När jag åkte hit hade jag inställningen att "jag är främst här för upplevelsen och erfarenheterna, så bara jag minst är godkänd så får betygen kvitta", men ni som känner mig hade nog kunnat gissa hur bra den inställningen håller. Framför allt eftersom jag i nuläget ligger på A i alla mina kurser- då känner jag ju att jag verkligen vill leva upp till det! 

Har ni sett detta fantastiska klippet? Wow!

 

 

Hailee Steinfield gör en otrolig cover på låten:

 

Skolan har ett riktigt nice jullov på över en månad (15e december-19e januari). Dock tar basketsäsongen inget lov alls utan har till och med match 23e december och vi i cheerleadinglaget ska vara där varje match. Aj då...

Men eftersom de allra flesta i laget är från Los Angeles och därmed smidigt kan åka fram och tillbaka för matcherna i vinter så fick vi med flygavstånd hem tillstånd att vara borta ett par veckor ändå. Thanks Coach!

22 dagar hemma plus två resdagar blir det för min del. Wihoo! 

Det är ofta jag får frågan om jag längtar hem mycket och svaret kan låta... hjärtlöst?

För sanningen är att jag nu i början försökt att inte tänka så mycket på alla där hemma, hur lång tid det tar tills jag träffar dem och vilka saker jag går miste om där hemma. För skulle jag tänka en massa på det så är det som att be om att bli ledsen eller känna sig illa till mods... Satt och väntade på banken för några veckor sedan och började nästan gråta för att jag plötsligt satt och tänkte på folk där hemma.

Så nej, i dagsläget försöker jag att inte tänka alltför mycket på det. Det kommer säkert komma stunder då jag saknar folk där hemma jättemycket, men det tar jag då.

Dock har jag facetimat en hel del med saknade personer där hemma den senaste 1,5 veckan och det har känts superbra att se deras saknade ansikten igen! En massa kärlek till dem och alla andra saknade sötnosar där hemma! 

Förra veckan frågade Louise mig om jag gillar Vampire Diaries.

Eh... *host*... Lite grann... Typ...

Det visade sig att hon hade lyckats få biljetter till en tv-inspelning av The Late Late Night Show with James Corden, där Nina Dobrev (före detta huvudrollen Elena Gilbert i Vampire Diaries) skulle gästa och hon undrade om jag ville hänga med. Yes please! 

Hon hade fått 4 biljetter så vi bjöd även med Jenny och Paulina som jag var på förfest hos i fredags.

 

Jag var tvungen att "skolka" från tisdagens enda lektion och snällt be min tränare om tillstånd att komma en timme sent, men det fick det vara värt! 

Jag hämtade upp Louise på Santa Monica College (GPSen är min bästa vän) och så mötte vi upp de andra på CBS Television City i Hollywood.

Vi hade Priority-biljetter vilket gjorde att vi fick ställa oss i den första av de två köerna. När vi kom in fick vi först varsitt blått armband, men snart kom det fram en kvinna och även gav oss svarta. På såna här event är det alltid lite spännande med olika färger på armbanden för man vet aldrig om det är en fördel eller nackdel, haha. För vår del innebar det en fördel, då vi fick sitta i fotöljer framför den vanliga publiken. Bekvämt och otroligt bra sikt. 

 

Inspelningen började klockan fem och jag som knappt sett James Corden förr tyckte han var megarolig! Ett roligt tips ska tydligen vara att gå in på Youtube och se när han hoppar in i olika kändisars bilar och hittar på kul grejer med dom.

Han körde någon monolog, snackade en del med sitt band, visade något helknäppt Youtube-klipp och sedan fick två i publiken göra en tävling med hjälp av kvällens gäster- Nina Dobrev och Chris Parnell (Saturday Night Live). Det blev även vanligt hederligt talkshow-snack med gästerna i soffan och ett uppträdande av R City.

 

Det var faktiskt inte fullt så fejk som vi väntat oss. Man har hört om hur folk i publiken på talkshows har behövt filma om flera gånger för att applådera eller skratta mer, men förutom att vi innan showen fick direktiven att ha mycket energi och reagera överdrivet så flöt det på bra.

Hela kalaset var över vid 18.40 och jag lyckades komma till träningen med 2 minuter till godo på den timmen jag tillåtits bli sen, hehe.

 

Det är alltid kul att hitta på såna här saker som vi inte riktigt har möjlighet till hemma och självklart är det häftigt att se någon som spelat huvudrollen i en av ens absoluta favoritserier sedan många år! 

Länge velade jag fram och tillbaka kring hur jag skulle spendera kvällen lördag den tredje oktober.

Skulle jag vara på skolan och se Big Show med Tyga och Carnage? Förmodligen halva skolan på plats och grym stämning.

Eller skulle jag vara på Hollywood Bowl och se Idina Mentzel? Inte en massa skolkamrater och grymt ös, men en sångerska av världskaliber som jag lyssnar på dagligen.

 

Magkänslan visste nog hela tiden att valet skulle falla på Idina Mentzel.

För visst skulle det svida att när jag dagligen lyssnar på Let It Go, Defying Gravity eller I Dreamed a Dream veta att jag gått miste om chansen att höra denna otroliga röst live...

 

Jag fick med mig musikalälskande Tracy och vi var båda väldigt impade över den stora utomhusarenan Hollywood Bowl. Tänkt vilken känsla att stå på den scenen och blicka ut över publikhavet! 

Vi var också väldigt impade, men inte särskilt förvånade, över Idina Mentzels fantastiska förmåga att leverera live. Är man stor stjärna på Broadway har man nog bra koll på det där med live-framträdande.

För er som inte känner igen namnet så är Idina Mentzel känd från Broadway (gröna häxan i orginaluppsättningen av Wicked), Glee (Rachels biologiska mamma) och framför allt Frozen (Elsa). Kanske lite som USAs motsvarighet till Helen Sjöholm. 

Alltså wow, wow, WOW vilken röst hon har! Hon levererade supersvåra låtar på rad och klockade tonerna lika bra som på skiva. Det är tyvärr inte många artister som lyckas med det, men det gjorde hon till den grad att jag och Tracy stundvis satt gapandes haha. Och så var hon charmig och rolig, vilket alltid är ett plus för mellansnacket på konserter.

 

Bäst under kvällen var nog trots allt att höra de låtar man brukar lyssna på- öppningslåten Defying Gravity och avslutningslåten Let It Go (såklart).

Just att få höra Let It Go live var riktigt häftigt och hela arenan kunde sjunga med. I slutet tog hon upp en massa barn ur publiken och sjöng med- hur gulligt som helst! 

 

Strax efter tio satte vi oss i en Uber och åkte till ett Frat party på UCLA. Frat party är en fest en fraternity (typ studentförening för killar, motsvarigheten till sorority) håller i, oftast i deras klubbhus. Det var något vi velat testa och det var verkligen som de typiska collegefesterna man sett på film, haha.

En massa bedpong, folk som dansade ute vid poolen till en DJ, JellO-shots m.m. I alla korridorer flockades det folk som drack ur röda eller blå plastmuggar och många satt även inne i studentrummen och festade. 

Det var en kul grej att uppleva och vi träffade både en hel del trevliga svenskar och amerikaner. 

Någon gång efter två begav jag och Tracy oss hemåt men först stannade vi till på IHOP, som var fullsmockat med folk som skulle ha nattamat. För min del blev det första gången någonsin som jag testade French Toast (fattiga riddare) och det var gott! Sedan somnade man nästan direkt efter man krupit ner i sängen.

Denna veckan fick jag tillbaka min första exam och som väntat fick jag endast ett fel, wihoo. Det var ju som sagt fler provet läraren typ hade gått helt igenom med oss veckan innan, haha.

Jag skrev även en mer "ordentlig" exam i Health Behavior- mycket större prov och ingen sjuk hjälp, men det kändes ändå väldigt bra! Trots att jag nästan kom för sent pga trafiken var helt fruktansvärd....

Annars är väl skolveckorna ganska lika. Jag är iväg hemifrån 6.30-23.15 på måndagar&onsdagar och 13-23 på tisdagar, så de dagarna hinner man inte med mycket mer än skolan. 

Jag har rejäla håltimmar som jag antingen spenderar på gymmet, vid poolen eller pluggar. Eller så passar jag på att FaceTimea med nära och kära- det är favoriten! 

American Girl är en enorm dockaffär där du kan specialdesigna din docka till att likna dig själv/din dotter. Sedan kan du köpa en massa saker och tillbehör till dockan, bland annat kan ni ha matchande outfits, haha. 

Detta är inget jag suktat efter, men när vi strosade runt på The Grove i fredags passade vi på att i alla fall kika runt.

Det fanns sjukt många olika varianter av dockor, frisyrer, outfits och tillbehör! Det fanns till och med ett café där man kunde fika med sin docka.

Dock kostar detta ju -såklart- en hel del. En "grunddocka" kostade typ 120 dollar (cirka 1000 kr) och sedan kostar alla tillbehör.

Som sagt, inget jag drömmer om men det var flera jämnåriga med mig som bestämt redan visste att de skulle ta sina framtida döttrar dit. 

Det var i alla fall fascinerande att se!

Utstikten var i alla fall fantastisk och man hade riktigt "on top of the world"-feeling. 

Jag förstår verkligen varför det är så oerhört populärt att hikea 

1. Man är utomhus

2. Det är bra träning 

3. Man belönas med fantastiska utsikter

Så jag ska abslout försöka få till många till hikingturer!

Vi åkte till The Grove i Hollywood för eventet vi sett fram emot i flera veckor- Lea Micheles boksignering. För er som inte vet så spelade Lea Michele huvudrollen Rachel Berry i Glee och var Broadwaystjärna innan dess. Hon sjunger fantastiskt bra och jag lyssnar på flera av hennes Glee-låtar och egna låtar varje dag. Så för mig och Louise var det här en pretty big deal.

Vi fixade boken och wristbands till signeringen strax innan tio och blev ombedda att komma tillbaka vid fem. Hmm, hur fördriver man tiden där emellan? Strosar runt och shoppar, hehe.

The Grove är ett jättemysigt shoppingområde med en massa affärer och väldigt mysig vibe. Dessutom mötte vi upp två av Louise kompisar från hennes tid som high school-student här och umgicks med dom på Beverly Center.

Så tiden flöt på bra och vi hade väldigt trevligt! Jag fick med mig två par nya solglasögon hem (de jag hade gick sönder i Bieber-hysterin på Think It Up...) och en superbillig bodymist från VS.

Vi återvände till Barnes&Nobels i god tid och folk var hysteriska inför att träffa Lea Michele. Ryktet kom ut att hon var inne på en av toaletterna och folk flockades utanför med mobilkamerorna i högsta hugg... Sjukt! 

Vi hade ju varit på plats ganska tidigt på morgonen så numret på våra wristsbands gav oss en bra plats i kön. Tyvärr fick man inte ta några foton med Lea eller be om personliga hälsningar, vilket jag antar är ett måste för att ett sånt här event ska kunna flyta på. Vi var lite oroliga att hon skulle vara dryg och typ inte säga någon till en, men så var det verkligen inte! Hon småpratade i cirka 10-20 sekunder med alla och var jättetrevlig. Vi pratade om att jag kom från Sverige, att hon var superglad av att vi var där, att hon aldrig besökt Sverige men skulle vilja och avslutade med att hon tyckte det var trevligt att träffas och hoppas att jag kommer tycka om boken. Så små medel som gör upplevelsen så positiv! 

Jag och Louise var som lyckliga småflickor typ, haha. Visst har vi sett en hel del kändisar här och till och med träffat några stycken, men när det är någon man verkligen ser upp till så blir det ju en helt annan grej.

Kvällen stora dragplåster var att Jason Derulo skulle fira sina födelsedag där och förhoppningsvis uppträda.

Vi hann bli oroliga att inte inte skulle bli något uppträdande dock, för klockan hann bli 01.45 innan han entrade scenen. Han körde Talk Dirty, Wiggle, Want to Want Me och någon ny singel, så vi var mycket nöjda! 

Efteråt skulle de flesta vidare på efterfest men jag och Maja skulle båda upp tidigt dagen därpå, så vi fick snällt ta en Uber hem och sova.